Helig geometri

Astrologin kan ses som ett metafysiskt system baserat på arketypisk geometri. Hela det astrologiska mönstret växer fram direkt ur de första arketyperna - ursprungsmönstren - ur två cirklar med gemensam radie.

Ur detta växer fram ett mönster med sju cirklar - en central och sex omgivande. En bild av Solen och planeterna. Ur de sju cirklarnas mönster - livets frö - växer så fram den tolvdelade helhetscirkeln - Zodiaken, Livets hjul!

Vi ser hur bilden av Solsystemet, som ett mönster av interagerande medvetanden/energier, genererar helhetscirkelns arketypiska indelning i tolv delar - de tolv zodiaktecknen, årets gång och samtidigt de tolv astrologiska husen, dygnets växlingar...

Gondoljären betraktar tankfullt de vattenvirvlar som bildas av årtagen medan gondolen styr vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Höstdagjämning

Idag - eller rättare sagt sent ikväll - går Solen in i Vågens tecken. Det markerar höstdagjämningen, då Solen åter dalar i sin årliga bana ned under himmelsekvatorn (Jordens utprojicerade ekvator) och nätterna och mörkret på nytt börjar ta överhanden. Solen är i sitt "fall" i Vågen - motsatt Vädurens vårtecken där Solen istället är upphöjd.

Allt har sin gång. Nedgång måste följa efter uppgång och uppgång efter nedgång. Den tropiska - årstidsrelaterade - zodiaken beskriver det arketypiska mönstret för all existens. Vår- och höstdagjämning korsar sommar- och vintersolstånd och bildar astrologins kardinala kors, de fyra årstidernas kors, kring vilket årets cirkel har sin gång.

Gondoljären styr vidare genom det Galaktiska Venedigs stjärnhimmelsspeglande vattengränder...

Mats i det blå

Himmelska vandrare

I gamla tider skilde man på stjärnor och "vandrare" på himlen. Grekiska aster betyder "stjärna" medan planetes står för "vandrare". Vetenskapen skiljer mellan fixstjärnor - Galaxens alla Solar som från Jorden förefaller orörliga i förhållande till varandra - och planeterna - som ständigt rör sig i förhållande till varandra och till stjärnorna.

Ibland kritiseras astrologin för att den också kallar Solen och Månen - de två stora himlaljusen - för "planeter". Men också dessa himlakroppar vandrar dagligen över himlavalvet. Så med den ursprungliga grekiska betydelsen vandrare för planeter, är det inte bara ursäktligt utan dessutom helt korrekt att kalla också Solen och Månen för planeter (vandrare).

Även Månens båda noder, "Drakens huvud och svans", vandrar över himlen - om än osynligt och i motsatt riktning mot Solen, Månen och de övriga planeterna. I indisk astrologi räknas även Månnoderna som planeter (eller skuggplaneter, eftersom de saknar fysisk kropp).

Det är Månens noder som bestämmer tid och plats för både Sol- och Månförmörkelser - Draken "sväljer" de stora himlaljusen. I den astrologiska symboliken betecknar de genom sin tecken- och husplacering de viktiga områdena för våra livserfarenheter från levnad till levnad - vår Själs egen långa vandring...

Gondoljären blickar i stillhet och förundran upp mot himlens ljusspel av tindrande stjärnor och vandrande planeter, medan gondolen sakta flyter fram genom det Galaktiska Venedigs vindlande och himmelspeglande vattenvägar...

Mats i det blå

Mor Kräfta

Kräftans arketyp handlar om skapandet av en kärleksfull, skyddande och närande omgivning för våra liv att ta form och utvecklas i.


Man brukar säga att den astrologiska symbolen för tecknet Kräftan avbildar ett par kräftklor. Eller det kanske är modersbröst. Min egen favorittolkning av symbolen är att den visar en mor (den övre delen) som håller ett litet barn i famnen (den nedre delen).

Kräftan representerar det heliga kvinnliga - universums och själens feminina sida. Styrt av Månen uttrycker tecknet våra ständigt växlande känslor och förkroppsligar födelsens, skapelsens, utvecklingens och dödens mysterier - allt uttryckt i symbolisk mening genom Månens oupphörliga växlingar.

Vare sig vi är män eller kvinnor behöver vi som människor omfamna och ge uttryck för vår själs både kvinnliga och manliga sida. Det är just den harmoniska samverkan mellan de här grundläggande universella arketyperna i vårt inre som kan göra oss till hela människor.

