måndag 29 mars 2010

Helhet och sammanhang


Zodiaken rymmer såväl rummet och tiden
som medvetandet.
Tillvarons skapande, bevarande och nedbrytande krafter
verkar i de fyra elementen.

Därmed genereras de tolv (3x4) zodiaktecknen,
av vilka sex är maskulina (yang)
och sex är feminina (yin).
På så vis bildar Zodiaken en helhet
som rymmer alltings sammanhang
och inneboende enhet.

* * *

Gondoljären blickar förundrad upp mot det Galaktiska Venedigs stjärnbilder...

Mats i det blå



söndag 21 mars 2010

Zodiaken - Livscirkeln


Zodiaken eller Livscirkeln rymmer allting:

1. Enhet
- den stora helheten, alltings inneboende samhörighet

2. Polaritet
- tillvarons varandra ständigt kompletterande och samverkande motpoler - yin/yang, mörker/ljus, kvinnligt/manligt

3. Tre kvaliteter
- tillvarons skapande, uppehållande och nedbrytande krafter,
indiernas Brahma/Vishnu/Shiva

4. Fyra element
- de fyra riktningarna och de fyra elementen
eld, jord, luft, vatten


* * *

Gondoljären navigerar sakta och tankfullt vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå





söndag 14 mars 2010

Vad är astrologi?


Astrologi är en urgammal vetenskap,
inte i ordets moderna betydelse,
men i en äldre mer omfattande mening.

Medan modern vetenskap
inte har någon egentlig helhetssyn,
baserades de gamla
traditionella kunskapssystemen
på alltings samhörighet,
på den stora
allomfattande helheten.

Man insåg att allting hörde samman
och ingenting lämnades
därför utanför.

' ' '

Gondoljären vilar på åran och blickar med förundran upp mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnor...

Mats i det blå





söndag 25 oktober 2009

Helig geometri


Astrologin kan ses som ett metafysiskt system baserat på arketypisk geometri. Hela det astrologiska mönstret växer fram direkt ur de första arketyperna - ursprungsmönstren - ur två cirklar med gemensam radie.

Ur detta växer fram ett mönster med sju cirklar - en central och sex omgivande. En bild av Solen och planeterna. Ur de sju cirklarnas mönster - livets frö - växer så fram den tolvdelade helhetscirkeln - Zodiaken, Livets hjul!

Vi ser hur bilden av Solsystemet, som ett mönster av interagerande medvetanden/energier, genererar helhetscirkelns arketypiska indelning i tolv delar - de tolv zodiaktecknen, årets gång och samtidigt de tolv astrologiska husen, dygnets växlingar...

Gondoljären betraktar tankfullt de vattenvirvlar som bildas av årtagen medan gondolen styr vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå




tisdag 22 september 2009

Höstdagjämning

Idag - eller rättare sagt sent ikväll - går Solen in i Vågens tecken. Det markerar höstdagjämningen, då Solen åter dalar i sin årliga bana ned under himmelsekvatorn (Jordens utprojicerade ekvator) och nätterna och mörkret på nytt börjar ta överhanden. Solen är i sitt "fall" i Vågen - motsatt Vädurens vårtecken där Solen istället är upphöjd.


Allt har sin gång. Nedgång måste följa efter uppgång och uppgång efter nedgång. Den tropiska - årstidsrelaterade - zodiaken beskriver det arketypiska mönstret för all existens. Vår- och höstdagjämning korsar sommar- och vintersolstånd och bildar astrologins kardinala kors, de fyra årstidernas kors, kring vilket årets cirkel har sin gång.

Gondoljären styr vidare genom det Galaktiska Venedigs stjärnhimmelsspeglande vattengränder...

Mats i det blå

måndag 10 augusti 2009

Himmelska vandrare

I gamla tider skilde man på stjärnor och "vandrare" på himlen. Grekiska aster betyder "stjärna" medan planetes står för "vandrare". Vetenskapen skiljer mellan fixstjärnor - Galaxens alla Solar som från Jorden förefaller orörliga i förhållande till varandra - och planeterna - som ständigt rör sig i förhållande till varandra och till stjärnorna.

Ibland kritiseras astrologin för att den också kallar Solen och Månen - de två stora himlaljusen - för "planeter". Men också dessa himlakroppar vandrar dagligen över himlavalvet. Så med den ursprungliga grekiska betydelsen vandrare för planeter, är det inte bara ursäktligt utan dessutom helt korrekt att kalla också Solen och Månen för planeter (vandrare).

Även Månens båda noder, "Drakens huvud och svans", vandrar över himlen - om än osynligt och i motsatt riktning mot Solen, Månen och de övriga planeterna. I indisk astrologi räknas även Månnoderna som planeter (eller skuggplaneter, eftersom de saknar fysisk kropp).

Det är Månens noder som bestämmer tid och plats för både Sol- och Månförmörkelser - Draken "sväljer" de stora himlaljusen. I den astrologiska symboliken betecknar de genom sin tecken- och husplacering de viktiga områdena för våra livserfarenheter från levnad till levnad - vår Själs egen långa vandring...

Gondoljären blickar i stillhet och förundran upp mot himlens ljusspel av tindrande stjärnor och vandrande planeter, medan gondolen sakta flyter fram genom det Galaktiska Venedigs vindlande och himmelspeglande vattenvägar...

Mats i det blå




söndag 5 juli 2009

Mor Kräfta

Kräftans arketyp handlar om skapandet av en kärleksfull, skyddande och närande omgivning för våra liv att ta form och utvecklas i.


Man brukar säga att den astrologiska symbolen för tecknet Kräftan avbildar ett par kräftklor. Eller det kanske är modersbröst. Min egen favorittolkning av symbolen är att den visar en mor (den övre delen) som håller ett litet barn i famnen (den nedre delen).

Kräftan representerar det heliga kvinnliga - universums och själens feminina sida. Styrt av Månen uttrycker tecknet våra ständigt växlande känslor och förkroppsligar födelsens, skapelsens, utvecklingens och dödens mysterier - allt uttryckt i symbolisk mening genom Månens oupphörliga växlingar.

Vare sig vi är män eller kvinnor behöver vi som människor omfamna och ge uttryck för vår själs både kvinnliga och manliga sida. Det är just den harmoniska samverkan mellan de här grundläggande universella arketyperna i vårt inre som kan göra oss till hela människor.

I år betonas Kräftans tecken extra mycket eftersom det är Nymåne inte bara en utan två gånger i det här tecknet. Den första inträffade alldeles i början av Solens inträde i Kräftan - vid sommarsolståndet - och den andra, som dessutom innebär en solförmörkelse, inträffar alldeles i slutet av tecknet, strax innan Solen går vidare till Lejonets - Solens eget - tecken.

Mitt emellan de båda Nymånarna i Kräftan inträffar - i övermorgon - en Fullmåne i det motsatta Saturnus-styrda Stenbockens tecken - en symbolisk förening av de manliga och kvinnliga arketyperna, av det faderliga och moderliga, då Solen (livskraften, viljan, identiteten) i Kräftan (moderns arketyp) lyser på Månen (det moderliga, omvårdnaden, känslan) i det motsatta tecknet Stenbocken (det faderliga, struktur, ordning, ansvar).

Gondoljären håller åran stilla i djup begrundan av livets alla förunderliga och storslagna mysterier...

Mats i det blå

söndag 21 juni 2009

Sommarsolstånd

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!


Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå


söndag 24 maj 2009

Anden i materien

Saturnus är den yttersta av de för ögat synliga planeterna i vårt solsystem. Astrologiskt står den därför för gränser och strukturer. Det stora avståndet till Solen gör den kall och stel och i astrologin förknippad med ålderdom, sjukdom och död. Med sin (från Jorden sett) långsamma rörelse betecknar den tidens ständiga gång. Allmänt står planeten för hinder, svårigheter, hämningar, förseningar, stagnation, förbud och prövningar, men i mer positiv mening också för ansvar, disciplin, koncentration, förmåga och kunnande.


Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...


