Mats i det blå

Välkommen att gunga med på en gondoltur genom astrologins förunderliga värld





Den som på allvar intresserar sig för astrologin upptäcker snart vilket oerhört omfattande ämne det är. Inte minst beror det på de många olika slag av astrologi som har växt fram. Den moderna västerländska astrologin har gradvis tagit form från vad som kunnat fogas samman av spillrorna efter den omfattande hellenistiska astrologi som dog bort med den antika världen. I Tyskland, före andra världskriget, sökte man sig fram på en mer naturvetenskaplig väg. I den astrologiska inriktning som kom att kallas kosmobiologi studerade man de kosmiska rytmernas och cyklernas möjliga korrelation med det organiska livet på Jorden. Ur detta växte också den medicinska astrologin fram.
En annan betydelsefull del av "stjärntydarkonsten" är den s.k. mundana astrologin, där man studerar hur det mänskliga samhället och historiens gång speglas i himlakropparnas rörelser. Ytterligare andra former är "horarisk" astrologi, där man söker svar på en bestämd fråga och "electional astrology", där man i förväg söker bestämma en lämplig tidpunkt för ett företag.
Andra slag av astrologi tar fasta på den antika mytologin och hur den speglas i det himmelska skeendet. Många astrologer intresserar sig särskilt för Månens olika faser och hur samspelet mellan Solen och Månen hänger samman med våra liv. Mer ovanliga inriktningar är shamanistisk och kabbalistisk astrologi. Många beröringspunkter finns förstås också med den gamla alkemins symboler.
Intressanta nya skolor är karmisk och evolutionär astrologi, där man ur horoskopet lyfter fram det som visar på ett karmiskt sammanhang och på själens utveckling genom upprepade inkarnationer.
Ytterligare en viktig och intressant astrologisk inriktning är den pågående omfattande rekonstruktionen av den antika hellenistiska astrologi som försvann med den antika världen och kristendomens införande. Ett stort forsknings- och översättningsprojekt pågår för att göra vad som ändå finns kvar av äldre hellenistiska skrifter om astrologi tillgängliga på engelska.
Gemensamt för de här uppräknade riktningarna inom den moderna västerländska astrologin är att man använder sig av den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken där vårdagjämningspunkten alltid motsvaras av noll grader i Vädurens tecken. Men det finns även andra former av astrologi där man istället använder en siderisk, stjärnhimmelsrelaterad zodiak. Inom en del riktningar intresserar man sig särskilt för stjärnorna - konstellationerna och de enskilda stjärnorna och deras möjliga "inflytande" på vårt jordeliv.
I den indiska astrologin använder man en siderisk - alltså stjärnhimmelsrelaterad - zodiak. För mer än 2000 år sedan mottog och assimilerade den indiska stjärntydarkonsten många viktiga impulser från den hellenistiska astrologin. Indisk astrologi har sedan dess fortlevt och utvecklats i en obruten tradition. Därför kan mycket i den indiska astrologin för oss i väst visa tillbaka på den förlorade hellenistiska traditionen och hjälpa oss att förstå den bättre.
Som om nu inte allt det här räcker till, finns också andra slag av astrologi knutna till andra traditioner mer eller mindre bevarade. Hit hör tibetansk, kinesisk och mayaindiansk och aztekisk astrologi, för att nämna de mest kända...
Överväldigad av denna rika mångfald fattar gondoljären om åran och styr den Galaktiska Gondolen genom det Galaktiska Venedigs vindlande och stjärntindrande vattenvägar...
Mats i det blå



Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?
Naturligtvis inte.

Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)
Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.
Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...
Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.









Om nu oppositionen mellan Uranus (det himmelska) och Saturnus (det jordiska) är ett uttryck för den yttersta motsättningen i tillvaron, så inser man snart att det också måste finnas något som överbryggar, förenar och integrerar dessa båda motsatser och får dem att samverka på ett skapande och livsuppehållande sätt.
Motsatser visar sig alltid i ett högre perspektiv vara olika sidor av samma sak, samverkande motpoler i en helhet. Natt och dag kan tyckas vara oförenliga motsatser men i det högre perspektivet formar de tillsammans ett dygn och dygnsrytmen har, som vi vet, stor betydelse för allt liv på Jorden. På liknande sätt samverkar motpolerna sommar och vinter och bildar tillsammans ett år. Och så vidare.
Det gäller naturligtvis också motsatserna Himmel och Jord eller ande och materia. Hela vår tillvaro består av samspelet mellan de båda. Men vad är det som får dem att samverka? Vad är det som överbryggar motsättningarna?
Kabbalan visar att det är "mittpelaren" (medvetandets pelare) som håller samman och förenar de båda "ytterlighetspelarna" - energins, rörelsens och expansionens pelare (till höger på bilden) i opposition till strukturens, materiens och begränsningens pelare (till vänster på bilden).
Motsatsernas förening i en högre enhet representeras i kabbalans astrologiska livsträd av Neptunus i trädets topp. Längre ner på samma mittpelare lyser Solen - i trädets mitt - också den är ett uttryck för den enhet ur vilken motsatsernas yin-och-yang-värld tar form.
Så kabbalan visar att det är medvetandet som överbryggar motpolerna - ytterst rörelsen (energi) och materien (struktur) - och får dem att samverka i den livets alkemiska dans som vi alla tar del i.
Det är fascinerande att se hur astrologin och kabbalan - dessa uråldriga kunskapssystem - låter sig förenas på detta sätt.
Mats i det blå
Allt speglar sin tid. Det är det som astrologin i grund och botten handlar om. Liksom den tindrande stjärnhimlen speglas i nattens svarta vatten speglar också varje företeelse sin tid.
Horoskopet för sjösättningen och första årtaget anger konturerna för hur Gondolen och dess Galaktiska Venedig tillsammans formar en spegelbild av det kosmiska skeende i vilket de blir till...



Om du vill gunga med på en tur, stig ombord och följ med på en färd genom astrologins förunderliga värld!
Min hemsida, Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, sjösattes idag den 20 oktober 2008 kl 17:06 med följande horoskop:
Uranus i Fiskarna strax över horisonten i öster slår an själva temat. Och målet med seglatsen är förstås vidgade och fördjupade vyer - MC i konjunktion med Pluto i Skytten. Vad det kommer att innebära i övrigt återstår att se. Livet är ju en svindlande äventyrlig resa.