I år betonas Kräftans tecken extra mycket eftersom det är Nymåne inte bara en utan två gånger i det här tecknet. Den första inträffade alldeles i början av Solens inträde i Kräftan - vid sommarsolståndet - och den andra, som dessutom innebär en solförmörkelse, inträffar alldeles i slutet av tecknet, strax innan Solen går vidare till Lejonets - Solens eget - tecken.

Mitt emellan de båda Nymånarna i Kräftan inträffar - i övermorgon - en Fullmåne i det motsatta Saturnus-styrda Stenbockens tecken - en symbolisk förening av de manliga och kvinnliga arketyperna, av det faderliga och moderliga, då Solen (livskraften, viljan, identiteten) i Kräftan (moderns arketyp) lyser på Månen (det moderliga, omvårdnaden, känslan) i det motsatta tecknet Stenbocken (det faderliga, struktur, ordning, ansvar).

Gondoljären håller åran stilla i djup begrundan av livets alla förunderliga och storslagna mysterier...

Mats i det blå

Sommarsolstånd

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!

Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Anden i materien

Saturnus är den yttersta av de för ögat synliga planeterna i vårt solsystem. Astrologiskt står den därför för gränser och strukturer. Det stora avståndet till Solen gör den kall och stel och i astrologin förknippad med ålderdom, sjukdom och död. Med sin (från Jorden sett) långsamma rörelse betecknar den tidens ständiga gång. Allmänt står planeten för hinder, svårigheter, hämningar, förseningar, stagnation, förbud och prövningar, men i mer positiv mening också för ansvar, disciplin, koncentration, förmåga och kunnande.

Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...

Det märkliga är att själva ljudkombinationen ST i många olika språk används i en rad ord som mycket direkt anknyter till SaTurnus symbolik: STruktur, STen, STabil, STadig, STatisk, STå, STanna, STel, STillastående, STagnation, STomme (struktur), STum (hämmad), STag, STädse, konSTant, STopp, STrikt, STränghet, STatisk, kriSTall, sySTem, STudera, förSTå - för att bara nämna några av dessa ord. Saturnus representerar gränser - det yttersta - och när vi böjer adjektiv markerar vi det yttersta (superlativen) med ändelsen -ST: längST, äldST, osv.

Det här märkliga mönstret går igen i flera olika språk: engelska, latin, grekiska, sanskrit, osv. Nog är det märkligt att just ljudkombinationen ST - som också gömmer sig i den grafiska symbolen för Saturnus - återkommer i så många ord som direkt associerar till denna den yttersta av de för ögat synliga planeterna. Saturnus står i ett motsatsförhållande till Solen (mörker-ljus, köld-värme, död-liv, materia-ande). Tecknet för Saturnus visar anden (ormen, S:et) underställd - eller helt nedstigen i - materien (korset, T:et, trädet).

I Saturnus tecken Stenbocken dör Solen - vid vintersolSTåndet - men återföds samtidigt! Ljuset börjar långsamt växa på nytt. Uppstigningen ur materiens mörker tar sin början. Också ordet växt är ett (om än något kamouflerat) ST-ord ("väkST"). Både Solen och Saturnus - tillvarons motpoler - är intimt involverade i växandets princip.

Vi har valt att uppkalla veckans dagar efter de "sju planeterna". Veckan börjar (egentligen) med söndag, Solens dag ("Varde ljus!"), och avslutas med lördag, engelska SaTurday, Saturnus dag ("SabbaTsdagen", "Herrens dag", hebreiska ShabaT, efter det hebreiska ordet för Saturnus, ShabaTai)...

Gondoljären blickar förundrad upp mot de tindrande stjärnorna på himlavalvet över det Galaktiska Venedigs kanaler... STjärna... aSTer... STella... STar... STern... naSTe... ormen i trädet...
anden - medvetandet, energin, rörelsen - i materien...

Mats i det blå

Astrologins omfattning

Den som på allvar intresserar sig för astrologin upptäcker snart vilket oerhört omfattande ämne det är. Inte minst beror det på de många olika slag av astrologi som har växt fram. Den moderna västerländska astrologin har gradvis tagit form från vad som kunnat fogas samman av spillrorna efter den omfattande hellenistiska astrologi som dog bort med den antika världen.

Under medeltiden fortlevde delar av den klassiska astrologin i det av kristendomen dominerade Europa. Renässansen innebar en pånyttfödelse också för "ockulta vetenskaper" som astrologi, alkemi och kabbala.

Efter att astrologin sedan, under 1700-talet och "upplysningstiden", råkat i vanrykte, började spillrorna av det som återstod av astrologisk kunskap på nytt fogas samman under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Flera framstående astrologer kom då att lägga grunden till den nutida astrologin. Därmed bildades också ett flertal olika riktningar - inte i strid med varandra men med olika fokus och inriktning.

