tisdag 31 mars 2009

Astrologin motsäger inte naturvetenskapen

Motsäger astrologin den moderna vetenskapen? Från vetenskapligt håll hävdar man att den gör det. Men gör den verkligen det?

Astrologin visar att allt är ett sammanhang, att allting hänger ihop och bildar en dynamisk, sammanhängande väv. Planetrörelser och -cykler hör samman med allt annat, med allt som sker i solsystemet och på Jorden, med allt som existerar och lever där. Därför kan planeternas positioner användas för att spegla - eller avläsa - allt som sker, allt som existerar.


Ingenting existerar bara i fysisk mening, allt ingår i en mer inkluderande verklighet, har en djupare väsensgrund. Vi kan därför föreställa oss ett ständigt växlande, kalejdoskopiskt föränderligt energi- och medvetandehav - eller en dynamisk väv där allt som existerar hör samman med allt annat och med helheten.

Det finns ingenting i den moderna naturvetenskapen som motsäger - och än mindre motbevisar - en sådan föreställning. Det är alltså ren negativism och rädsla för det irrationella som får de vetenskapliga kritikerna av astrologin att förkasta den som "vidskeplighet" och "lurendrejeri".

Vad de gör är att först måla upp en nidbild av astrologin och sedan visa på hur vidskeplig och osannolik nidbilden är. Om astrologin - sådan den verkligen är - har de däremot inte sagt någonting. Den förblir okänd för dem.

Astrologin - sådan den verkligen är - motsäger alltså inte vetenskapen. I själva verket är det så att de nyare vetenskapliga rönen mer motsäger tidigare vetenskapliga uppfattningar än de motsäger astrologin.

Gondoljären tar ett par årtag och låter sedan Gondolen glida fritt genom det Galaktiska Venedigs stjärngnistrande vattenspegel...

Mats i det blå


fredag 20 mars 2009

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.


Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå


lördag 14 mars 2009

Fiskarna

Zodiaktecknet Fiskarna symboliseras av två fiskar, fastbundna vid varandra med en lina. Fiskarna verkar vara på väg åt skilda håll men hindras av linan som binder dem samman.


Varför två fiskar? Och varför sammanbundna?

Onekligen kommer man att tänka på olika sidor i människans väsen. Sidor som drar åt olika håll men likväl är bundna till varandra. Människans andliga sida behöver vara förankrad i det fysiska livet som i sin tur behöver föreningen med och näringen från den andliga dimensionen.

Om någondera av dem "drar iväg" med den andra uppstår en obalans. Den andra fisken släpas iväg utan att få vara delaktig i skeendet. Istället behöver de båda fiskarna simma med varandra, tillsammans, och på så sätt ömsesidigt berika varandra.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå


onsdag 4 mars 2009

Ännu en indisk berättelse

Här följer den indiska berättelsen om hur planeterna delade veckans dagar mellan sig.


Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.

Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.

Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.

Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.

Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.

Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.

Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.

Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus

Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.

Mats i det blå




söndag 22 februari 2009

En indisk berättelse

Det här är en indisk berättelse om hur de sju planeterna kom att styra över de tolv zodiaktecknen.


I urtiden härskade Solen från sin tron i Lejonets tecken och Månen från sin tron i Kräftans tecken. Men så en dag hände det sig att Merkurius, den kvickaste av planeterna, begav sig till Solen och frågade om inte också han kunde få ett område att styra över. "Jodå," svarade Solen, som var på sitt vanliga generösa humör, "Det kan du visst få. Du kan få styra över Jungfrun, här intill Lejonet, mitt eget tecken."

Merkurius tackade så mycket för sin förläning och inväntade därefter natten, då han begav sig till Månen och berättade att han av Solen erhållit Jungfruns tecken att styra över. "Skulle jag inte kunna få ett område av dig också?"

När nu Solen skänkt ett område till Merkurius att härska över, så tänkte Månen att det nog var bäst att hon också gav honom ett område som han kunde härska över. "Du kan ju ta Tvillingarnas tecken här intill Kräftan, mitt eget tecken," sa hon.

På så sätt ägde nu den finurlige Merkurius de båda tecknen Jungfrun och Tvillingarna att härska över.

När Venus såg detta, ville hon förstås också få två områden att härska över och blev så av Solen tilldelad Vågens tecken och av Månen Oxens tecken.

Mars handlade genast på samma sätt och blev förlänad Skorpionens tecken av Solen och Vädurens tecken av Månen.

Jupiter ville naturligtvis inte vara sämre och han tilldelades av Solen Skyttens tecken och av Månen Fiskarnas tecken.

Saturnus, slutligen, den mest långsamma och avlägsna planeten, fick av Solen Stenbocken att härska över och av Månen Vattumannen.

Så kommer det sig, att Solen och Månen bara har ett tecken var att härska över, Solen Lejonet och Månen Kräftan, medan Merkurius regerar över både Jungfrun och Tvillingarna, Venus över både Vågen och Oxen, Mars över Skorpionen och Väduren, Jupiter över Skytten och Fiskarna, och Saturnus, slutligen, över Stenbocken och Vattumannen.


Samma mönster kan överföras på människans subtila chakra-system enligt det indiska synsättet. Med andra ord framstår människan som ett mikrokosmos analogt med det stora makrokosmos.


"Som ovan, så nedan"...

Mats i det blå

söndag 15 februari 2009

Planeterna och veckodagarna

Veckans dagar har namn efter de sju planeterna, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars (asaguden Tyrs dag)
4. Onsdag - Merkurius (asaguden Odens dag)
5. Torsdag - Jupiter (asaguden Tors dag)
6. Fredag - Venus (asagudinnan Frejas dag)
7. Lördag - Saturnus (eng. Saturday)

Hur har den här ordningen uppstått? Den stämmer inte längre med planeternas omloppshastigheter.

Betraktar man talens innebörd - talsymboliken - inser man att talen överensstämmer väl med de sju planeternas symbolik:

1. Solen (enhet, upphov, källa)
2. Månen (dualitet, växling)
3. Mars (vilja, energi, handling)
4. Merkurius (ordning, balans)
5. Jupiter (optimism, expansion)
6. Venus (harmoni, skönhet, relationer)
7. Saturnus (gräns, fullständighet, vila)

Kan det vara ett sådant numerologiskt eller talsymboliskt ordnande av planeterna som ligger bakom veckodagarnas ordningsföljd?

Samtidigt finns ett gåtfullt och mystiskt samband mellan planeternas omloppshastigheter, från Jorden sett, och veckodagarnas ordning, ett samband som framgår geometriskt om planeterna ordnas efter omloppshastigheterna (Månen, Merkurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus) längs omkretsen på en cirkel. Den sjustråliga stjärna som då bildas i cirkeln visar förunderligt nog på veckodagarnas ordning!


Börja vid Solen högst upp, gå till Månen, därefter till Mars, osv. fram till Saturnus och därifrån tillbaka till Solen igen.

En slump? Inte i ett universum där ingen "slump" existerar...

Gondoljären stannar upp efter några årtag, lyfter blicken mot de tindrande stjärnorna och fylls av förundran...

Mats i det blå




tisdag 10 februari 2009

Människans olika åldrar

Märkligt och förunderligt också att astrologins traditionella sju planeter, ordnade efter deras omloppshastighet från Jorden sett, i sin astrologiska symbolik helt och hållet överensstämmer med människans olika åldrar.

Månen står för det lilla barnet, som är helt beroende av moderlig omsorg och omvårdnad.

Merkurius representerar nästa steg: rörlighet, nyfikenhet, läraktighet - småskoleåldern.

Venus visar på tonåren, då det mest är kompisar och romantik som gäller.

Solen representerar den unge vuxnes vitalitet och positiva utstrålning.

Mars (energi och driftighet) passar bra in på det tidiga yrkeslivet.