Det märkliga är att själva ljudkombinationen ST i många olika språk används i en rad ord som mycket direkt anknyter till SaTurnus symbolik: STruktur, STen, STabil, STadig, STatisk, STå, STanna, STel, STillastående, STagnation, STomme (struktur), STum (hämmad), STag, STädse, konSTant, STopp, STrikt, STränghet, STatisk, kriSTall, sySTem, STudera, förSTå - för att bara nämna några av dessa ord. Saturnus representerar gränser - det yttersta - och när vi böjer adjektiv markerar vi det yttersta (superlativen) med ändelsen -ST: längST, äldST, osv.

Det här märkliga mönstret går igen i flera olika språk: engelska, latin, grekiska, sanskrit, osv. Nog är det märkligt att just ljudkombinationen ST - som också gömmer sig i den grafiska symbolen för Saturnus - återkommer i så många ord som direkt associerar till denna den yttersta av de för ögat synliga planeterna. Saturnus står i ett motsatsförhållande till Solen (mörker-ljus, köld-värme, död-liv, materia-ande). Tecknet för Saturnus visar anden (ormen, S:et) underställd - eller helt nedstigen i - materien (korset, T:et, trädet).

I Saturnus tecken Stenbocken dör Solen - vid vintersolSTåndet - men återföds samtidigt! Ljuset börjar långsamt växa på nytt. Uppstigningen ur materiens mörker tar sin början. Också ordet växt är ett (om än något kamouflerat) ST-ord ("väkST"). Både Solen och Saturnus - tillvarons motpoler - är intimt involverade i växandets princip.

Vi har valt att uppkalla veckans dagar efter de "sju planeterna". Veckan börjar (egentligen) med söndag, Solens dag ("Varde ljus!"), och avslutas med lördag, engelska SaTurday, Saturnus dag ("SabbaTsdagen", "Herrens dag", hebreiska ShabaT, efter det hebreiska ordet för Saturnus, ShabaTai)...

Gondoljären blickar förundrad upp mot de tindrande stjärnorna på himlavalvet över det Galaktiska Venedigs kanaler... STjärna... aSTer... STella... STar... STern... naSTe... ormen i trädet...
anden - medvetandet, energin, rörelsen - i materien...

Mats i det blå




tisdag 12 maj 2009

Astrologins omfattning

Den som på allvar intresserar sig för astrologin upptäcker snart vilket oerhört omfattande ämne det är. Inte minst beror det på de många olika slag av astrologi som har växt fram. Den moderna västerländska astrologin har gradvis tagit form från vad som kunnat fogas samman av spillrorna efter den omfattande hellenistiska astrologi som dog bort med den antika världen.

Under medeltiden fortlevde delar av den klassiska astrologin i det av kristendomen dominerade Europa. Renässansen innebar en pånyttfödelse också för "ockulta vetenskaper" som astrologi, alkemi och kabbala.

Efter att astrologin sedan, under 1700-talet och "upplysningstiden", råkat i vanrykte, började spillrorna av det som återstod av astrologisk kunskap på nytt fogas samman under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Flera framstående astrologer kom då att lägga grunden till den nutida astrologin. Därmed bildades också ett flertal olika riktningar - inte i strid med varandra men med olika fokus och inriktning.

Horoskopet medger så många tolkningsmetoder och sätt att arbeta, att det av naturliga skäl leder till olika "skolor", olika sätt att bearbeta de givna fakta som planetpositionerna och de inbördes förhållandena mellan planeterna tillhandahåller. På så vis har astrologin i modern tid tagit flera olika former, var och en med sin särskilda inriktning och betoning.

Under 1900-talets första hälft påverkades den psykologiskt inriktade astrologin av de psykologiska teorier som framfördes av Freud, Jung, Assagioli, och andra. En mer humanistisk och filosofisk form av astrologi växte också fram, framför allt genom filosofen, musikern och astrologen Dane Rudhyar. Astrologin kom vid den här tiden också att ta olika andligt och esoteriskt inriktade former.

I Tyskland, före andra världskriget, sökte man sig fram på en mer naturvetenskaplig väg. I den astrologiska inriktning som kom att kallas kosmobiologi studerade man de kosmiska rytmernas och cyklernas möjliga korrelation med det organiska livet på Jorden. Ur detta växte också den medicinska astrologin fram.