Horoskopet medger så många tolkningsmetoder och sätt att arbeta, att det av naturliga skäl leder till olika "skolor", olika sätt att bearbeta de givna fakta som planetpositionerna och de inbördes förhållandena mellan planeterna tillhandahåller. På så vis har astrologin i modern tid tagit flera olika former, var och en med sin särskilda inriktning och betoning.

Under 1900-talets första hälft påverkades den psykologiskt inriktade astrologin av de psykologiska teorier som framfördes av Freud, Jung, Assagioli, och andra. En mer humanistisk och filosofisk form av astrologi växte också fram, framför allt genom filosofen, musikern och astrologen Dane Rudhyar. Astrologin kom vid den här tiden också att ta olika andligt och esoteriskt inriktade former.

I Tyskland, före andra världskriget, sökte man sig fram på en mer naturvetenskaplig väg. I den astrologiska inriktning som kom att kallas kosmobiologi studerade man de kosmiska rytmernas och cyklernas möjliga korrelation med det organiska livet på Jorden. Ur detta växte också den medicinska astrologin fram.

En annan betydelsefull del av "stjärntydarkonsten" är den s.k. mundana astrologin, där man studerar hur det mänskliga samhället och historiens gång speglas i himlakropparnas rörelser. Ytterligare andra former är "horarisk" astrologi, där man söker svar på en bestämd fråga och "electional astrology", där man i förväg söker bestämma en lämplig tidpunkt för ett företag.

Andra slag av astrologi tar fasta på den antika mytologin och hur den speglas i det himmelska skeendet. Många astrologer intresserar sig särskilt för Månens olika faser och hur samspelet mellan Solen och Månen hänger samman med våra liv. Mer ovanliga inriktningar är shamanistisk och kabbalistisk astrologi. Många beröringspunkter finns förstås också med den gamla alkemins symboler.

Intressanta nya skolor är karmisk och evolutionär astrologi, där man ur horoskopet lyfter fram det som visar på ett karmiskt sammanhang och på själens utveckling genom upprepade inkarnationer.

Ytterligare en viktig och intressant astrologisk inriktning är den pågående omfattande rekonstruktionen av den antika hellenistiska astrologi som försvann med den antika världen och kristendomens införande. Ett stort forsknings- och översättningsprojekt pågår för att göra vad som ändå finns kvar av äldre hellenistiska skrifter om astrologi tillgängliga på engelska.

Gemensamt för de här uppräknade riktningarna inom den moderna västerländska astrologin är att man använder sig av den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken där vårdagjämningspunkten alltid motsvaras av noll grader i Vädurens tecken. Men det finns även andra former av astrologi där man istället använder en siderisk, stjärnhimmelsrelaterad zodiak. Inom en del riktningar intresserar man sig särskilt för stjärnorna - konstellationerna och de enskilda stjärnorna och deras möjliga "inflytande" på vårt jordeliv.

I den indiska astrologin använder man en siderisk - alltså stjärnhimmelsrelaterad - zodiak. För mer än 2000 år sedan mottog och assimilerade den indiska stjärntydarkonsten många viktiga impulser från den hellenistiska astrologin. Indisk astrologi har sedan dess fortlevt och utvecklats i en obruten tradition. Därför kan mycket i den indiska astrologin för oss i väst visa tillbaka på den förlorade hellenistiska traditionen och hjälpa oss att förstå den bättre.

Som om nu inte allt det här räcker till, finns också andra slag av astrologi knutna till andra traditioner mer eller mindre bevarade. Hit hör tibetansk, kinesisk och mayaindiansk och aztekisk astrologi, för att nämna de mest kända...

Överväldigad av denna rika mångfald fattar gondoljären om åran och styr den Galaktiska Gondolen genom det Galaktiska Venedigs vindlande och stjärntindrande vattenvägar...

Mats i det blå

"Beviset" mot astrologin

Astrologins motståndare har bestämt från början att astrologi är "vidskepelse". För att "bevisa" det behöver man skapa en nidbild av astrologin. Astrologin, sådan den verkligen är, lämnar man därhän och bryr sig inte om att undersöka. Den så skapade, falska nidbilden av astrologin håller man sedan upp som "bevis" mot astrologin.

Därmed anses det både "vetenskapligt" och politiskt korrekt att betrakta astrologin som "vidskepligt lurendrejeri".

Genom nidbilden har man också - efter välkänt mönster - skapat något att projicera den egna skuggan på och därigenom förstärka den egna känslan av självförträfflighet. Genom att vräka ur sig ovett över den astrologiska nidbilden (som man felaktigt påstår och tror är identisk med den verkliga astrologin) vinner man lättköpt popularitet i mediavärlden och anses av en likasinnad skara som både omdömesgill och rättänkande.