Jupiter (framgång) står då lämpligen för den senare delen av karriären.

Saturnus, som står för erfarenhet och visdom, motsvarar slutligen de äldre åren.


Tankfullt förnimmer gondoljären hela sin levnad passera i revy medan han på den gungande Gondolen blickar upp mot de lysande himlakropparna på den svarta natthimlen...

Mats i det blå


torsdag 5 februari 2009

En enkel skönhet

Det finns en slags enkel och omedelbar skönhet i astrologins symbolik, som tilltalar gondoljären.

Det är en självklar och enkelt uppfattad överensstämmelse mellan planeterna, så som vi ser dem från Jorden, och deras astrologiska symbolik och innebörd.


Solen som central ljus- och värmekälla är en självklar symbol för vår inre identitet, vår vilja och livskraft.

Lika självklart symboliserar Månen med sina ständiga växlingar vårt sinne och skiftande känsloliv.

Merkurius, som rör sig hastigt och alltid i Solens närhet, blir en bild av våra rörliga tankar och vår intelligens.

Venus, med sitt klara och vackra sken, blir symbolen för skönhet, harmoni och balans.

Mars, den röda planeten, står för energi och mod, strid och kamp.

Det vilar något majestätiskt och upphöjt över Jupiters långsamt värdiga och oberörda färd över natthimlen - en bild av optimism och framgång.

Saturnus, slutligen, rör sig så sakta att den nästan förefaller stå helt stilla - en symbol för auktoritet och hög ålder.

Gondoljären fylls av en sällsam förundran medan han från Gondolens däck betraktar planeternas uråldriga gång...

Mats i det blå



söndag 1 februari 2009

Vem har sagt att astrologi ska förutsäga framtiden?

Astrologi har i mångas föreställning nästan blivit synonymt med att förutsäga framtiden. Vad säger stjärnorna om ditt öde? - Så utannonserar astrologerna sina tjänster. Spådom och astrologi förväntas gå hand i hand. Århundraden igenom har maktens människor använt astrologer för att få veta hur framgångsrika deras planer och fälttåg skulle bli.

Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?

Naturligtvis inte.

Alla sådana påståenden bygger på ett visst mått av bedrägeri.

Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att hända i framtiden. Tendenser kan urskiljas, möjligheter kan ses, prognoser kan göras. Men ingen kan veta exakt vad som kommer att hända.

Astrologin kan här liknas vid meteorologin. Liksom meteorologen iakttar luftströmmar, temperaturer och molnbildningar och utifrån det kan göra en väderprognos, så kan också astrologen använda horoskopet för att göra en prognos inför framtiden. Men bara en prognos. Liksom väderprognosen kan den visa sig vara riktig, men den kan också - liksom väderprognosen - visa sig vara felaktig. Framtiden står inte angiven med någon exakthet i ett horoskop. Antaganden och förmodanden kan göras med hjälp av det som horoskopet visar. Men bara antaganden och förmodanden.

Astrologins starka sida är inte att med någon bestämdhet förutsäga framtiden utan istället att visa på vad som på ett djupare plan karakteriserar en person, en företeelse eller en händelse. Planeternas positioner i tecknen och husen och deras inbördes aspekter målar upp en mångtydig bild av ett skeende i tiden på en viss plats, ett energimönster som färgar och genomtränger det som föds i det ögonblicket och på den platsen.

Att det förhåller sig så kan konstateras av den som är villig att undersöka det. En förutsättning är att man lär känna astrologins symboler och i dem kan se hur en persons, företeelses eller händelses karaktär speglas i horoskopet.