En annan betydelsefull del av "stjärntydarkonsten" är den s.k. mundana astrologin, där man studerar hur det mänskliga samhället och historiens gång speglas i himlakropparnas rörelser. Ytterligare andra former är "horarisk" astrologi, där man söker svar på en bestämd fråga och "electional astrology", där man i förväg söker bestämma en lämplig tidpunkt för ett företag.

Andra slag av astrologi tar fasta på den antika mytologin och hur den speglas i det himmelska skeendet. Många astrologer intresserar sig särskilt för Månens olika faser och hur samspelet mellan Solen och Månen hänger samman med våra liv. Mer ovanliga inriktningar är shamanistisk och kabbalistisk astrologi. Många beröringspunkter finns förstås också med den gamla alkemins symboler.

Intressanta nya skolor är karmisk och evolutionär astrologi, där man ur horoskopet lyfter fram det som visar på ett karmiskt sammanhang och på själens utveckling genom upprepade inkarnationer.

Ytterligare en viktig och intressant astrologisk inriktning är den pågående omfattande rekonstruktionen av den antika hellenistiska astrologi som försvann med den antika världen och kristendomens införande. Ett stort forsknings- och översättningsprojekt pågår för att göra vad som ändå finns kvar av äldre hellenistiska skrifter om astrologi tillgängliga på engelska.

Gemensamt för de här uppräknade riktningarna inom den moderna västerländska astrologin är att man använder sig av den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken där vårdagjämningspunkten alltid motsvaras av noll grader i Vädurens tecken. Men det finns även andra former av astrologi där man istället använder en siderisk, stjärnhimmelsrelaterad zodiak. Inom en del riktningar intresserar man sig särskilt för stjärnorna - konstellationerna och de enskilda stjärnorna och deras möjliga "inflytande" på vårt jordeliv.

I den indiska astrologin använder man en siderisk - alltså stjärnhimmelsrelaterad - zodiak. För mer än 2000 år sedan mottog och assimilerade den indiska stjärntydarkonsten många viktiga impulser från den hellenistiska astrologin. Indisk astrologi har sedan dess fortlevt och utvecklats i en obruten tradition. Därför kan mycket i den indiska astrologin för oss i väst visa tillbaka på den förlorade hellenistiska traditionen och hjälpa oss att förstå den bättre.

Som om nu inte allt det här räcker till, finns också andra slag av astrologi knutna till andra traditioner mer eller mindre bevarade. Hit hör tibetansk, kinesisk och mayaindiansk och aztekisk astrologi, för att nämna de mest kända...

Överväldigad av denna rika mångfald fattar gondoljären om åran och styr den Galaktiska Gondolen genom det Galaktiska Venedigs vindlande och stjärntindrande vattenvägar...

Mats i det blå

tisdag 14 april 2009

"Beviset" mot astrologin

Astrologins motståndare har bestämt från början att astrologi är "vidskepelse". För att "bevisa" det behöver man skapa en nidbild av astrologin. Astrologin, sådan den verkligen är, lämnar man därhän och bryr sig inte om att undersöka. Den så skapade, falska nidbilden av astrologin håller man sedan upp som "bevis" mot astrologin.

Därmed anses det både "vetenskapligt" och politiskt korrekt att betrakta astrologin som "vidskepligt lurendrejeri".


Genom nidbilden har man också - efter välkänt mönster - skapat något att projicera den egna skuggan på och därigenom förstärka den egna känslan av självförträfflighet. Genom att vräka ur sig ovett över den astrologiska nidbilden (som man felaktigt påstår och tror är identisk med den verkliga astrologin) vinner man lättköpt popularitet i mediavärlden och anses av en likasinnad skara som både omdömesgill och rättänkande.

Det här förhållandet kommer knappast att ändras i en handvändning. Djupt ingrodda fördomar har en tendens att bestå. Så astrologin - sådan den verkligen är - kommer att fortsätta vara okänd för de flesta under oöverskådlig tid framöver.

