Undervattensgondolen

Astrologi är, som namnet anger, läran om det "astrala". Även om Solen och Månen och i viss mån planeterna i solsystemet påverkar livet på Jorden rent fysiskt genom strålning, gravitation och genom de cykliska mönster som bildas i förhållande till Jorden, så är det ändå inte i första hand det som astrologin handlar om.

Det är inte stjärnornas eller planeternas fysiska aspekter som studeras utan det som är bortom eller kanske snarare inom det fysiska - det överfysiska eller som det sedan gammalt kallas, det astrala.

För att i vår föreställning nå den astrala dimensionen kan vi i fantasin tänka oss att den Galaktiska Gondolen är en undervattensgondol. Bara genom att gå ner under den fysiska ytan kan vi nå det astrala djupet.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.

Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...

Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.

Här förstår vi hur varje ögonblick och varje tidsperiod har sin särskilda kvalitet som i sin tur sätter sin prägel på det som alstras och växer fram ur dem. Nu förstår vi också hur en människa speglar det astrala mönster som råder vid födelsen och som anger den människans särskilda förutsättningar och möjligheter enligt tidigare karma.

Vi dröjer stilla en lång stund medan allt detta får sjunka in och uppfylla oss med både förundran och en stilla känsla av trygghet och tillit till själva livet. Utan brådska låter vi så vår undervattensgondol åter stiga uppåt, tillbaka först genom den astrala dimensionen och vidare genom den eterisk-fysiska nivån och därifrån upp genom den yttre fysiska ytan, där Gondolen i ett nu åter förvandlas till en vanlig gondol, gungande fram på det Galaktiska Venedigs kanaler som om ingenting hänt...

Mats i det blå