För att visa att det är så, har jag på min hemsida Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, publicerat ett antal exempelhoroskop. Jag har strävat efter att göra tolkningarna så enkla och tydliga som möjligt. Jag har också i flera fall valt extra dramatiska händelser, som atombombningarna över Hiroshima och Nagasaki, mordet på Olof Palme och attacken mot World Trade Center i New York, eftersom tolkningarna som regel blir tydligare ju mer dramatiska händelserna är. Avsikten är att visa att astrologin verkligen fungerar. Välkommen att kolla: http://www.starsandherbs.se/galaktiskagondolen/exempel.htm

Gondoljären håller åran stilla och låter Gondolen glida fram ljudlöst genom det Galaktiska Venedigs stjärntindrande natthimmel...

Mats i det blå


lördag 24 januari 2009

Konstaterad reinkarnation

Lugdi Devi föddes den 18 januari 1902 i den indiska staden Mathura, omkring 15 mil söder om Delhi. Som ung kvinna gifte hon sig med den välbärgade köpmannen Kedar Nath, som var av brahminsläkt. I september 1925, 23 år gammal, födde hon en son, men dog några dagar efter förlossningen, den 4 oktober 1925.

Shanti Devi föds den 11 december 1926 i Delhi. Redan som litet barn har hon mycket starka och tydliga minnesbilder av ett annat liv som vuxen kvinna i en stad som hon kallar Muttra (Mathura). Där vet hon att hon hette Lugdi Devi och var gift med matthandlaren Kedar Nath. Hon födde en son, men där upphör alla minnen.

Minnesbilderna är mycket levande och påträngande och som liten flicka har hon svårt att hålla isär de båda liven. Hon blir förvirrad och längtar ofta bort till livet som den vuxna, gifta kvinnan Lugdi Devi och hennes äktenskap med Kedar Nath i Mathura.

Gradvis går det upp för barnets omgivning att det hon upplever är minnen från ett tidigare liv. Till slut får man kontakt med den bortgångna Lugdi Devis make, Kedar Nath, i Mathura, som bekräftar att alla flickans minnen från det tidigare livet stämmer med verkligheten.

Fallet blir mycket uppmärksammat och en opartisk undersökningskommitté tillsätts av Mahatma Gandhi. Kommittén drar slutsatsen att det inte råder något tvivel om att Shanti Devi är den återfödda Lugdi Devi.

Shanti Devi

I vuxen ålder lär sig Shanti Devi mer och mer att leva med minnena från det tidigare livet och hon ägnar sig åt att studera och senare även undervisa i filosofi och religion.

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Sammanställer man de båda kvinnornas horoskop framträder ett tydligt mönster som visar hur deras liv hänger samman. Södra månnoden representerar tidigare livs erfarenheter och det är intressant att se hur Lugdi Devis många planeter i Stenbocken - Solen, Jupiter, Saturnus och Kiron - tycks "hällas över" till Shanti Devis Södra månnod i samma tecken:

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Shanti Devis Norra månnod hamnar därmed i Kräftans tecken i konjunktion med Pluto och trigon Månen i Fiskarna. Det kan tydas som att hon återföds (Pluto konjunktion Norra månnoden) med bevarade minnen från Själens tidigare inkarnation (Månen i Fiskarna som samtidigt också bildar en sextil till den Södra månnoden i Stenbocken).

I den tidigare inkarnationen som Lugdi Devi hade hon Norra månnoden i Skorpionen i opposition till Månen i Oxen, båda i kvadratur till Mars. Det antyder en tidig död i samband med att hon födde sin son.

Lugdi Devi var djupt religiös - hon beskrevs av sina närstående som helgonlik - vilket speglas av hennes Venus i Fiskarna trigon Neptunus i Tvillingarna och kvintil Uranus i Skytten. Även Shanti Devi kom att ägna sig åt filosofi och religion som hon också undervisade i under senare år - hon har Solen, Venus och Saturnus i Skytten. Att hon har Merkurius i Skorpionen konjunktion Saturnus i Skytten och trigon Uranus i Fiskarna och med en kvadratur till en retrograd Neptunus i Lejonet antyder något av hennes medvetenhet om sitt tidigare liv. Med koncentrationen av planeter i Skyttens tecken kanhända hennes Själs nästa inkarnation kommer att ha Södra månnoden i det tecknet.

Det faktum att hon återföddes så snart - bara drygt ett år efter Lugdi Devis död - är ovanligt och tycks ha att göra med hennes starka längtan tillbaka efter att ha dött en så tragisk och traumatisk död som nybliven mor. Den svenske författaren Sture Lönnerstrand har berättat om hennes märkliga levnadsöde i boken Shanti Devi - en berättelse om reinkarnation (Larsons förlag, 1994, 2007).

Tyvärr har jag inte tillgång till exakta födelsetider, så jag har inte kunnat jämföra planeternas husplaceringar. Båda horoskopen är ställda för tiden 12:00. Trots den begränsningen ger horoskopen en klar bild av Lugdi Devis och Shanti Devis så märkligt sammanhängande liv.

Gondoljären sänker och lyfter åran tankfullt medan Gondolen fortsätter sin gungande färd genom astrologins förunderliga värld - som samtidigt också är vår alldeles vanliga värld...

Mats i det blå

söndag 18 januari 2009

Astrologi och reinkarnation

Astrologin förutsätter reinkarnation. Hur kan annars en människa födas med ett horoskop som visar på ett förflutet, som visar den personens särskilda inneboende problematik och utvecklingspotential?

Horoskopet visar vad en människa bär med sig från tidigare liv som människa, visar på hans eller hennes karma och på ännu olösta konflikter och en problematik som kommer att återaktualiseras i den nya inkarnationen.

Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)

Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.

Reinkarnation är det enda svaret på människans många frågor och undringar om livets och dödens mening. Varje människa är unik och existerar bara en gång. När döden inträffar är hon borta för alltid. Men enligt läran om reinkarnation finns bortom/inom människan en Själ som lever vidare i en annan verklighetsdimension än den fysiska. Själen för med sig människans lärdomar och särskilda problematik på olika områden, som sedan aktualiseras i en ny inkarnation där Själen på nytt strävar efter att komma till fullt uttryck som fysisk människa på Jorden.

Många faktorer i horoskopet visar på Själens tidigare inkarnationer, på det som upplevts och grundlagts i tidigare jordeliv och som nu - i det nya livet - får sin karmiska fortsättning. Hit hör framför allt de båda Månnoderna och Pluto tillsammans med de planeter som de aspekterar. Vidare Månen, liksom de tre "vattenhusen" (fjärde, åttonde och tolfte husen) och vattentecknen Skorpionen, Fiskarna och Kräftan. Månens Södra nod visar på vad Själen lärt i tidigare inkarnationer medan den Norra noden pekar på området för det nya livets lärdomar.

Enligt den astrologi som studerar Själens utveckling genom flera liv (den s.k. evolutionära astrologin som skapats av astrologerna Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest) representerar framför allt Pluto det inkarnerande själsmedvetandet och de svårigheter det har att etablera sig i mänskligt liv på Jorden. Plutos tecken- och husplacering i horoskopet i kombination med Månnodernas placering antyder enligt det här synsättet Själens övergång från en tidigare inkarnation till det nya jordeliv som födelsehoroskopet representerar. Det visar på vilka svårigheter som behöver övervinnas och vilka gynnsamma möjligheter som öppnar sig i det nya jordelivet.

Mellan årtagen blickar gondoljären in i myllret av stjärnor och förundras storligen över livets oerhörda mysterium. Mysteriers mysterier...

Mats i det blå



söndag 11 januari 2009

Vargmåne

Årets första Fullmåne inträffar alltid i Kräftan - Månens eget tecken - då Månen står mitt emot Solen i Stenbocken. Det är en tid att hålla sig inne i värmen medan vargarna ylar utanför i kylan...

I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.



Omtanke (Månen i Kräftan) och ansvar (Saturnus i Jungfrun) manar till frid och gemenskap (Neptunus i Vattumannen). Nödvändiga förändringar (Uranus i Fiskarna) kan göras när omtanke och ansvar får råda.

