Visar inlägg med etikett helhet och balans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett helhet och balans. Visa alla inlägg

söndag 14 mars 2010

Vad är astrologi?


Astrologi är en urgammal vetenskap,
inte i ordets moderna betydelse,
men i en äldre mer omfattande mening.

Medan modern vetenskap
inte har någon egentlig helhetssyn,
baserades de gamla
traditionella kunskapssystemen
på alltings samhörighet,
på den stora
allomfattande helheten.

Man insåg att allting hörde samman
och ingenting lämnades
därför utanför.

' ' '

Gondoljären vilar på åran och blickar med förundran upp mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnor...

Mats i det blå





måndag 15 december 2008

Astrologi som poesi

Astrologin, liksom alla forntida kunskapssystem, omfattar allt och lämnar ingenting utanför, speglar livet som helhet och äger därför också en djupt poetisk dimension.


Livet och tillvaron kan inte uppfattas rätt om inte den inneboende poesin får tränga igenom. Även det prosaiska i livet har sin stillsamma poesi.

Allt är i betraktarens öga!

Det ligger i verklighetens natur att också äga en poetisk dimension. Och verkligheten - det är både betraktaren och det betraktade!

Det går inte att avlägsna poesin utan att göra våld på livet. Poesin - och här menar jag inte i första hand dikter skrivna i ord utan mer vad jag vill kalla tillvarons poetiska dimension - den talar stillsamt, når djupa känslor och får allt att höra till, finnas tillsammans, betyda något.

Avlägsna poesin och verkligheten blir livlös, hård, kall, otrygg och overklig. Det ena ställs mot det andra. Det som hör ihop skiljs åt. Helheten brister. Det meningsfulla går förlorat.

Det är i den meningsfulla samhörigheten som astrologin har sin plats. Den för samman, visar på alltings sammanhang och mening. Allt tillåts samverka. Livet blir helt. Också det svåra och smärtsamma har sin mening och plats i det hela, får sin förklaring, blir lyssnat på och kan integreras i helheten.

Mats i det blå




torsdag 27 november 2008

Hälften människa hälften häst

Astrologin bygger på att det finns en motsvarighet mellan himlens planeter och människans inre, en motsvarighet där det ena speglar det andra. Upptäckten av en ny himlakropp i solsystemet innebär då också att något nytt medvetandegörs i vårt inre.

Upptäckten av Kiron kom inom den mer andligt inriktade astrologin att visa på en det inre helandets väg i förening med en högre medvetenhetsutveckling.

Mytens Kiron var hälften människa hälften häst. Efter att han som liten hade övergivits av sina föräldrar (Saturnus i hästskepnad och havsnymfen Philyra) togs han om hand av Apollon, solguden med den sjusträngade lyran, som blev hans mentor och som undervisade honom i de olika konsterna.


Ett centralt symboltema som växer fram ur mytologin kring Kiron handlar om återförenande. Människans återförenande med både himmel och jord.

Kiron som människa och häst säger oss att vi behöver förnya vår inre kontakt med Jorden, med vårt levande Jordkosmos, med våra animala instinkter och vårt känsloliv, men också med "mörka sidor" i vårt undermedvetna. Överbetoningen på rationellt tänkande fjärmar oss annars allt mer från livets helhet.

Men vi har inte bara förlorat vår inre kontakt med Jorden och med våra instinkter och känslor. Likt Kiron, som övergavs av sina föräldrar, har vi också avskurits från vårt gudomliga ursprung. Vi upplever oss "övergivna" och avskurna från vårt eget inre, vår egen inre gudomlighet.

I detta utsatta tillstånd räcker oss Kiron, den sårade helaren, en hjälpande hand tills vi själva förmår ta det fulla ansvaret för vårt eget helande och genom det också återfå den inre kontakten med både himmel och jord...

Med Kiron konjunktion Norra månnoden i Vattumannens tecken i det tolfte huset i Gondolens horoskop, framstår det djupt smärtsamma temat om mänsklighetens kollektiva inre sår och vikten och nödvändigheten av helhet och balans som själva motivationen bakom Gondolens sjösättning och gungande färd...

Mats i det blå