Gondoljären blickar i tankfull tystnad upp mot det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnhimmel...

Mats i det blå




tisdag 31 mars 2009

Astrologin motsäger inte naturvetenskapen

Motsäger astrologin den moderna vetenskapen? Från vetenskapligt håll hävdar man att den gör det. Men gör den verkligen det?

Astrologin visar att allt är ett sammanhang, att allting hänger ihop och bildar en dynamisk, sammanhängande väv. Planetrörelser och -cykler hör samman med allt annat, med allt som sker i solsystemet och på Jorden, med allt som existerar och lever där. Därför kan planeternas positioner användas för att spegla - eller avläsa - allt som sker, allt som existerar.


Ingenting existerar bara i fysisk mening, allt ingår i en mer inkluderande verklighet, har en djupare väsensgrund. Vi kan därför föreställa oss ett ständigt växlande, kalejdoskopiskt föränderligt energi- och medvetandehav - eller en dynamisk väv där allt som existerar hör samman med allt annat och med helheten.

Det finns ingenting i den moderna naturvetenskapen som motsäger - och än mindre motbevisar - en sådan föreställning. Det är alltså ren negativism och rädsla för det irrationella som får de vetenskapliga kritikerna av astrologin att förkasta den som "vidskeplighet" och "lurendrejeri".

Vad de gör är att först måla upp en nidbild av astrologin och sedan visa på hur vidskeplig och osannolik nidbilden är. Om astrologin - sådan den verkligen är - har de däremot inte sagt någonting. Den förblir okänd för dem.

Astrologin - sådan den verkligen är - motsäger alltså inte vetenskapen. I själva verket är det så att de nyare vetenskapliga rönen mer motsäger tidigare vetenskapliga uppfattningar än de motsäger astrologin.

Gondoljären tar ett par årtag och låter sedan Gondolen glida fritt genom det Galaktiska Venedigs stjärngnistrande vattenspegel...

Mats i det blå


fredag 20 mars 2009

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.


Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå


lördag 14 mars 2009

Fiskarna

Zodiaktecknet Fiskarna symboliseras av två fiskar, fastbundna vid varandra med en lina. Fiskarna verkar vara på väg åt skilda håll men hindras av linan som binder dem samman.


Varför två fiskar? Och varför sammanbundna?

Onekligen kommer man att tänka på olika sidor i människans väsen. Sidor som drar åt olika håll men likväl är bundna till varandra. Människans andliga sida behöver vara förankrad i det fysiska livet som i sin tur behöver föreningen med och näringen från den andliga dimensionen.

Om någondera av dem "drar iväg" med den andra uppstår en obalans. Den andra fisken släpas iväg utan att få vara delaktig i skeendet. Istället behöver de båda fiskarna simma med varandra, tillsammans, och på så sätt ömsesidigt berika varandra.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå


onsdag 4 mars 2009

Ännu en indisk berättelse

Här följer den indiska berättelsen om hur planeterna delade veckans dagar mellan sig.


Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.

Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.

Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.

Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.

Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.

Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.

Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.

Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus

Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.

Mats i det blå




söndag 22 februari 2009

En indisk berättelse

Det här är en indisk berättelse om hur de sju planeterna kom att styra över de tolv zodiaktecknen.


I urtiden härskade Solen från sin tron i Lejonets tecken och Månen från sin tron i Kräftans tecken. Men så en dag hände det sig att Merkurius, den kvickaste av planeterna, begav sig till Solen och frågade om inte också han kunde få ett område att styra över. "Jodå," svarade Solen, som var på sitt vanliga generösa humör, "Det kan du visst få. Du kan få styra över Jungfrun, här intill Lejonet, mitt eget tecken."

Merkurius tackade så mycket för sin förläning och inväntade därefter natten, då han begav sig till Månen och berättade att han av Solen erhållit Jungfruns tecken att styra över. "Skulle jag inte kunna få ett område av dig också?"

När nu Solen skänkt ett område till Merkurius att härska över, så tänkte Månen att det nog var bäst att hon också gav honom ett område som han kunde härska över. "Du kan ju ta Tvillingarnas tecken här intill Kräftan, mitt eget tecken," sa hon.

