tisdag 31 mars 2009

Astrologin motsäger inte naturvetenskapen

Motsäger astrologin den moderna vetenskapen? Från vetenskapligt håll hävdar man att den gör det. Men gör den verkligen det?

Astrologin visar att allt är ett sammanhang, att allting hänger ihop och bildar en dynamisk, sammanhängande väv. Planetrörelser och -cykler hör samman med allt annat, med allt som sker i solsystemet och på Jorden, med allt som existerar och lever där. Därför kan planeternas positioner användas för att spegla - eller avläsa - allt som sker, allt som existerar.


Ingenting existerar bara i fysisk mening, allt ingår i en mer inkluderande verklighet, har en djupare väsensgrund. Vi kan därför föreställa oss ett ständigt växlande, kalejdoskopiskt föränderligt energi- och medvetandehav - eller en dynamisk väv där allt som existerar hör samman med allt annat och med helheten.

Det finns ingenting i den moderna naturvetenskapen som motsäger - och än mindre motbevisar - en sådan föreställning. Det är alltså ren negativism och rädsla för det irrationella som får de vetenskapliga kritikerna av astrologin att förkasta den som "vidskeplighet" och "lurendrejeri".

Vad de gör är att först måla upp en nidbild av astrologin och sedan visa på hur vidskeplig och osannolik nidbilden är. Om astrologin - sådan den verkligen är - har de däremot inte sagt någonting. Den förblir okänd för dem.

Astrologin - sådan den verkligen är - motsäger alltså inte vetenskapen. I själva verket är det så att de nyare vetenskapliga rönen mer motsäger tidigare vetenskapliga uppfattningar än de motsäger astrologin.

Gondoljären tar ett par årtag och låter sedan Gondolen glida fritt genom det Galaktiska Venedigs stjärngnistrande vattenspegel...

Mats i det blå


fredag 20 mars 2009

Vårdagjämning

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.


Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå


lördag 14 mars 2009

Fiskarna

Zodiaktecknet Fiskarna symboliseras av två fiskar, fastbundna vid varandra med en lina. Fiskarna verkar vara på väg åt skilda håll men hindras av linan som binder dem samman.


Varför två fiskar? Och varför sammanbundna?

Onekligen kommer man att tänka på olika sidor i människans väsen. Sidor som drar åt olika håll men likväl är bundna till varandra. Människans andliga sida behöver vara förankrad i det fysiska livet som i sin tur behöver föreningen med och näringen från den andliga dimensionen.

Om någondera av dem "drar iväg" med den andra uppstår en obalans. Den andra fisken släpas iväg utan att få vara delaktig i skeendet. Istället behöver de båda fiskarna simma med varandra, tillsammans, och på så sätt ömsesidigt berika varandra.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå


onsdag 4 mars 2009

Ännu en indisk berättelse

Här följer den indiska berättelsen om hur planeterna delade veckans dagar mellan sig.


Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.

Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.

Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.

Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.

Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.

Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.

Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.

Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus

Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.

Mats i det blå