Visar inlägg med etikett tropiska zodiaken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tropiska zodiaken. Visa alla inlägg

söndag 16 januari 2011

Skratta eller gråta?

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur total förvirringen och okunnigheten är kring zodiaken. Plötsligt fick en astronom, Parke Kunkle, i Minneapolis i USA för sig att gå ut i media (den 14 januari 2011) med "den sensationella nyheten" att de zodiaktecken astrologerna använder är "nästan en hel månad fel". Nyheten spreds via media över hela USA och vidare över resten av världen genom Twitter och Facebook. Många blev djupt chockerade och förvirrade. "Är jag inte längre ett Lejon? Kräfta känner jag mig inte alls som!", osv.

Media-papegojorna DN och Aftonbladet förde i vanlig okritisk ordning "nyheten" vidare till svenska läsare. DN:s rubrik löd: "Horoskopet en hel månad fel". Den typiskt svenska reaktionen blev att de båda tidningarnas nätupplagor bombarderades med ilskna och förnärmade kommentarer om vilken "bluff" och "skit" astrologin är.

På amerikanska astrologibloggar och i Twitter-meddelanden fick astrologerna lugna upprörda människor med besked om att ingenting har ändrats, att ett Lejon fortfarande är ett Lejon, en Kräfta en Kräfta, och att "nyheten" inte alls är någon nyhet utan något som har varit känt i flera tusen år.

Astronomer och andra som vill svartmåla astrologin tar ofta till argumentet att zodiaken inte längre stämmer med stjärnhimlen. Men det är - liksom andra argument som de använder - ett mycket dåligt och dumt argument. För den västerländska, tropiska zodiaken är inte alls relaterad till stjärnhimlen utan till årstidernas gång här på Jorden! Vårdagjämningspunkten sammanfaller med 0º Väduren och det är det som bestämmer hela zodiaken. 0º Kräftan är sommarsolståndet, 0º Vågen är höstdagjämningen och 0º Stenbocken är vintersolståndet. Den tropiska (till årstiderna relaterade) zodiaken mäter alltså TIDENS gång, inte RUMMETS utsträckning (stjärnhimlen). Den tropiska zodiakens indelning i tolv tecken syftar inte på konstellationer utan är en arketypisk/matematisk indelning av cirkeln (helheten) i tolv lika delar.

Årstiderna påverkas inte av precessionen (vårdagjämningspunktens långsamma förskjutning i förhållande till de avlägsna stjärnorna) och den tropiska zodiaken blir därför aldrig "föråldrad". Den är tvärt om "evigt ung".

Den sideriska (stjärnhimmelsrelaterade) zodiaken, däremot, förskjuts i förhållande till årstiderna. Den rör sig långsamt i förhållande till den tropiska zodiaken och tropiska 0º Väduren befinner sig nu i början av sideriska Fiskarnas tecken på väg (bakåt) mot sideriska Vattumannens tecken. Inträdet i sideriska Vattumannen (om ett par hundra år) markerar början av den omtalade "Vattumannens tidsålder". Det är så de båda zodiakerna samverkar - något astronomerna inte borde vara okunniga om.

Så DN:s rubrik, "Horoskopet en hel månad fel", är inget annat än ännu en okunnig dos blå dunster som man slår i ögonen på lika okunniga (och naturligtvis lika allvetande) läsare. Som astrolog får man tyvärr vänja sig vid ständiga attacker från den allvetande okunnigheten.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

tisdag 22 september 2009

Höstdagjämning

Idag - eller rättare sagt sent ikväll - går Solen in i Vågens tecken. Det markerar höstdagjämningen, då Solen åter dalar i sin årliga bana ned under himmelsekvatorn (Jordens utprojicerade ekvator) och nätterna och mörkret på nytt börjar ta överhanden. Solen är i sitt "fall" i Vågen - motsatt Vädurens vårtecken där Solen istället är upphöjd.


Allt har sin gång. Nedgång måste följa efter uppgång och uppgång efter nedgång. Den tropiska - årstidsrelaterade - zodiaken beskriver det arketypiska mönstret för all existens. Vår- och höstdagjämning korsar sommar- och vintersolstånd och bildar astrologins kardinala kors, de fyra årstidernas kors, kring vilket årets cirkel har sin gång.

Gondoljären styr vidare genom det Galaktiska Venedigs stjärnhimmelsspeglande vattengränder...

Mats i det blå

söndag 21 juni 2009

Sommarsolstånd

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!


Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå