Visar inlägg med etikett Stenbocken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stenbocken. Visa alla inlägg

söndag 21 juni 2009

Sommarsolstånd

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!


Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå


söndag 24 maj 2009

Anden i materien

Saturnus är den yttersta av de för ögat synliga planeterna i vårt solsystem. Astrologiskt står den därför för gränser och strukturer. Det stora avståndet till Solen gör den kall och stel och i astrologin förknippad med ålderdom, sjukdom och död. Med sin (från Jorden sett) långsamma rörelse betecknar den tidens ständiga gång. Allmänt står planeten för hinder, svårigheter, hämningar, förseningar, stagnation, förbud och prövningar, men i mer positiv mening också för ansvar, disciplin, koncentration, förmåga och kunnande.


Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...


Det märkliga är att själva ljudkombinationen ST i många olika språk används i en rad ord som mycket direkt anknyter till SaTurnus symbolik: STruktur, STen, STabil, STadig, STatisk, STå, STanna, STel, STillastående, STagnation, STomme (struktur), STum (hämmad), STag, STädse, konSTant, STopp, STrikt, STränghet, STatisk, kriSTall, sySTem, STudera, förSTå - för att bara nämna några av dessa ord. Saturnus representerar gränser - det yttersta - och när vi böjer adjektiv markerar vi det yttersta (superlativen) med ändelsen -ST: längST, äldST, osv.

Det här märkliga mönstret går igen i flera olika språk: engelska, latin, grekiska, sanskrit, osv. Nog är det märkligt att just ljudkombinationen ST - som också gömmer sig i den grafiska symbolen för Saturnus - återkommer i så många ord som direkt associerar till denna den yttersta av de för ögat synliga planeterna. Saturnus står i ett motsatsförhållande till Solen (mörker-ljus, köld-värme, död-liv, materia-ande). Tecknet för Saturnus visar anden (ormen, S:et) underställd - eller helt nedstigen i - materien (korset, T:et, trädet).

I Saturnus tecken Stenbocken dör Solen - vid vintersolSTåndet - men återföds samtidigt! Ljuset börjar långsamt växa på nytt. Uppstigningen ur materiens mörker tar sin början. Också ordet växt är ett (om än något kamouflerat) ST-ord ("väkST"). Både Solen och Saturnus - tillvarons motpoler - är intimt involverade i växandets princip.

Vi har valt att uppkalla veckans dagar efter de "sju planeterna". Veckan börjar (egentligen) med söndag, Solens dag ("Varde ljus!"), och avslutas med lördag, engelska SaTurday, Saturnus dag ("SabbaTsdagen", "Herrens dag", hebreiska ShabaT, efter det hebreiska ordet för Saturnus, ShabaTai)...

Gondoljären blickar förundrad upp mot de tindrande stjärnorna på himlavalvet över det Galaktiska Venedigs kanaler... STjärna... aSTer... STella... STar... STern... naSTe... ormen i trädet...
anden - medvetandet, energin, rörelsen - i materien...

Mats i det blå




fredag 20 mars 2009

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.


Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå


söndag 11 januari 2009

Vargmåne

Årets första Fullmåne inträffar alltid i Kräftan - Månens eget tecken - då Månen står mitt emot Solen i Stenbocken. Det är en tid att hålla sig inne i värmen medan vargarna ylar utanför i kylan...

I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.



Omtanke (Månen i Kräftan) och ansvar (Saturnus i Jungfrun) manar till frid och gemenskap (Neptunus i Vattumannen). Nödvändiga förändringar (Uranus i Fiskarna) kan göras när omtanke och ansvar får råda.

Nymånen den 27 december 2008

Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.

Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Den här motsättningen speglas också i oppositionen mellan Uranus (förändring) i Fiskarna (upplösning) och Saturnus (den etablerade strukturen) i Jungfrun (struktur, ordning). Pluto (transformation) i Stenbocken (också struktur och ordning) förstärker det här mönstret på ett kraftfullt sätt. Omvandlingarnas planet kommer att befinna sig i det här tecknet ända fram till år 2023. Under kommande år formar Pluto dessutom ett T-kors med oppositionen Uranus-Saturnus och det - om något - visar att mycket omvälvande förändringar står för dörren när det gäller den etablerade patriarkala ordningen (Stenbocken), dvs. de nuvarande ekonomiska och politiska strukturerna i vår värld.

Vid Fullmånen idag har Jupiter gått vidare från Stenbocken till Vattumannen, där den stannar hela det kommande året. Kanske kan Jupiter här ses som en högre oktav av den maskulina energin som lämnar det patriarkala mönstret (Stenbocken) med dess maktmissbruk och rädsla (Pluto i Stenbocken) bakom sig och istället omfamnar en mer konstruktiv och allomfattande framtid (Vattumannen).

I de banorna rör sig gondoljärens tankar medan han mellan årtagen blickar upp mot Fullmånen...

Mats i det blå


torsdag 8 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 3

Medan Gondolen sakta gungar fram fortsätter gondoljären att spana efter bokstäver på natthimlen. Blicken dröjer kvar vid Lejonets stjärnbild... Jodå, där framträder också tydligt den feniciska bokstaven Yod:

Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod

Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning


Och därefter följer Samek, Ayin, Pe, Zade, Qof, Resh, Shin och Tau, också de i rätt ordning i stjärnbilderna Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen:


Det himmelska alfabetet omfattar då 19 bokstäver, medan det äldsta feniciska alfabet man känner till hade 22 bokstäver. Kan det måhända vara så, att skriften på himlen representerar ett ännu äldre, ur-feniciskt alfabet som bara hade 19 bokstäver? Kan de tre felande tecknen ha infogats senare för att göra alfabetet mer fullständigt?


