Konstaterad reinkarnation

Lugdi Devi föddes den 18 januari 1902 i den indiska staden Mathura, omkring 15 mil söder om Delhi. Som ung kvinna gifte hon sig med den välbärgade köpmannen Kedar Nath, som var av brahminsläkt. I september 1925, 23 år gammal, födde hon en son, men dog några dagar efter förlossningen, den 4 oktober 1925.

Shanti Devi föds den 11 december 1926 i Delhi. Redan som litet barn har hon mycket starka och tydliga minnesbilder av ett annat liv som vuxen kvinna i en stad som hon kallar Muttra (Mathura). Där vet hon att hon hette Lugdi Devi och var gift med matthandlaren Kedar Nath. Hon födde en son, men där upphör alla minnen.

Minnesbilderna är mycket levande och påträngande och som liten flicka har hon svårt att hålla isär de båda liven. Hon blir förvirrad och längtar ofta bort till livet som den vuxna, gifta kvinnan Lugdi Devi och hennes äktenskap med Kedar Nath i Mathura.

Gradvis går det upp för barnets omgivning att det hon upplever är minnen från ett tidigare liv. Till slut får man kontakt med den bortgångna Lugdi Devis make, Kedar Nath, i Mathura, som bekräftar att alla flickans minnen från det tidigare livet stämmer med verkligheten.

Fallet blir mycket uppmärksammat och en opartisk undersökningskommitté tillsätts av Mahatma Gandhi. Kommittén drar slutsatsen att det inte råder något tvivel om att Shanti Devi är den återfödda Lugdi Devi.

Shanti Devi

I vuxen ålder lär sig Shanti Devi mer och mer att leva med minnena från det tidigare livet och hon ägnar sig åt att studera och senare även undervisa i filosofi och religion.

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Sammanställer man de båda kvinnornas horoskop framträder ett tydligt mönster som visar hur deras liv hänger samman. Södra månnoden representerar tidigare livs erfarenheter och det är intressant att se hur Lugdi Devis många planeter i Stenbocken - Solen, Jupiter, Saturnus och Kiron - tycks "hällas över" till Shanti Devis Södra månnod i samma tecken:

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Shanti Devis Norra månnod hamnar därmed i Kräftans tecken i konjunktion med Pluto och trigon Månen i Fiskarna. Det kan tydas som att hon återföds (Pluto konjunktion Norra månnoden) med bevarade minnen från Själens tidigare inkarnation (Månen i Fiskarna som samtidigt också bildar en sextil till den Södra månnoden i Stenbocken).

I den tidigare inkarnationen som Lugdi Devi hade hon Norra månnoden i Skorpionen i opposition till Månen i Oxen, båda i kvadratur till Mars. Det antyder en tidig död i samband med att hon födde sin son.

Lugdi Devi var djupt religiös - hon beskrevs av sina närstående som helgonlik - vilket speglas av hennes Venus i Fiskarna trigon Neptunus i Tvillingarna och kvintil Uranus i Skytten. Även Shanti Devi kom att ägna sig åt filosofi och religion som hon också undervisade i under senare år - hon har Solen, Venus och Saturnus i Skytten. Att hon har Merkurius i Skorpionen konjunktion Saturnus i Skytten och trigon Uranus i Fiskarna och med en kvadratur till en retrograd Neptunus i Lejonet antyder något av hennes medvetenhet om sitt tidigare liv. Med koncentrationen av planeter i Skyttens tecken kanhända hennes Själs nästa inkarnation kommer att ha Södra månnoden i det tecknet.

Det faktum att hon återföddes så snart - bara drygt ett år efter Lugdi Devis död - är ovanligt och tycks ha att göra med hennes starka längtan tillbaka efter att ha dött en så tragisk och traumatisk död som nybliven mor. Den svenske författaren Sture Lönnerstrand har berättat om hennes märkliga levnadsöde i boken Shanti Devi - en berättelse om reinkarnation (Larsons förlag, 1994, 2007).

Tyvärr har jag inte tillgång till exakta födelsetider, så jag har inte kunnat jämföra planeternas husplaceringar. Båda horoskopen är ställda för tiden 12:00. Trots den begränsningen ger horoskopen en klar bild av Lugdi Devis och Shanti Devis så märkligt sammanhängande liv.

Gondoljären sänker och lyfter åran tankfullt medan Gondolen fortsätter sin gungande färd genom astrologins förunderliga värld - som samtidigt också är vår alldeles vanliga värld...

Mats i det blå

Astrologi och reinkarnation

Astrologin förutsätter reinkarnation. Hur kan annars en människa födas med ett horoskop som visar på ett förflutet, som visar den personens särskilda inneboende problematik och utvecklingspotential?

Horoskopet visar vad en människa bär med sig från tidigare liv som människa, visar på hans eller hennes karma och på ännu olösta konflikter och en problematik som kommer att återaktualiseras i den nya inkarnationen.

Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)

Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.