På så sätt ägde nu den finurlige Merkurius de båda tecknen Jungfrun och Tvillingarna att härska över.

När Venus såg detta, ville hon förstås också få två områden att härska över och blev så av Solen tilldelad Vågens tecken och av Månen Oxens tecken.

Mars handlade genast på samma sätt och blev förlänad Skorpionens tecken av Solen och Vädurens tecken av Månen.

Jupiter ville naturligtvis inte vara sämre och han tilldelades av Solen Skyttens tecken och av Månen Fiskarnas tecken.

Saturnus, slutligen, den mest långsamma och avlägsna planeten, fick av Solen Stenbocken att härska över och av Månen Vattumannen.

Så kommer det sig, att Solen och Månen bara har ett tecken var att härska över, Solen Lejonet och Månen Kräftan, medan Merkurius regerar över både Jungfrun och Tvillingarna, Venus över både Vågen och Oxen, Mars över Skorpionen och Väduren, Jupiter över Skytten och Fiskarna, och Saturnus, slutligen, över Stenbocken och Vattumannen.


Samma mönster kan överföras på människans subtila chakra-system enligt det indiska synsättet. Med andra ord framstår människan som ett mikrokosmos analogt med det stora makrokosmos.


"Som ovan, så nedan"...

Mats i det blå

söndag 15 februari 2009

Planeterna och veckodagarna

Veckans dagar har namn efter de sju planeterna, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars (asaguden Tyrs dag)
4. Onsdag - Merkurius (asaguden Odens dag)
5. Torsdag - Jupiter (asaguden Tors dag)
6. Fredag - Venus (asagudinnan Frejas dag)
7. Lördag - Saturnus (eng. Saturday)

Hur har den här ordningen uppstått? Den stämmer inte längre med planeternas omloppshastigheter.

Betraktar man talens innebörd - talsymboliken - inser man att talen överensstämmer väl med de sju planeternas symbolik:

1. Solen (enhet, upphov, källa)
2. Månen (dualitet, växling)
3. Mars (vilja, energi, handling)
4. Merkurius (ordning, balans)
5. Jupiter (optimism, expansion)
6. Venus (harmoni, skönhet, relationer)
7. Saturnus (gräns, fullständighet, vila)

Kan det vara ett sådant numerologiskt eller talsymboliskt ordnande av planeterna som ligger bakom veckodagarnas ordningsföljd?

Samtidigt finns ett gåtfullt och mystiskt samband mellan planeternas omloppshastigheter, från Jorden sett, och veckodagarnas ordning, ett samband som framgår geometriskt om planeterna ordnas efter omloppshastigheterna (Månen, Merkurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus) längs omkretsen på en cirkel. Den sjustråliga stjärna som då bildas i cirkeln visar förunderligt nog på veckodagarnas ordning!


Börja vid Solen högst upp, gå till Månen, därefter till Mars, osv. fram till Saturnus och därifrån tillbaka till Solen igen.

En slump? Inte i ett universum där ingen "slump" existerar...

Gondoljären stannar upp efter några årtag, lyfter blicken mot de tindrande stjärnorna och fylls av förundran...

Mats i det blå




tisdag 10 februari 2009

Människans olika åldrar

Märkligt och förunderligt också att astrologins traditionella sju planeter, ordnade efter deras omloppshastighet från Jorden sett, i sin astrologiska symbolik helt och hållet överensstämmer med människans olika åldrar.

Månen står för det lilla barnet, som är helt beroende av moderlig omsorg och omvårdnad.

Merkurius representerar nästa steg: rörlighet, nyfikenhet, läraktighet - småskoleåldern.

Venus visar på tonåren, då det mest är kompisar och romantik som gäller.

Solen representerar den unge vuxnes vitalitet och positiva utstrålning.

Mars (energi och driftighet) passar bra in på det tidiga yrkeslivet.

Jupiter (framgång) står då lämpligen för den senare delen av karriären.

Saturnus, som står för erfarenhet och visdom, motsvarar slutligen de äldre åren.


