Visar inlägg med etikett Zodiaken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Zodiaken. Visa alla inlägg

söndag 1 maj 2011

Ande och materia

Och Solen har sin gång

Solens gång genom Zodiaken – Livets cirkel – kan sägas symbolisera andens nedstigande i och uppstigande ur materien. Sommar och vinter får representera liv och död. Anden "dör" i materien om hösten och "återuppstår" ur materien på våren vid påskhögtiden.

Mycket av den forntida mytologin innehåller den här symboliken. Livet på jorden sågs som "andens död". Genom nedstigandet i materien "dog" anden bort från det himmelska livet men gav liv åt materien. Själen manifesterade sig i kroppen, gav den liv och uttryck. Men i förhållande till det himmelska var jordelivet ett "dödsrike" där själen offrat sitt liv, där den "dog" uppspikad på "materiens kors". Jämför de grekiska orden soma, 'kropp', och sema, 'grav'. Eller de engelska orden womb, 'moderliv', och tomb, 'grav'.


(Klicka på bilden om du vill ha den förstorad)

Astrologiskt kan då - om det återges som i figuren ovan - årshjulets övre del (Väduren till Vågen) - sommarhalvåret - sägas representera den himmelska världen eller andliga sfären. Den nedre delen (Vågen till Väduren) - vinterhalvåret - står då för andens eller själens nedsänkning eller "död" i den fysiska världen. Årshjulets högra sida (Kräftan till Stenbocken) symboliserar enligt det här synsättet den involutionära fasen - andens nedstigande - och den vänstra sidan (Stenbocken till Kräftan) står för den evolutionära fasen - andens uppstigande ur materien!

Här kan vi se hur årstidernas naturliga växling speglar hela det kosmiska skeendet. Från sommarens överflödande liv - den himmelska sfären, andens egentliga hemvist - sänker sig själen via höstdagjämningen ned i materiens mörker, representerat av vintersolståndet, som samtidigt innebär ljusets pånyttfödelse - i den bibliska allegorin Jesusbarnets födelse i stallet vid jultiden. Här påbörjas också "den förlorade sonens" återvändande i riktning mot den himmelska boningen, representerad av årshjulets övre halva, via vårdagjämningen, då ljuset triumferar och själen återuppstår till himmelskt liv (påskhögtiden)!

Zodiaken representerar då hela cykeln av andens/själens involutionära/evolutionära resa dels genom det stora kosmiska skeendets ofantliga tidrymd och dels upprepat i människans inkarnationscykler - allt speglat i årets och årstidernas naturliga växlingar, i sin tur genererade ur Jordens kretsande kring Solen.

Förundrad styr Gondoljären sin farkost genom det stjärnbelysta Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

söndag 16 januari 2011

Skratta eller gråta?

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur total förvirringen och okunnigheten är kring zodiaken. Plötsligt fick en astronom, Parke Kunkle, i Minneapolis i USA för sig att gå ut i media (den 14 januari 2011) med "den sensationella nyheten" att de zodiaktecken astrologerna använder är "nästan en hel månad fel". Nyheten spreds via media över hela USA och vidare över resten av världen genom Twitter och Facebook. Många blev djupt chockerade och förvirrade. "Är jag inte längre ett Lejon? Kräfta känner jag mig inte alls som!", osv.

Media-papegojorna DN och Aftonbladet förde i vanlig okritisk ordning "nyheten" vidare till svenska läsare. DN:s rubrik löd: "Horoskopet en hel månad fel". Den typiskt svenska reaktionen blev att de båda tidningarnas nätupplagor bombarderades med ilskna och förnärmade kommentarer om vilken "bluff" och "skit" astrologin är.

På amerikanska astrologibloggar och i Twitter-meddelanden fick astrologerna lugna upprörda människor med besked om att ingenting har ändrats, att ett Lejon fortfarande är ett Lejon, en Kräfta en Kräfta, och att "nyheten" inte alls är någon nyhet utan något som har varit känt i flera tusen år.