Reinkarnation är det enda svaret på människans många frågor och undringar om livets och dödens mening. Varje människa är unik och existerar bara en gång. När döden inträffar är hon borta för alltid. Men enligt läran om reinkarnation finns bortom/inom människan en Själ som lever vidare i en annan verklighetsdimension än den fysiska. Själen för med sig människans lärdomar och särskilda problematik på olika områden, som sedan aktualiseras i en ny inkarnation där Själen på nytt strävar efter att komma till fullt uttryck som fysisk människa på Jorden.

Många faktorer i horoskopet visar på Själens tidigare inkarnationer, på det som upplevts och grundlagts i tidigare jordeliv och som nu - i det nya livet - får sin karmiska fortsättning. Hit hör framför allt de båda Månnoderna och Pluto tillsammans med de planeter som de aspekterar. Vidare Månen, liksom de tre "vattenhusen" (fjärde, åttonde och tolfte husen) och vattentecknen Skorpionen, Fiskarna och Kräftan. Månens Södra nod visar på vad Själen lärt i tidigare inkarnationer medan den Norra noden pekar på området för det nya livets lärdomar.

Enligt den astrologi som studerar Själens utveckling genom flera liv (den s.k. evolutionära astrologin som skapats av astrologerna Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest) representerar framför allt Pluto det inkarnerande själsmedvetandet och de svårigheter det har att etablera sig i mänskligt liv på Jorden. Plutos tecken- och husplacering i horoskopet i kombination med Månnodernas placering antyder enligt det här synsättet Själens övergång från en tidigare inkarnation till det nya jordeliv som födelsehoroskopet representerar. Det visar på vilka svårigheter som behöver övervinnas och vilka gynnsamma möjligheter som öppnar sig i det nya jordelivet.

Mellan årtagen blickar gondoljären in i myllret av stjärnor och förundras storligen över livets oerhörda mysterium. Mysteriers mysterier...

Mats i det blå

Vargmåne

Årets första Fullmåne inträffar alltid i Kräftan - Månens eget tecken - då Månen står mitt emot Solen i Stenbocken. Det är en tid att hålla sig inne i värmen medan vargarna ylar utanför i kylan...

I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.

Omtanke (Månen i Kräftan) och ansvar (Saturnus i Jungfrun) manar till frid och gemenskap (Neptunus i Vattumannen). Nödvändiga förändringar (Uranus i Fiskarna) kan göras när omtanke och ansvar får råda.

Nymånen den 27 december 2008

Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.

Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Den här motsättningen speglas också i oppositionen mellan Uranus (förändring) i Fiskarna (upplösning) och Saturnus (den etablerade strukturen) i Jungfrun (struktur, ordning). Pluto (transformation) i Stenbocken (också struktur och ordning) förstärker det här mönstret på ett kraftfullt sätt. Omvandlingarnas planet kommer att befinna sig i det här tecknet ända fram till år 2023. Under kommande år formar Pluto dessutom ett T-kors med oppositionen Uranus-Saturnus och det - om något - visar att mycket omvälvande förändringar står för dörren när det gäller den etablerade patriarkala ordningen (Stenbocken), dvs. de nuvarande ekonomiska och politiska strukturerna i vår värld.

Vid Fullmånen idag har Jupiter gått vidare från Stenbocken till Vattumannen, där den stannar hela det kommande året. Kanske kan Jupiter här ses som en högre oktav av den maskulina energin som lämnar det patriarkala mönstret (Stenbocken) med dess maktmissbruk och rädsla (Pluto i Stenbocken) bakom sig och istället omfamnar en mer konstruktiv och allomfattande framtid (Vattumannen).

I de banorna rör sig gondoljärens tankar medan han mellan årtagen blickar upp mot Fullmånen...

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 4

Idén att alfabetets bokstäver härrör från himlens stjärnbilder har framförts från flera håll, bland annat av Stephen E. Franklin i boken Origins of the Tarot Deck - A Study of the Astronomical Substructure of Game and Divining Boards.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.

Det är inte alltför långsökt att tänka sig att man också formade sina skrivtecken efter stjärnhimlens konstellationer. I bokstavsmystisk mening formar också alfabetet, likt Zodiaken, en cirkel.

Det gäller också de forntida runorna. De 24 runorna i den äldre runraden kan inpassas i årets gång så att Dag-runan (ljusets runa) markerar sommarsolståndet och årsrunan (Jara) vintersolståndet. Vårdagjämningen markeras då av björkrunan (Bjarka) och höstdagjämningen av fackelrunan (Ken). De övriga runorna faller sedan naturligt på plats enligt sin inbördes ordning mellan de fyra årstidsrunorna och bildar på så sätt Runhjulet, runornas årshjul.

