

Välkommen att gunga med på en gondoltur genom astrologins förunderliga värld







Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.
Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.
Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.
Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.
Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.
Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.
Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.
Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:
1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus
Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.



Samtidigt finns ett gåtfullt och mystiskt samband mellan planeternas omloppshastigheter, från Jorden sett, och veckodagarnas ordning, ett samband som framgår geometriskt om planeterna ordnas efter omloppshastigheterna (Månen, Merkurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus) längs omkretsen på en cirkel. Den sjustråliga stjärna som då bildas i cirkeln visar förunderligt nog på veckodagarnas ordning!






Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?
Naturligtvis inte.

Shanti Devi
Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien
Sammanställer man de båda kvinnornas horoskop framträder ett tydligt mönster som visar hur deras liv hänger samman. Södra månnoden representerar tidigare livs erfarenheter och det är intressant att se hur Lugdi Devis många planeter i Stenbocken - Solen, Jupiter, Saturnus och Kiron - tycks "hällas över" till Shanti Devis Södra månnod i samma tecken:
Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien
Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)
Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.
I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.

Nymånen den 27 december 2008
Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.
Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.



Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod
Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning




Stjärnbilden Tvillingarna; bokstaven Dalet
Efter femte årtaget uppenbarar sig så i stjärnbilden Kräftan den femte bokstaven, He, grekernas Epsilon:
Stjärnbilden Kräftan; bokstaven He
Vad är nu detta? Drömmer gondoljären? Färdas han kanhända genom en magisk dimension av verkligheten? Långsamt sänker han åran i vattnet en sjätte gång och blickar åter upp mot stjärnhimlen... Jodå, där - i stjärnbilden Lejonet - syns feniciernas sjätte bokstav, Vau:
Stjärnbilden Lejonet; bokstaven Vau
Alef, bet gimel, dalet, he, vau...

Oxens stjärnbild; bokstaven Alef
En tillfällighet, kanske. Må så vara. Men flyttar vi blicken vidare till intilliggande stjärnbilden Orion, så kan vi till vår häpnad i konstellationens övre och mellersta del tydligt urskilja feniciernas andra bokstav, Bet:

Orions stjärnbild; bokstaven Bet
Och i nästa stjärnbild, Tvillingarna, anar vi den tredje bokstaven, Gimel:
Tvillingarnas stjärnbild; bokstaven Gimel
Alef, bet, gimel... grekernas alfa, beta, gamma...


Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.
Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...
Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.