Astronomer och andra som vill svartmåla astrologin tar ofta till argumentet att zodiaken inte längre stämmer med stjärnhimlen. Men det är - liksom andra argument som de använder - ett mycket dåligt och dumt argument. För den västerländska, tropiska zodiaken är inte alls relaterad till stjärnhimlen utan till årstidernas gång här på Jorden! Vårdagjämningspunkten sammanfaller med 0º Väduren och det är det som bestämmer hela zodiaken. 0º Kräftan är sommarsolståndet, 0º Vågen är höstdagjämningen och 0º Stenbocken är vintersolståndet. Den tropiska (till årstiderna relaterade) zodiaken mäter alltså TIDENS gång, inte RUMMETS utsträckning (stjärnhimlen). Den tropiska zodiakens indelning i tolv tecken syftar inte på konstellationer utan är en arketypisk/matematisk indelning av cirkeln (helheten) i tolv lika delar.

Årstiderna påverkas inte av precessionen (vårdagjämningspunktens långsamma förskjutning i förhållande till de avlägsna stjärnorna) och den tropiska zodiaken blir därför aldrig "föråldrad". Den är tvärt om "evigt ung".

Den sideriska (stjärnhimmelsrelaterade) zodiaken, däremot, förskjuts i förhållande till årstiderna. Den rör sig långsamt i förhållande till den tropiska zodiaken och tropiska 0º Väduren befinner sig nu i början av sideriska Fiskarnas tecken på väg (bakåt) mot sideriska Vattumannens tecken. Inträdet i sideriska Vattumannen (om ett par hundra år) markerar början av den omtalade "Vattumannens tidsålder". Det är så de båda zodiakerna samverkar - något astronomerna inte borde vara okunniga om.

Så DN:s rubrik, "Horoskopet en hel månad fel", är inget annat än ännu en okunnig dos blå dunster som man slår i ögonen på lika okunniga (och naturligtvis lika allvetande) läsare. Som astrolog får man tyvärr vänja sig vid ständiga attacker från den allvetande okunnigheten.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

måndag 29 mars 2010

Helhet och sammanhang


Zodiaken rymmer såväl rummet och tiden
som medvetandet.
Tillvarons skapande, bevarande och nedbrytande krafter
verkar i de fyra elementen.

Därmed genereras de tolv (3x4) zodiaktecknen,
av vilka sex är maskulina (yang)
och sex är feminina (yin).
På så vis bildar Zodiaken en helhet
som rymmer alltings sammanhang
och inneboende enhet.

* * *

Gondoljären blickar förundrad upp mot det Galaktiska Venedigs stjärnbilder...

Mats i det blå



söndag 21 mars 2010

Zodiaken - Livscirkeln


Zodiaken eller Livscirkeln rymmer allting:

1. Enhet
- den stora helheten, alltings inneboende samhörighet

2. Polaritet
- tillvarons varandra ständigt kompletterande och samverkande motpoler - yin/yang, mörker/ljus, kvinnligt/manligt

3. Tre kvaliteter
- tillvarons skapande, uppehållande och nedbrytande krafter,
indiernas Brahma/Vishnu/Shiva

4. Fyra element
- de fyra riktningarna och de fyra elementen
eld, jord, luft, vatten


* * *

Gondoljären navigerar sakta och tankfullt vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå





söndag 25 oktober 2009

Helig geometri


Astrologin kan ses som ett metafysiskt system baserat på arketypisk geometri. Hela det astrologiska mönstret växer fram direkt ur de första arketyperna - ursprungsmönstren - ur två cirklar med gemensam radie.

Ur detta växer fram ett mönster med sju cirklar - en central och sex omgivande. En bild av Solen och planeterna. Ur de sju cirklarnas mönster - livets frö - växer så fram den tolvdelade helhetscirkeln - Zodiaken, Livets hjul!

