
För att nå en sådan insikt behövs djupgående förståelse
* * *
Gondoljären låter åran vila i det Galaktiska Venedigs svarta vatten och nås av en plötslig insikt att allt är poesi...
Mats i det blå

Välkommen att gunga med på en gondoltur genom astrologins förunderliga värld

* * *
Gondoljären låter åran vila i det Galaktiska Venedigs svarta vatten och nås av en plötslig insikt att allt är poesi...
Mats i det blå



* * *








Man kan också säga 



Gondoljären navigerar sakta och tankfullt vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...
Mats i det blå






I gamla tider skilde man på stjärnor och "vandrare" på himlen. Grekiska aster betyder "stjärna" medan planetes står för "vandrare". Vetenskapen skiljer mellan fixstjärnor - Galaxens alla Solar som från Jorden förefaller orörliga i förhållande till varandra - och planeterna - som ständigt rör sig i förhållande till varandra och till stjärnorna.




Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...


Den som på allvar intresserar sig för astrologin upptäcker snart vilket oerhört omfattande ämne det är. Inte minst beror det på de många olika slag av astrologi som har växt fram. Den moderna västerländska astrologin har gradvis tagit form från vad som kunnat fogas samman av spillrorna efter den omfattande hellenistiska astrologi som dog bort med den antika världen. I Tyskland, före andra världskriget, sökte man sig fram på en mer naturvetenskaplig väg. I den astrologiska inriktning som kom att kallas kosmobiologi studerade man de kosmiska rytmernas och cyklernas möjliga korrelation med det organiska livet på Jorden. Ur detta växte också den medicinska astrologin fram.
En annan betydelsefull del av "stjärntydarkonsten" är den s.k. mundana astrologin, där man studerar hur det mänskliga samhället och historiens gång speglas i himlakropparnas rörelser. Ytterligare andra former är "horarisk" astrologi, där man söker svar på en bestämd fråga och "electional astrology", där man i förväg söker bestämma en lämplig tidpunkt för ett företag.
Andra slag av astrologi tar fasta på den antika mytologin och hur den speglas i det himmelska skeendet. Många astrologer intresserar sig särskilt för Månens olika faser och hur samspelet mellan Solen och Månen hänger samman med våra liv. Mer ovanliga inriktningar är shamanistisk och kabbalistisk astrologi. Många beröringspunkter finns förstås också med den gamla alkemins symboler.
Intressanta nya skolor är karmisk och evolutionär astrologi, där man ur horoskopet lyfter fram det som visar på ett karmiskt sammanhang och på själens utveckling genom upprepade inkarnationer.
Ytterligare en viktig och intressant astrologisk inriktning är den pågående omfattande rekonstruktionen av den antika hellenistiska astrologi som försvann med den antika världen och kristendomens införande. Ett stort forsknings- och översättningsprojekt pågår för att göra vad som ändå finns kvar av äldre hellenistiska skrifter om astrologi tillgängliga på engelska.
Gemensamt för de här uppräknade riktningarna inom den moderna västerländska astrologin är att man använder sig av den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken där vårdagjämningspunkten alltid motsvaras av noll grader i Vädurens tecken. Men det finns även andra former av astrologi där man istället använder en siderisk, stjärnhimmelsrelaterad zodiak. Inom en del riktningar intresserar man sig särskilt för stjärnorna - konstellationerna och de enskilda stjärnorna och deras möjliga "inflytande" på vårt jordeliv.
I den indiska astrologin använder man en siderisk - alltså stjärnhimmelsrelaterad - zodiak. För mer än 2000 år sedan mottog och assimilerade den indiska stjärntydarkonsten många viktiga impulser från den hellenistiska astrologin. Indisk astrologi har sedan dess fortlevt och utvecklats i en obruten tradition. Därför kan mycket i den indiska astrologin för oss i väst visa tillbaka på den förlorade hellenistiska traditionen och hjälpa oss att förstå den bättre.
Som om nu inte allt det här räcker till, finns också andra slag av astrologi knutna till andra traditioner mer eller mindre bevarade. Hit hör tibetansk, kinesisk och mayaindiansk och aztekisk astrologi, för att nämna de mest kända...
Överväldigad av denna rika mångfald fattar gondoljären om åran och styr den Galaktiska Gondolen genom det Galaktiska Venedigs vindlande och stjärntindrande vattenvägar...
Mats i det blå








Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.
Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.
Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.
Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.
Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.
Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.
Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.
Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:
1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus
Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.