Det här förhållandet kommer knappast att ändras i en handvändning. Djupt ingrodda fördomar har en tendens att bestå. Så astrologin - sådan den verkligen är - kommer att fortsätta vara okänd för de flesta under oöverskådlig tid framöver.

Gondoljären blickar i tankfull tystnad upp mot det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Astrologin motsäger inte naturvetenskapen

Motsäger astrologin den moderna vetenskapen? Från vetenskapligt håll hävdar man att den gör det. Men gör den verkligen det?

Astrologin visar att allt är ett sammanhang, att allting hänger ihop och bildar en dynamisk, sammanhängande väv. Planetrörelser och -cykler hör samman med allt annat, med allt som sker i solsystemet och på Jorden, med allt som existerar och lever där. Därför kan planeternas positioner användas för att spegla - eller avläsa - allt som sker, allt som existerar.

Ingenting existerar bara i fysisk mening, allt ingår i en mer inkluderande verklighet, har en djupare väsensgrund. Vi kan därför föreställa oss ett ständigt växlande, kalejdoskopiskt föränderligt energi- och medvetandehav - eller en dynamisk väv där allt som existerar hör samman med allt annat och med helheten.

Det finns ingenting i den moderna naturvetenskapen som motsäger - och än mindre motbevisar - en sådan föreställning. Det är alltså ren negativism och rädsla för det irrationella som får de vetenskapliga kritikerna av astrologin att förkasta den som "vidskeplighet" och "lurendrejeri".

Vad de gör är att först måla upp en nidbild av astrologin och sedan visa på hur vidskeplig och osannolik nidbilden är. Om astrologin - sådan den verkligen är - har de däremot inte sagt någonting. Den förblir okänd för dem.

Astrologin - sådan den verkligen är - motsäger alltså inte vetenskapen. I själva verket är det så att de nyare vetenskapliga rönen mer motsäger tidigare vetenskapliga uppfattningar än de motsäger astrologin.

Gondoljären tar ett par årtag och låter sedan Gondolen glida fritt genom det Galaktiska Venedigs stjärngnistrande vattenspegel...

Mats i det blå

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.

Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå

Fiskarna

Zodiaktecknet Fiskarna symboliseras av två fiskar, fastbundna vid varandra med en lina. Fiskarna verkar vara på väg åt skilda håll men hindras av linan som binder dem samman.

Varför två fiskar? Och varför sammanbundna?

Onekligen kommer man att tänka på olika sidor i människans väsen. Sidor som drar åt olika håll men likväl är bundna till varandra. Människans andliga sida behöver vara förankrad i det fysiska livet som i sin tur behöver föreningen med och näringen från den andliga dimensionen.

Om någondera av dem "drar iväg" med den andra uppstår en obalans. Den andra fisken släpas iväg utan att få vara delaktig i skeendet. Istället behöver de båda fiskarna simma med varandra, tillsammans, och på så sätt ömsesidigt berika varandra.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Ännu en indisk berättelse

Här följer den indiska berättelsen om hur planeterna delade veckans dagar mellan sig.

Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.

Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.

Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.

Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.

Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.

Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.

Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.

Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus

Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.

Mats i det blå

En indisk berättelse

Det här är en indisk berättelse om hur de sju planeterna kom att styra över de tolv zodiaktecknen.


I urtiden härskade Solen från sin tron i Lejonets tecken och Månen från sin tron i Kräftans tecken. Men så en dag hände det sig att Merkurius, den kvickaste av planeterna, begav sig till Solen och frågade om inte också han kunde få ett område att styra över. "Jodå," svarade Solen, som var på sitt vanliga generösa humör, "Det kan du visst få. Du kan få styra över Jungfrun, här intill Lejonet, mitt eget tecken."

Merkurius tackade så mycket för sin förläning och inväntade därefter natten, då han begav sig till Månen och berättade att han av Solen erhållit Jungfruns tecken att styra över. "Skulle jag inte kunna få ett område av dig också?"

När nu Solen skänkt ett område till Merkurius att härska över, så tänkte Månen att det nog var bäst att hon också gav honom ett område som han kunde härska över. "Du kan ju ta Tvillingarnas tecken här intill Kräftan, mitt eget tecken," sa hon.

På så sätt ägde nu den finurlige Merkurius de båda tecknen Jungfrun och Tvillingarna att härska över.

När Venus såg detta, ville hon förstås också få två områden att härska över och blev så av Solen tilldelad Vågens tecken och av Månen Oxens tecken.

Mars handlade genast på samma sätt och blev förlänad Skorpionens tecken av Solen och Vädurens tecken av Månen.