Vi ser hur bilden av Solsystemet, som ett mönster av interagerande medvetanden/energier, genererar helhetscirkelns arketypiska indelning i tolv delar - de tolv zodiaktecknen, årets gång och samtidigt de tolv astrologiska husen, dygnets växlingar...

Gondoljären betraktar tankfullt de vattenvirvlar som bildas av årtagen medan gondolen styr vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå




fredag 20 mars 2009

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.


Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå


söndag 22 februari 2009

En indisk berättelse

Det här är en indisk berättelse om hur de sju planeterna kom att styra över de tolv zodiaktecknen.


I urtiden härskade Solen från sin tron i Lejonets tecken och Månen från sin tron i Kräftans tecken. Men så en dag hände det sig att Merkurius, den kvickaste av planeterna, begav sig till Solen och frågade om inte också han kunde få ett område att styra över. "Jodå," svarade Solen, som var på sitt vanliga generösa humör, "Det kan du visst få. Du kan få styra över Jungfrun, här intill Lejonet, mitt eget tecken."

Merkurius tackade så mycket för sin förläning och inväntade därefter natten, då han begav sig till Månen och berättade att han av Solen erhållit Jungfruns tecken att styra över. "Skulle jag inte kunna få ett område av dig också?"

När nu Solen skänkt ett område till Merkurius att härska över, så tänkte Månen att det nog var bäst att hon också gav honom ett område som han kunde härska över. "Du kan ju ta Tvillingarnas tecken här intill Kräftan, mitt eget tecken," sa hon.

På så sätt ägde nu den finurlige Merkurius de båda tecknen Jungfrun och Tvillingarna att härska över.

När Venus såg detta, ville hon förstås också få två områden att härska över och blev så av Solen tilldelad Vågens tecken och av Månen Oxens tecken.

Mars handlade genast på samma sätt och blev förlänad Skorpionens tecken av Solen och Vädurens tecken av Månen.

Jupiter ville naturligtvis inte vara sämre och han tilldelades av Solen Skyttens tecken och av Månen Fiskarnas tecken.

Saturnus, slutligen, den mest långsamma och avlägsna planeten, fick av Solen Stenbocken att härska över och av Månen Vattumannen.

Så kommer det sig, att Solen och Månen bara har ett tecken var att härska över, Solen Lejonet och Månen Kräftan, medan Merkurius regerar över både Jungfrun och Tvillingarna, Venus över både Vågen och Oxen, Mars över Skorpionen och Väduren, Jupiter över Skytten och Fiskarna, och Saturnus, slutligen, över Stenbocken och Vattumannen.


Samma mönster kan överföras på människans subtila chakra-system enligt det indiska synsättet. Med andra ord framstår människan som ett mikrokosmos analogt med det stora makrokosmos.


"Som ovan, så nedan"...

Mats i det blå

lördag 10 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 4

Idén att alfabetets bokstäver härrör från himlens stjärnbilder har framförts från flera håll, bland annat av Stephen E. Franklin i boken Origins of the Tarot Deck - A Study of the Astronomical Substructure of Game and Divining Boards.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.

Det är inte alltför långsökt att tänka sig att man också formade sina skrivtecken efter stjärnhimlens konstellationer. I bokstavsmystisk mening formar också alfabetet, likt Zodiaken, en cirkel.


Det gäller också de forntida runorna. De 24 runorna i den äldre runraden kan inpassas i årets gång så att Dag-runan (ljusets runa) markerar sommarsolståndet och årsrunan (Jara) vintersolståndet. Vårdagjämningen markeras då av björkrunan (Bjarka) och höstdagjämningen av fackelrunan (Ken). De övriga runorna faller sedan naturligt på plats enligt sin inbördes ordning mellan de fyra årstidsrunorna och bildar på så sätt Runhjulet, runornas årshjul.

Mats i det blå