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 3

Medan Gondolen sakta gungar fram fortsätter gondoljären att spana efter bokstäver på natthimlen. Blicken dröjer kvar vid Lejonets stjärnbild... Jodå, där framträder också tydligt den feniciska bokstaven Yod:

Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod

Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning

Och därefter följer Samek, Ayin, Pe, Zade, Qof, Resh, Shin och Tau, också de i rätt ordning i stjärnbilderna Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen:

Det himmelska alfabetet omfattar då 19 bokstäver, medan det äldsta feniciska alfabet man känner till hade 22 bokstäver. Kan det måhända vara så, att skriften på himlen representerar ett ännu äldre, ur-feniciskt alfabet som bara hade 19 bokstäver? Kan de tre felande tecknen ha infogats senare för att göra alfabetet mer fullständigt?

Faktiskt är också de tre saknade bokstäverna, Zayin, Chet och Tet, endast varianter av bokstäverna Zade, He och Tau. Så de kan mycket väl vara senare tillägg. Kanske är alfabetet på himlen i alla fall själva uralfabetet...

Några bevis finns förstås inte och i gondoljärens sinne får det hela stanna vid en fascinerande tanke, en tänkbar möjlighet, medan Gondolen stillsamt gungar fram genom det Galaktiska Venedig...

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 2

Efter fjärde årtaget lyfter gondoljären återigen blicken upp mot stjärnbilden Tvillingarna... Jodå, där syns också mycket tydligt feniciernas fjärde bokstav, Dalet, grekernas Delta:

Stjärnbilden Tvillingarna; bokstaven Dalet

Efter femte årtaget uppenbarar sig så i stjärnbilden Kräftan den femte bokstaven, He, grekernas Epsilon:

Stjärnbilden Kräftan; bokstaven He

Vad är nu detta? Drömmer gondoljären? Färdas han kanhända genom en magisk dimension av verkligheten? Långsamt sänker han åran i vattnet en sjätte gång och blickar åter upp mot stjärnhimlen... Jodå, där - i stjärnbilden Lejonet - syns feniciernas sjätte bokstav, Vau:

Stjärnbilden Lejonet; bokstaven Vau

Alef, bet gimel, dalet, he, vau...

Det råder inget tvivel längre, alfabetet står skrivet i skyn!

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 1

Gondoljären filosofunderar mellan årtagen. Det sägs att det första alfabetet kom från fenicierna, som var sjöfarare. Kan det vara så, att de under sina sjöfärder på natthimlen såg vad som skulle komma att bli deras skrivtecken? Stod skriften skriven på stjärnhimlen?

Om man betraktar stjärnbilden Oxen (Taurus, tjuren) och jämför den med feniciernas första bokstav, Alef (tjuren), kan man se en märklig överensstämmelse inte bara i namn och symbolik utan också i form och utseende:

Oxens stjärnbild; bokstaven Alef

En tillfällighet, kanske. Må så vara. Men flyttar vi blicken vidare till intilliggande stjärnbilden Orion, så kan vi till vår häpnad i konstellationens övre och mellersta del tydligt urskilja feniciernas andra bokstav, Bet:

Orions stjärnbild; bokstaven Bet

Och i nästa stjärnbild, Tvillingarna, anar vi den tredje bokstaven, Gimel:

Tvillingarnas stjärnbild; bokstaven Gimel

Alef, bet, gimel... grekernas alfa, beta, gamma...

Efter tre årtag kan alltså gondoljären med lätthet urskilja de tre första bokstäverna i feniciernas alfabet i tre på varandra följande stjärnbilder. Vad skall de fortsatta årtagen uppenbara?

Fortsättning följer.

Mats i det blå

Undervattensgondolen

Astrologi är, som namnet anger, läran om det "astrala". Även om Solen och Månen och i viss mån planeterna i solsystemet påverkar livet på Jorden rent fysiskt genom strålning, gravitation och genom de cykliska mönster som bildas i förhållande till Jorden, så är det ändå inte i första hand det som astrologin handlar om.

Det är inte stjärnornas eller planeternas fysiska aspekter som studeras utan det som är bortom eller kanske snarare inom det fysiska - det överfysiska eller som det sedan gammalt kallas, det astrala.

För att i vår föreställning nå den astrala dimensionen kan vi i fantasin tänka oss att den Galaktiska Gondolen är en undervattensgondol. Bara genom att gå ner under den fysiska ytan kan vi nå det astrala djupet.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.

Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...

Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.

Här förstår vi hur varje ögonblick och varje tidsperiod har sin särskilda kvalitet som i sin tur sätter sin prägel på det som alstras och växer fram ur dem. Nu förstår vi också hur en människa speglar det astrala mönster som råder vid födelsen och som anger den människans särskilda förutsättningar och möjligheter enligt tidigare karma.

Vi dröjer stilla en lång stund medan allt detta får sjunka in och uppfylla oss med både förundran och en stilla känsla av trygghet och tillit till själva livet. Utan brådska låter vi så vår undervattensgondol åter stiga uppåt, tillbaka först genom den astrala dimensionen och vidare genom den eterisk-fysiska nivån och därifrån upp genom den yttre fysiska ytan, där Gondolen i ett nu åter förvandlas till en vanlig gondol, gungande fram på det Galaktiska Venedigs kanaler som om ingenting hänt...

Mats i det blå