Visar inlägg med etikett rörelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rörelse. Visa alla inlägg

tisdag 11 november 2008

Form och rörelse

Vi lever i en värld av ständig förändring. Jag tänker då inte bara på människans värld utan också på naturen och hela kosmos. Inget står stilla, allt rör på sig. "Vi kan inte stiga ner i samma flod två gånger".

Ändå lever vi paradoxalt nog också i en värld av former och strukturer. Allt har sin form, sin struktur. Formen, strukturen är nödvändig, den ger trygghet och kontinuitet.

Hur kan de då samsas, de båda, förändringen/rörelsen och formen/bevarandet?

Den just påbörjade oppositionen mellan Uranus (rörelse, förändring) och Saturnus (struktur, form) aktualiserar den här motsättningen. Och säkert kommer vi under de närmaste åren få uppleva hur många utlevda strukturer tvingas ge vika och förändras.

Iakttar vi naturen och kosmos kan vi se att rörelsen, den ständiga förändringen, inte är strukturlös utan att den också har sin struktur. Allt sker cykliskt enligt bestämda mönster. Dag och natt och årstider följer varandra på ett ordnat sätt. Vi ser också att naturens former och strukturer är flexibla, att de har en inbyggd förmåga att röra sig, växa och förändras.

Så det finns rörelse i strukturen och struktur i rörelsen. Något av yang finns i yin och något av yin i yang. Och så fortgår den evigt föränderliga dansen. Det enda oföränderliga är förändringen...

Också gondolen - den traditionella venetianska båttypen - har med tiden förändrat sin konstruktion för att kunna möta nya förhållanden. Dagens gondol - till skillnad från sina föregångare avsedd att erbjuda Venedigs turister en romantisk båtfärd på stadens vattenvägar - är så konstruerad att babordssidan är betydligt bredare än styrbordssidan. Den asymmetriska konstruktionen kompenserar avdriften och ger farkosten en rak kurs och perfekt balans då gondoljären står på babordssidan och ror med den enda åran fästad på styrbordssidan. Det är det som ger gondolen dess särskilda gracilitet där den stillsamt gungar fram under Venedigs stjärntindrande himmel...

Mats i det blå


torsdag 6 november 2008

Astrologi och kabbala

Det ligger mer än man kanske först tror i påståendet att den nu aktuella oppositionen Uranus-Saturnus är den största och mest grundläggande motsättningen i hela vår tillvaro.

I kabbalan visas det genom de båda planeternas placering i "livsträdet". Den som är bekant med kabbalan vet att var och en av astrologins planeter - även de nyupptäckta yttre planeterna - har sin särskilda plats i det kabbalistiska livsträdet.

Det visar sig att Uranus och Saturnus intar de motsatta platserna 2 och 3 bland trädets tio (eller elva) "sefirot". Det betyder att de står mitt emot varandra överst på var sin av de båda yttre "pelarna". Uranus toppar "energipelaren" (till höger på bilden här nedanför) och Saturnus befinner sig högst upp på "strukturpelaren" (till vänster på bilden) helt i överensstämmelse med deras respektive astrologiska innebörd. Bilden visar det astrologiska livsträdet i sin helhet.

Om nu oppositionen mellan Uranus (det himmelska) och Saturnus (det jordiska) är ett uttryck för den yttersta motsättningen i tillvaron, så inser man snart att det också måste finnas något som överbryggar, förenar och integrerar dessa båda motsatser och får dem att samverka på ett skapande och livsuppehållande sätt.

Motsatser visar sig alltid i ett högre perspektiv vara olika sidor av samma sak, samverkande motpoler i en helhet. Natt och dag kan tyckas vara oförenliga motsatser men i det högre perspektivet formar de tillsammans ett dygn och dygnsrytmen har, som vi vet, stor betydelse för allt liv på Jorden. På liknande sätt samverkar motpolerna sommar och vinter och bildar tillsammans ett år. Och så vidare.

Det gäller naturligtvis också motsatserna Himmel och Jord eller ande och materia. Hela vår tillvaro består av samspelet mellan de båda. Men vad är det som får dem att samverka? Vad är det som överbryggar motsättningarna?

Kabbalan visar att det är "mittpelaren" (medvetandets pelare) som håller samman och förenar de båda "ytterlighetspelarna" - energins, rörelsens och expansionens pelare (till höger på bilden) i opposition till strukturens, materiens och begränsningens pelare (till vänster på bilden).

Motsatsernas förening i en högre enhet representeras i kabbalans astrologiska livsträd av Neptunus i trädets topp. Längre ner på samma mittpelare lyser Solen - i trädets mitt - också den är ett uttryck för den enhet ur vilken motsatsernas yin-och-yang-värld tar form.

Så kabbalan visar att det är medvetandet som överbryggar motpolerna - ytterst rörelsen (energi) och materien (struktur) - och får dem att samverka i den livets alkemiska dans som vi alla tar del i.

Det är fascinerande att se hur astrologin och kabbalan - dessa uråldriga kunskapssystem - låter sig förenas på detta sätt.

Mats i det blå