Nymånen den 27 december 2008

Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.

Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Den här motsättningen speglas också i oppositionen mellan Uranus (förändring) i Fiskarna (upplösning) och Saturnus (den etablerade strukturen) i Jungfrun (struktur, ordning). Pluto (transformation) i Stenbocken (också struktur och ordning) förstärker det här mönstret på ett kraftfullt sätt. Omvandlingarnas planet kommer att befinna sig i det här tecknet ända fram till år 2023. Under kommande år formar Pluto dessutom ett T-kors med oppositionen Uranus-Saturnus och det - om något - visar att mycket omvälvande förändringar står för dörren när det gäller den etablerade patriarkala ordningen (Stenbocken), dvs. de nuvarande ekonomiska och politiska strukturerna i vår värld.

Vid Fullmånen idag har Jupiter gått vidare från Stenbocken till Vattumannen, där den stannar hela det kommande året. Kanske kan Jupiter här ses som en högre oktav av den maskulina energin som lämnar det patriarkala mönstret (Stenbocken) med dess maktmissbruk och rädsla (Pluto i Stenbocken) bakom sig och istället omfamnar en mer konstruktiv och allomfattande framtid (Vattumannen).

I de banorna rör sig gondoljärens tankar medan han mellan årtagen blickar upp mot Fullmånen...

Mats i det blå


lördag 10 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 4

Idén att alfabetets bokstäver härrör från himlens stjärnbilder har framförts från flera håll, bland annat av Stephen E. Franklin i boken Origins of the Tarot Deck - A Study of the Astronomical Substructure of Game and Divining Boards.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.

Det är inte alltför långsökt att tänka sig att man också formade sina skrivtecken efter stjärnhimlens konstellationer. I bokstavsmystisk mening formar också alfabetet, likt Zodiaken, en cirkel.


Det gäller också de forntida runorna. De 24 runorna i den äldre runraden kan inpassas i årets gång så att Dag-runan (ljusets runa) markerar sommarsolståndet och årsrunan (Jara) vintersolståndet. Vårdagjämningen markeras då av björkrunan (Bjarka) och höstdagjämningen av fackelrunan (Ken). De övriga runorna faller sedan naturligt på plats enligt sin inbördes ordning mellan de fyra årstidsrunorna och bildar på så sätt Runhjulet, runornas årshjul.

Mats i det blå



torsdag 8 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 3

Medan Gondolen sakta gungar fram fortsätter gondoljären att spana efter bokstäver på natthimlen. Blicken dröjer kvar vid Lejonets stjärnbild... Jodå, där framträder också tydligt den feniciska bokstaven Yod:

Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod

Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning


Och därefter följer Samek, Ayin, Pe, Zade, Qof, Resh, Shin och Tau, också de i rätt ordning i stjärnbilderna Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen:


Det himmelska alfabetet omfattar då 19 bokstäver, medan det äldsta feniciska alfabet man känner till hade 22 bokstäver. Kan det måhända vara så, att skriften på himlen representerar ett ännu äldre, ur-feniciskt alfabet som bara hade 19 bokstäver? Kan de tre felande tecknen ha infogats senare för att göra alfabetet mer fullständigt?


Faktiskt är också de tre saknade bokstäverna, Zayin, Chet och Tet, endast varianter av bokstäverna Zade, He och Tau. Så de kan mycket väl vara senare tillägg. Kanske är alfabetet på himlen i alla fall själva uralfabetet...

Några bevis finns förstås inte och i gondoljärens sinne får det hela stanna vid en fascinerande tanke, en tänkbar möjlighet, medan Gondolen stillsamt gungar fram genom det Galaktiska Venedig...