Jupiter ville naturligtvis inte vara sämre och han tilldelades av Solen Skyttens tecken och av Månen Fiskarnas tecken.

Saturnus, slutligen, den mest långsamma och avlägsna planeten, fick av Solen Stenbocken att härska över och av Månen Vattumannen.

Så kommer det sig, att Solen och Månen bara har ett tecken var att härska över, Solen Lejonet och Månen Kräftan, medan Merkurius regerar över både Jungfrun och Tvillingarna, Venus över både Vågen och Oxen, Mars över Skorpionen och Väduren, Jupiter över Skytten och Fiskarna, och Saturnus, slutligen, över Stenbocken och Vattumannen.


Samma mönster kan överföras på människans subtila chakra-system enligt det indiska synsättet. Med andra ord framstår människan som ett mikrokosmos analogt med det stora makrokosmos.


"Som ovan, så nedan"...

Mats i det blå

Planeterna och veckodagarna

Veckans dagar har namn efter de sju planeterna, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars (asaguden Tyrs dag)
4. Onsdag - Merkurius (asaguden Odens dag)
5. Torsdag - Jupiter (asaguden Tors dag)
6. Fredag - Venus (asagudinnan Frejas dag)
7. Lördag - Saturnus (eng. Saturday)

Hur har den här ordningen uppstått? Den stämmer inte längre med planeternas omloppshastigheter.

Betraktar man talens innebörd - talsymboliken - inser man att talen överensstämmer väl med de sju planeternas symbolik:

1. Solen (enhet, upphov, källa)
2. Månen (dualitet, växling)
3. Mars (vilja, energi, handling)
4. Merkurius (ordning, balans)
5. Jupiter (optimism, expansion)
6. Venus (harmoni, skönhet, relationer)
7. Saturnus (gräns, fullständighet, vila)

Kan det vara ett sådant numerologiskt eller talsymboliskt ordnande av planeterna som ligger bakom veckodagarnas ordningsföljd?

Samtidigt finns ett gåtfullt och mystiskt samband mellan planeternas omloppshastigheter, från Jorden sett, och veckodagarnas ordning, ett samband som framgår geometriskt om planeterna ordnas efter omloppshastigheterna (Månen, Merkurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus) längs omkretsen på en cirkel. Den sjustråliga stjärna som då bildas i cirkeln visar förunderligt nog på veckodagarnas ordning!

Börja vid Solen högst upp, gå till Månen, därefter till Mars, osv. fram till Saturnus och därifrån tillbaka till Solen igen.

En slump? Inte i ett universum där ingen "slump" existerar...

Gondoljären stannar upp efter några årtag, lyfter blicken mot de tindrande stjärnorna och fylls av förundran...

Mats i det blå

Människans olika åldrar

Märkligt och förunderligt också att astrologins traditionella sju planeter, ordnade efter deras omloppshastighet från Jorden sett, i sin astrologiska symbolik helt och hållet överensstämmer med människans olika åldrar.

Månen står för det lilla barnet, som är helt beroende av moderlig omsorg och omvårdnad.

Merkurius representerar nästa steg: rörlighet, nyfikenhet, läraktighet - småskoleåldern.

Venus visar på tonåren, då det mest är kompisar och romantik som gäller.

Solen representerar den unge vuxnes vitalitet och positiva utstrålning.

Mars (energi och driftighet) passar bra in på det tidiga yrkeslivet.

Jupiter (framgång) står då lämpligen för den senare delen av karriären.

Saturnus, som står för erfarenhet och visdom, motsvarar slutligen de äldre åren.


Tankfullt förnimmer gondoljären hela sin levnad passera i revy medan han på den gungande Gondolen blickar upp mot de lysande himlakropparna på den svarta natthimlen...

Mats i det blå

En enkel skönhet

Det finns en slags enkel och omedelbar skönhet i astrologins symbolik, som tilltalar gondoljären.

Det är en självklar och enkelt uppfattad överensstämmelse mellan planeterna, så som vi ser dem från Jorden, och deras astrologiska symbolik och innebörd.

Solen som central ljus- och värmekälla är en självklar symbol för vår inre identitet, vår vilja och livskraft.

Lika självklart symboliserar Månen med sina ständiga växlingar vårt sinne och skiftande känsloliv.

Merkurius, som rör sig hastigt och alltid i Solens närhet, blir en bild av våra rörliga tankar och vår intelligens.

Venus, med sitt klara och vackra sken, blir symbolen för skönhet, harmoni och balans.

Mars, den röda planeten, står för energi och mod, strid och kamp.

Det vilar något majestätiskt och upphöjt över Jupiters långsamt värdiga och oberörda färd över natthimlen - en bild av optimism och framgång.