Tankfullt förnimmer gondoljären hela sin levnad passera i revy medan han på den gungande Gondolen blickar upp mot de lysande himlakropparna på den svarta natthimlen...

Mats i det blå


torsdag 5 februari 2009

En enkel skönhet

Det finns en slags enkel och omedelbar skönhet i astrologins symbolik, som tilltalar gondoljären.

Det är en självklar och enkelt uppfattad överensstämmelse mellan planeterna, så som vi ser dem från Jorden, och deras astrologiska symbolik och innebörd.


Solen som central ljus- och värmekälla är en självklar symbol för vår inre identitet, vår vilja och livskraft.

Lika självklart symboliserar Månen med sina ständiga växlingar vårt sinne och skiftande känsloliv.

Merkurius, som rör sig hastigt och alltid i Solens närhet, blir en bild av våra rörliga tankar och vår intelligens.

Venus, med sitt klara och vackra sken, blir symbolen för skönhet, harmoni och balans.

Mars, den röda planeten, står för energi och mod, strid och kamp.

Det vilar något majestätiskt och upphöjt över Jupiters långsamt värdiga och oberörda färd över natthimlen - en bild av optimism och framgång.

Saturnus, slutligen, rör sig så sakta att den nästan förefaller stå helt stilla - en symbol för auktoritet och hög ålder.

Gondoljären fylls av en sällsam förundran medan han från Gondolens däck betraktar planeternas uråldriga gång...

Mats i det blå



söndag 1 februari 2009

Vem har sagt att astrologi ska förutsäga framtiden?

Astrologi har i mångas föreställning nästan blivit synonymt med att förutsäga framtiden. Vad säger stjärnorna om ditt öde? - Så utannonserar astrologerna sina tjänster. Spådom och astrologi förväntas gå hand i hand. Århundraden igenom har maktens människor använt astrologer för att få veta hur framgångsrika deras planer och fälttåg skulle bli.

Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?

Naturligtvis inte.

Alla sådana påståenden bygger på ett visst mått av bedrägeri.

Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att hända i framtiden. Tendenser kan urskiljas, möjligheter kan ses, prognoser kan göras. Men ingen kan veta exakt vad som kommer att hända.

Astrologin kan här liknas vid meteorologin. Liksom meteorologen iakttar luftströmmar, temperaturer och molnbildningar och utifrån det kan göra en väderprognos, så kan också astrologen använda horoskopet för att göra en prognos inför framtiden. Men bara en prognos. Liksom väderprognosen kan den visa sig vara riktig, men den kan också - liksom väderprognosen - visa sig vara felaktig. Framtiden står inte angiven med någon exakthet i ett horoskop. Antaganden och förmodanden kan göras med hjälp av det som horoskopet visar. Men bara antaganden och förmodanden.

Astrologins starka sida är inte att med någon bestämdhet förutsäga framtiden utan istället att visa på vad som på ett djupare plan karakteriserar en person, en företeelse eller en händelse. Planeternas positioner i tecknen och husen och deras inbördes aspekter målar upp en mångtydig bild av ett skeende i tiden på en viss plats, ett energimönster som färgar och genomtränger det som föds i det ögonblicket och på den platsen.

Att det förhåller sig så kan konstateras av den som är villig att undersöka det. En förutsättning är att man lär känna astrologins symboler och i dem kan se hur en persons, företeelses eller händelses karaktär speglas i horoskopet.

För att visa att det är så, har jag på min hemsida Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, publicerat ett antal exempelhoroskop. Jag har strävat efter att göra tolkningarna så enkla och tydliga som möjligt. Jag har också i flera fall valt extra dramatiska händelser, som atombombningarna över Hiroshima och Nagasaki, mordet på Olof Palme och attacken mot World Trade Center i New York, eftersom tolkningarna som regel blir tydligare ju mer dramatiska händelserna är. Avsikten är att visa att astrologin verkligen fungerar. Välkommen att kolla: http://www.starsandherbs.se/galaktiskagondolen/exempel.htm

Gondoljären håller åran stilla och låter Gondolen glida fram ljudlöst genom det Galaktiska Venedigs stjärntindrande natthimmel...

Mats i det blå