Faktiskt är också de tre saknade bokstäverna, Zayin, Chet och Tet, endast varianter av bokstäverna Zade, He och Tau. Så de kan mycket väl vara senare tillägg. Kanske är alfabetet på himlen i alla fall själva uralfabetet...

Några bevis finns förstås inte och i gondoljärens sinne får det hela stanna vid en fascinerande tanke, en tänkbar möjlighet, medan Gondolen stillsamt gungar fram genom det Galaktiska Venedig...

Mats i det blå


söndag 21 december 2008

Vintersolstånd, jul och nyår

Gondolens färd har nått fram till årets kortaste dag och mörkaste tid.


Vintersolståndet markerar årets vändning, mörkret kulminerar, ljuset är som svagast, dagarna som kortast, då vänder allt och går åt andra hållet, mot ljusare tider och längre dagar.

Solen dör och återföds. Detta är julen och nyåret i astrologisk mening.

Vintersolståndet, som är Solens inträde i Stenbockens tecken, sker i konjunktion med den Galaktiska Gondolens Medium Coeli - solbanans högsta punkt vid Gondolens sjösättning och första årtag. Därmed är Gondolens färd nära förbunden med årstidernas gång och själva midvintermysteriet...

I år förstärks vintersolståndet kraftigt av att Solen är i konjunktion med Pluto, pånyttfödelsens och transformationens planet. Det är som om midvinterns tema om död och födelse framträder så mycket starkare än vanligt.

Gondoljären önskar alla en God Jul!

Mats i det blå


onsdag 10 december 2008

Tehuti

Även från Merkurius i Vågen i Gondolens sjunde hus utgår en trigon till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen i det tolfte huset. Samtidigt bildar planeten ett T-kors tillsammans med Jupiter i Stenbocken i det elfte huset och Månen i Kräftan i Gondolens femte hus.

Merkurius, grekernas Hermes och egypternas Tehuti, styr inte bara Imum Coeli och fjärde huset i Tvillingarnas tecken utan också Descendenten och sjunde huset i Jungfruns stillsamma tecken. Själva grunden för Gondolens tillkomst och framträdande är förstås en önskan och ett behov att kommunicera.

Slutligen formas lämpligt nog i Gondolens horoskop en vattentrigon mellan Uranus i Fiskarna, Mars i Skorpionen och Månen i Kräftan.

Så gungar den sakta fram, den märkliga och förunderliga Galaktiska Gondolen i sitt lika märkliga och förunderliga Galaktiska Venedig medan nattens tindrande stjärnor speglar sig i det svarta djupet.

Mats i det blå

tisdag 18 november 2008

Ett magiskt mönster

Jupiter i Stenbocken, högt på himlen i Gondolens elfte hus står i opposition till Månen i Kräftan i det femte huset.

Vad kan det betyda?

Månen befinner sig djupt under Gondolens köl i det av värmande lyktor upplysta femte huset i Kräftans tecken. Jupiter står högt på himlen i Stenbockens lite stela och frusna tecken. Köld i kontrast till värme, yttre i kontrast till inre, högt i kontrast till lågt, vintermörker i kontrast till tända ljus...

Anar vi en kylig besserwisserattityd hos en genomfrusen Jupiter i Stenbocken? Eller en säregen blandning av optimism och pessimism? Och i andra ändan en intuitiv, innerlig och känslig Måne i det kreativa femte huset...

Finns det något som kan lindra motsättningen? Kanske rent av göra den till en tillgång?



När bilden klarnar, visar sig ett vackert helhetsmönster i Gondolens horoskop, ett mönster där de båda oppositionerna (Uranus-Saturnus och Jupiter-Månen) bildar diagonaler i en "mystisk rektangel". Det magiska mönstret upplöser som i ett trollslag alla svårigheter och motsättningar och innefattar även Kiron, helaren, och Månens nodaxel.

Gondolens färd är räddad!

Det som till att börja med såg hotfullt ut visar sig istället vara ett sällsamt vackert mönster av samverkande planetaspekter, en koreografiskt fulländad uppvisning, en himlaljusens alkemiska dans...

Mats i det blå


tisdag 4 november 2008

Stormig färd

Oppositionen mellan Uranus och Saturnus - som idag är exakt - kan tyckas vara den största och mest diametrala av alla motsatser.
Uranus står för nya och okonventionella idéer och raserandet av gamla strukturer medan Saturnus istället står för den etablerade och bestående ordningen - allt det som Uranus vill rasera!

Därför kanske det inte förvånar att förra gången de båda planeterna stod i opposition till varandra var under det omvälvande 1960-talet, då "etablissemanget" ruskades om ordentligt...

Gången dessförinnan var under det första världskrigets och den ryska revolutionens tid - också det en tid av kamp och omvälvning i världen.

Oppositionen som idag blir exakt kommer att pågå mer eller mindre exakt under de närmaste två åren. Man kan undra vilka omvälvningar som står på tur, särskilt som Pluto - förvandlingarnas planet - samtidigt sakta kommer att vandra genom Stenbocken - de stabila strukturernas tecken.

Gondolen tycks komma att spegla en stormig och omvälvande tid...

Mats i det blå


söndag 26 oktober 2008

Gondolens gungande färd 2

Högt ovanför gondoljärens huvud lyser planeten Jupiter med stadigt sken i Stenbockens tecken och ännu högre på himlen i solbanans zenit färdas den avlägsne Pluto - underjordens härskare - i Skytten.











I samma tecken lyser också Venus - kärlekens och harmonins vackra gudinna - högt ovanför den gungande Gondolen.

Fjärran bortom tindrar myriader avlägsna stjärnor, speglande sig i det svarta vattnet innan det för ett kort ögonblick rörs upp av gondoljärens årtag för att sedan åter bli till en stilla spegel.

Mats i det blå