Saturnus, slutligen, rör sig så sakta att den nästan förefaller stå helt stilla - en symbol för auktoritet och hög ålder.

Gondoljären fylls av en sällsam förundran medan han från Gondolens däck betraktar planeternas uråldriga gång...

Mats i det blå

Vem har sagt att astrologi ska förutsäga framtiden?

Astrologi har i mångas föreställning nästan blivit synonymt med att förutsäga framtiden. Vad säger stjärnorna om ditt öde? - Så utannonserar astrologerna sina tjänster. Spådom och astrologi förväntas gå hand i hand. Århundraden igenom har maktens människor använt astrologer för att få veta hur framgångsrika deras planer och fälttåg skulle bli.

Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?

Naturligtvis inte.

Alla sådana påståenden bygger på ett visst mått av bedrägeri.

Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att hända i framtiden. Tendenser kan urskiljas, möjligheter kan ses, prognoser kan göras. Men ingen kan veta exakt vad som kommer att hända.

Astrologin kan här liknas vid meteorologin. Liksom meteorologen iakttar luftströmmar, temperaturer och molnbildningar och utifrån det kan göra en väderprognos, så kan också astrologen använda horoskopet för att göra en prognos inför framtiden. Men bara en prognos. Liksom väderprognosen kan den visa sig vara riktig, men den kan också - liksom väderprognosen - visa sig vara felaktig. Framtiden står inte angiven med någon exakthet i ett horoskop. Antaganden och förmodanden kan göras med hjälp av det som horoskopet visar. Men bara antaganden och förmodanden.

Astrologins starka sida är inte att med någon bestämdhet förutsäga framtiden utan istället att visa på vad som på ett djupare plan karakteriserar en person, en företeelse eller en händelse. Planeternas positioner i tecknen och husen och deras inbördes aspekter målar upp en mångtydig bild av ett skeende i tiden på en viss plats, ett energimönster som färgar och genomtränger det som föds i det ögonblicket och på den platsen.

Att det förhåller sig så kan konstateras av den som är villig att undersöka det. En förutsättning är att man lär känna astrologins symboler och i dem kan se hur en persons, företeelses eller händelses karaktär speglas i horoskopet.

För att visa att det är så, har jag på min hemsida Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, publicerat ett antal exempelhoroskop. Jag har strävat efter att göra tolkningarna så enkla och tydliga som möjligt. Jag har också i flera fall valt extra dramatiska händelser, som atombombningarna över Hiroshima och Nagasaki, mordet på Olof Palme och attacken mot World Trade Center i New York, eftersom tolkningarna som regel blir tydligare ju mer dramatiska händelserna är. Avsikten är att visa att astrologin verkligen fungerar. Välkommen att kolla: http://www.starsandherbs.se/galaktiskagondolen/exempel.htm

Gondoljären håller åran stilla och låter Gondolen glida fram ljudlöst genom det Galaktiska Venedigs stjärntindrande natthimmel...

Mats i det blå

Konstaterad reinkarnation

Lugdi Devi föddes den 18 januari 1902 i den indiska staden Mathura, omkring 15 mil söder om Delhi. Som ung kvinna gifte hon sig med den välbärgade köpmannen Kedar Nath, som var av brahminsläkt. I september 1925, 23 år gammal, födde hon en son, men dog några dagar efter förlossningen, den 4 oktober 1925.

Shanti Devi föds den 11 december 1926 i Delhi. Redan som litet barn har hon mycket starka och tydliga minnesbilder av ett annat liv som vuxen kvinna i en stad som hon kallar Muttra (Mathura). Där vet hon att hon hette Lugdi Devi och var gift med matthandlaren Kedar Nath. Hon födde en son, men där upphör alla minnen.

Minnesbilderna är mycket levande och påträngande och som liten flicka har hon svårt att hålla isär de båda liven. Hon blir förvirrad och längtar ofta bort till livet som den vuxna, gifta kvinnan Lugdi Devi och hennes äktenskap med Kedar Nath i Mathura.

Gradvis går det upp för barnets omgivning att det hon upplever är minnen från ett tidigare liv. Till slut får man kontakt med den bortgångna Lugdi Devis make, Kedar Nath, i Mathura, som bekräftar att alla flickans minnen från det tidigare livet stämmer med verkligheten.

Fallet blir mycket uppmärksammat och en opartisk undersökningskommitté tillsätts av Mahatma Gandhi. Kommittén drar slutsatsen att det inte råder något tvivel om att Shanti Devi är den återfödda Lugdi Devi.

