Ändå lever vi paradoxalt nog också i en värld av former och strukturer. Allt har sin form, sin struktur. Formen, strukturen är nödvändig, den ger trygghet och kontinuitet.
Hur kan de då samsas, de båda, förändringen/rörelsen och formen/bevarandet?
Den just påbörjade oppositionen mellan Uranus (rörelse, förändring) och Saturnus (struktur, form) aktualiserar den här motsättningen. Och säkert kommer vi under de närmaste åren få uppleva hur många utlevda strukturer tvingas ge vika och förändras.
Iakttar vi naturen och kosmos kan vi se att rörelsen, den ständiga förändringen, inte är strukturlös utan att den också har sin struktur. Allt sker cykliskt enligt bestämda mönster. Dag och natt och årstider följer varandra på ett ordnat sätt. Vi ser också att naturens former och strukturer är flexibla, att de har en inbyggd förmåga att röra sig, växa och förändras.
Så det finns rörelse i strukturen och struktur i rörelsen. Något av yang finns i yin och något av yin i yang. Och så fortgår den evigt föränderliga dansen. Det enda oföränderliga är förändringen...
Också gondolen - den traditionella venetianska båttypen - har med tiden förändrat sin konstruktion för att kunna möta nya förhållanden. Dagens gondol - till skillnad från sina föregångare avsedd att erbjuda Venedigs turister en romantisk båtfärd på stadens vattenvägar - är så konstruerad att babordssidan är betydligt bredare än styrbordssidan. Den asymmetriska konstruktionen kompenserar avdriften och ger farkosten en rak kurs och perfekt balans då gondoljären står på babordssidan och ror med den enda åran fästad på styrbordssidan. Det är det som ger gondolen dess särskilda gracilitet där den stillsamt gungar fram under Venedigs stjärntindrande himmel...
Mats i det blå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar