Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg

lördag 8 maj 2010

Hur fungerar astrologin?


För den som sätter sig in i astrologins grunder
och poetiska symbolspråk är det lätt att konstatera
att den fungerar.

Men är det också möjligt att förstå hur,
på vilket sätt, den gör det?

För att nå en sådan insikt behövs djupgående förståelse

för att allting hör ihop, att allt hänger samman
på ett meningsfullt sätt och att våra liv och allt som existerar
bildar en universell energi- och medvetandeocean.

Kanske kan man då också ana något
om hur astrologin fungerar?

* * *

Gondoljären låter åran vila i det Galaktiska Venedigs svarta vatten och nås av en plötslig insikt att allt är poesi...

Mats i det blå




söndag 18 april 2010

Den poetiska dimensionen


Samtidigt som astrologin är helt igenom logiskt uppbyggd och ordnad
är den också genomandad av poesi.

Forntidens traditionella kunskapssystem
förenade alltid vetenskap och konst.

Man avlägsnade sig aldrig
från den poetiska dimensionen i tillvaron.

Allt baserades på insiktsfull iakttagelse av naturen,
av de naturliga cyklerna och rytmerna.

* * *


Gondoljären navigerar vidare genom det Galaktiska Venedigs kanaler medan stjärnorna talar förunderligt genom sin tystnad...

Mats i det blå


fredag 19 december 2008

Blinka lilla stjärna där

Blinka lilla stjärna där
Hur jag undrar vad du är
Fjärran lockar du min syn
Lik en diamant i skyn


Att i det stilla skymningsblå ljuset se planeter och stjärnor lysa och tindra är en förunderlig upplevelse. Så fjärran och ändå på något sätt så nära.

Den galaktiske gondoljären uppfattar stjärnhimlen som en i djupaste mening poetisk och vacker del av livet på Jorden. Stilla blinkar stjärnorna medan den Galaktiska Gondolen sakta gungar fram i skymningens mörka vatten...

Mats i det blå





måndag 15 december 2008

Astrologi som poesi

Astrologin, liksom alla forntida kunskapssystem, omfattar allt och lämnar ingenting utanför, speglar livet som helhet och äger därför också en djupt poetisk dimension.


Livet och tillvaron kan inte uppfattas rätt om inte den inneboende poesin får tränga igenom. Även det prosaiska i livet har sin stillsamma poesi.

Allt är i betraktarens öga!

Det ligger i verklighetens natur att också äga en poetisk dimension. Och verkligheten - det är både betraktaren och det betraktade!

Det går inte att avlägsna poesin utan att göra våld på livet. Poesin - och här menar jag inte i första hand dikter skrivna i ord utan mer vad jag vill kalla tillvarons poetiska dimension - den talar stillsamt, når djupa känslor och får allt att höra till, finnas tillsammans, betyda något.

Avlägsna poesin och verkligheten blir livlös, hård, kall, otrygg och overklig. Det ena ställs mot det andra. Det som hör ihop skiljs åt. Helheten brister. Det meningsfulla går förlorat.

Det är i den meningsfulla samhörigheten som astrologin har sin plats. Den för samman, visar på alltings sammanhang och mening. Allt tillåts samverka. Livet blir helt. Också det svåra och smärtsamma har sin mening och plats i det hela, får sin förklaring, blir lyssnat på och kan integreras i helheten.

Mats i det blå