Shanti Devi

I vuxen ålder lär sig Shanti Devi mer och mer att leva med minnena från det tidigare livet och hon ägnar sig åt att studera och senare även undervisa i filosofi och religion.

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Sammanställer man de båda kvinnornas horoskop framträder ett tydligt mönster som visar hur deras liv hänger samman. Södra månnoden representerar tidigare livs erfarenheter och det är intressant att se hur Lugdi Devis många planeter i Stenbocken - Solen, Jupiter, Saturnus och Kiron - tycks "hällas över" till Shanti Devis Södra månnod i samma tecken:

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Shanti Devis Norra månnod hamnar därmed i Kräftans tecken i konjunktion med Pluto och trigon Månen i Fiskarna. Det kan tydas som att hon återföds (Pluto konjunktion Norra månnoden) med bevarade minnen från Själens tidigare inkarnation (Månen i Fiskarna som samtidigt också bildar en sextil till den Södra månnoden i Stenbocken).

I den tidigare inkarnationen som Lugdi Devi hade hon Norra månnoden i Skorpionen i opposition till Månen i Oxen, båda i kvadratur till Mars. Det antyder en tidig död i samband med att hon födde sin son.

Lugdi Devi var djupt religiös - hon beskrevs av sina närstående som helgonlik - vilket speglas av hennes Venus i Fiskarna trigon Neptunus i Tvillingarna och kvintil Uranus i Skytten. Även Shanti Devi kom att ägna sig åt filosofi och religion som hon också undervisade i under senare år - hon har Solen, Venus och Saturnus i Skytten. Att hon har Merkurius i Skorpionen konjunktion Saturnus i Skytten och trigon Uranus i Fiskarna och med en kvadratur till en retrograd Neptunus i Lejonet antyder något av hennes medvetenhet om sitt tidigare liv. Med koncentrationen av planeter i Skyttens tecken kanhända hennes Själs nästa inkarnation kommer att ha Södra månnoden i det tecknet.

Det faktum att hon återföddes så snart - bara drygt ett år efter Lugdi Devis död - är ovanligt och tycks ha att göra med hennes starka längtan tillbaka efter att ha dött en så tragisk och traumatisk död som nybliven mor. Den svenske författaren Sture Lönnerstrand har berättat om hennes märkliga levnadsöde i boken Shanti Devi - en berättelse om reinkarnation (Larsons förlag, 1994, 2007).

Tyvärr har jag inte tillgång till exakta födelsetider, så jag har inte kunnat jämföra planeternas husplaceringar. Båda horoskopen är ställda för tiden 12:00. Trots den begränsningen ger horoskopen en klar bild av Lugdi Devis och Shanti Devis så märkligt sammanhängande liv.

Gondoljären sänker och lyfter åran tankfullt medan Gondolen fortsätter sin gungande färd genom astrologins förunderliga värld - som samtidigt också är vår alldeles vanliga värld...

Mats i det blå

Astrologi och reinkarnation

Astrologin förutsätter reinkarnation. Hur kan annars en människa födas med ett horoskop som visar på ett förflutet, som visar den personens särskilda inneboende problematik och utvecklingspotential?

Horoskopet visar vad en människa bär med sig från tidigare liv som människa, visar på hans eller hennes karma och på ännu olösta konflikter och en problematik som kommer att återaktualiseras i den nya inkarnationen.

Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)

Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.

Reinkarnation är det enda svaret på människans många frågor och undringar om livets och dödens mening. Varje människa är unik och existerar bara en gång. När döden inträffar är hon borta för alltid. Men enligt läran om reinkarnation finns bortom/inom människan en Själ som lever vidare i en annan verklighetsdimension än den fysiska. Själen för med sig människans lärdomar och särskilda problematik på olika områden, som sedan aktualiseras i en ny inkarnation där Själen på nytt strävar efter att komma till fullt uttryck som fysisk människa på Jorden.

Många faktorer i horoskopet visar på Själens tidigare inkarnationer, på det som upplevts och grundlagts i tidigare jordeliv och som nu - i det nya livet - får sin karmiska fortsättning. Hit hör framför allt de båda Månnoderna och Pluto tillsammans med de planeter som de aspekterar. Vidare Månen, liksom de tre "vattenhusen" (fjärde, åttonde och tolfte husen) och vattentecknen Skorpionen, Fiskarna och Kräftan. Månens Södra nod visar på vad Själen lärt i tidigare inkarnationer medan den Norra noden pekar på området för det nya livets lärdomar.