Mats i det blå


tisdag 6 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 2

Efter fjärde årtaget lyfter gondoljären återigen blicken upp mot stjärnbilden Tvillingarna... Jodå, där syns också mycket tydligt feniciernas fjärde bokstav, Dalet, grekernas Delta:

Stjärnbilden Tvillingarna; bokstaven Dalet

Efter femte årtaget uppenbarar sig så i stjärnbilden Kräftan den femte bokstaven, He, grekernas Epsilon:


Stjärnbilden Kräftan; bokstaven He

Vad är nu detta? Drömmer gondoljären? Färdas han kanhända genom en magisk dimension av verkligheten? Långsamt sänker han åran i vattnet en sjätte gång och blickar åter upp mot stjärnhimlen... Jodå, där - i stjärnbilden Lejonet - syns feniciernas sjätte bokstav, Vau:


Stjärnbilden Lejonet; bokstaven Vau

Alef, bet gimel, dalet, he, vau...


Det råder inget tvivel längre, alfabetet står skrivet i skyn!

Mats i det blå

söndag 4 januari 2009

Skrivet i stjärnorna - 1

Gondoljären filosofunderar mellan årtagen. Det sägs att det första alfabetet kom från fenicierna, som var sjöfarare. Kan det vara så, att de under sina sjöfärder på natthimlen såg vad som skulle komma att bli deras skrivtecken? Stod skriften skriven på stjärnhimlen?

Om man betraktar stjärnbilden Oxen (Taurus, tjuren) och jämför den med feniciernas första bokstav, Alef (tjuren), kan man se en märklig överensstämmelse inte bara i namn och symbolik utan också i form och utseende:

Oxens stjärnbild; bokstaven Alef

En tillfällighet, kanske. Må så vara. Men flyttar vi blicken vidare till intilliggande stjärnbilden Orion, så kan vi till vår häpnad i konstellationens övre och mellersta del tydligt urskilja feniciernas andra bokstav, Bet:

Orions stjärnbild; bokstaven Bet

Och i nästa stjärnbild, Tvillingarna, anar vi den tredje bokstaven, Gimel:

Tvillingarnas stjärnbild; bokstaven Gimel

Alef, bet, gimel... grekernas alfa, beta, gamma...


Efter tre årtag kan alltså gondoljären med lätthet urskilja de tre första bokstäverna i feniciernas alfabet i tre på varandra följande stjärnbilder. Vad skall de fortsatta årtagen uppenbara?

Fortsättning följer.

Mats i det blå

torsdag 1 januari 2009

Undervattensgondolen

Astrologi är, som namnet anger, läran om det "astrala". Även om Solen och Månen och i viss mån planeterna i solsystemet påverkar livet på Jorden rent fysiskt genom strålning, gravitation och genom de cykliska mönster som bildas i förhållande till Jorden, så är det ändå inte i första hand det som astrologin handlar om.

Det är inte stjärnornas eller planeternas fysiska aspekter som studeras utan det som är bortom eller kanske snarare inom det fysiska - det överfysiska eller som det sedan gammalt kallas, det astrala.

För att i vår föreställning nå den astrala dimensionen kan vi i fantasin tänka oss att den Galaktiska Gondolen är en undervattensgondol. Bara genom att gå ner under den fysiska ytan kan vi nå det astrala djupet.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.

Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...

Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.

Här förstår vi hur varje ögonblick och varje tidsperiod har sin särskilda kvalitet som i sin tur sätter sin prägel på det som alstras och växer fram ur dem. Nu förstår vi också hur en människa speglar det astrala mönster som råder vid födelsen och som anger den människans särskilda förutsättningar och möjligheter enligt tidigare karma.

Vi dröjer stilla en lång stund medan allt detta får sjunka in och uppfylla oss med både förundran och en stilla känsla av trygghet och tillit till själva livet. Utan brådska låter vi så vår undervattensgondol åter stiga uppåt, tillbaka först genom den astrala dimensionen och vidare genom den eterisk-fysiska nivån och därifrån upp genom den yttre fysiska ytan, där Gondolen i ett nu åter förvandlas till en vanlig gondol, gungande fram på det Galaktiska Venedigs kanaler som om ingenting hänt...

Mats i det blå