Enligt den astrologi som studerar Själens utveckling genom flera liv (den s.k. evolutionära astrologin som skapats av astrologerna Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest) representerar framför allt Pluto det inkarnerande själsmedvetandet och de svårigheter det har att etablera sig i mänskligt liv på Jorden. Plutos tecken- och husplacering i horoskopet i kombination med Månnodernas placering antyder enligt det här synsättet Själens övergång från en tidigare inkarnation till det nya jordeliv som födelsehoroskopet representerar. Det visar på vilka svårigheter som behöver övervinnas och vilka gynnsamma möjligheter som öppnar sig i det nya jordelivet.

Mellan årtagen blickar gondoljären in i myllret av stjärnor och förundras storligen över livets oerhörda mysterium. Mysteriers mysterier...

Mats i det blå

Vargmåne

Årets första Fullmåne inträffar alltid i Kräftan - Månens eget tecken - då Månen står mitt emot Solen i Stenbocken. Det är en tid att hålla sig inne i värmen medan vargarna ylar utanför i kylan...

I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.

Omtanke (Månen i Kräftan) och ansvar (Saturnus i Jungfrun) manar till frid och gemenskap (Neptunus i Vattumannen). Nödvändiga förändringar (Uranus i Fiskarna) kan göras när omtanke och ansvar får råda.

Nymånen den 27 december 2008

Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.

Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Den här motsättningen speglas också i oppositionen mellan Uranus (förändring) i Fiskarna (upplösning) och Saturnus (den etablerade strukturen) i Jungfrun (struktur, ordning). Pluto (transformation) i Stenbocken (också struktur och ordning) förstärker det här mönstret på ett kraftfullt sätt. Omvandlingarnas planet kommer att befinna sig i det här tecknet ända fram till år 2023. Under kommande år formar Pluto dessutom ett T-kors med oppositionen Uranus-Saturnus och det - om något - visar att mycket omvälvande förändringar står för dörren när det gäller den etablerade patriarkala ordningen (Stenbocken), dvs. de nuvarande ekonomiska och politiska strukturerna i vår värld.

Vid Fullmånen idag har Jupiter gått vidare från Stenbocken till Vattumannen, där den stannar hela det kommande året. Kanske kan Jupiter här ses som en högre oktav av den maskulina energin som lämnar det patriarkala mönstret (Stenbocken) med dess maktmissbruk och rädsla (Pluto i Stenbocken) bakom sig och istället omfamnar en mer konstruktiv och allomfattande framtid (Vattumannen).

I de banorna rör sig gondoljärens tankar medan han mellan årtagen blickar upp mot Fullmånen...

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 4

Idén att alfabetets bokstäver härrör från himlens stjärnbilder har framförts från flera håll, bland annat av Stephen E. Franklin i boken Origins of the Tarot Deck - A Study of the Astronomical Substructure of Game and Divining Boards.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.

Det är inte alltför långsökt att tänka sig att man också formade sina skrivtecken efter stjärnhimlens konstellationer. I bokstavsmystisk mening formar också alfabetet, likt Zodiaken, en cirkel.

Det gäller också de forntida runorna. De 24 runorna i den äldre runraden kan inpassas i årets gång så att Dag-runan (ljusets runa) markerar sommarsolståndet och årsrunan (Jara) vintersolståndet. Vårdagjämningen markeras då av björkrunan (Bjarka) och höstdagjämningen av fackelrunan (Ken). De övriga runorna faller sedan naturligt på plats enligt sin inbördes ordning mellan de fyra årstidsrunorna och bildar på så sätt Runhjulet, runornas årshjul.

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 3

Medan Gondolen sakta gungar fram fortsätter gondoljären att spana efter bokstäver på natthimlen. Blicken dröjer kvar vid Lejonets stjärnbild... Jodå, där framträder också tydligt den feniciska bokstaven Yod:

Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod

Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning

Och därefter följer Samek, Ayin, Pe, Zade, Qof, Resh, Shin och Tau, också de i rätt ordning i stjärnbilderna Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen:

Det himmelska alfabetet omfattar då 19 bokstäver, medan det äldsta feniciska alfabet man känner till hade 22 bokstäver. Kan det måhända vara så, att skriften på himlen representerar ett ännu äldre, ur-feniciskt alfabet som bara hade 19 bokstäver? Kan de tre felande tecknen ha infogats senare för att göra alfabetet mer fullständigt?

Faktiskt är också de tre saknade bokstäverna, Zayin, Chet och Tet, endast varianter av bokstäverna Zade, He och Tau. Så de kan mycket väl vara senare tillägg. Kanske är alfabetet på himlen i alla fall själva uralfabetet...

Några bevis finns förstås inte och i gondoljärens sinne får det hela stanna vid en fascinerande tanke, en tänkbar möjlighet, medan Gondolen stillsamt gungar fram genom det Galaktiska Venedig...

Mats i det blå