Varför astrologin måste betraktas som "ren vidskeplighet"

Astrologin är obekväm för naturvetenskapen

eftersom den förutsätter en annorlunda verklighet

där allting hör samman.

Men någon sådan verklighet

känner vetenskapen inte till

under sitt nuvarande paradigm.

Det är därför astrologin måste betraktas

som ”ren vidskeplighet”.

Annars fick ju naturvetenskapen

ändra på hela sitt övergripande synsätt,

en manöver som vore alltför tungrodd,

oöverskådlig och oönskad.

Så mycket lättare då att kalla astrologin

för ”ren vidskepelse”.

Mats i det blå

Vetenskaplig dumhet

När man i en ofta nedsättande ton
hävdar att en geocentrisk världsbild är förlegad,
primitiv, okunnig, osv,
är det ett typexempel på vad jag inte kan låta bli att kalla
"den vetenskapliga intelligensens dumhet”.

Den har tyvärr blivit
något av den moderna tidens kännemärke.

Så högt överskattar man sin nyvunna ”vetenskaplighet”
att man inte förmår annat
än se ner på alla ”förvetenskapliga”
eller ”utomvetenskapliga” synsätt.


(Som jag framhöll i föregående blogginlägg,
så är en geocentrisk världsbild
en utmärkt bild av hur vi upplever
vårt jordeliv!)

Mats i det blå

En geocentrisk världsbild

Uppslagsverket konstaterar att astrologins världsbild
”är den antika geocentriska”, underförstått att den
numera är helt föråldrad.

Men i själva verket är en geocentrisk världsbild
– till skillnad från en heliocentrisk –
helt förenlig med vår upplevelse av verkligheten
och beskriver vårt ”jordkosmos” som en helhet
där ”himlavalvet” ingår som en integrerad del.

En sådan världsbild är ingalunda felaktig eller ålderdomlig
utan beskriver vår verkliga upplevelse av tillvaron, vårt liv.
Tänker man efter, så inser man
att denna bild av verkligheten
är högst relevant.

Mats i det blå

En flerdimensionell verklighet

Astrologin förutsätter en flerdimensionell
 verklighet där det fysiska genomströmmas 

av subtilare verklighetsyttringar och där allting 

hör samman och påverkar vartannat.

Därför ryms den inte
inom det nuvarande vetenskapsparadigmet
och kan inte godtas av en naturvetenskap
som bara räknar med den del av verkligheten
som den kan ”konstatera”
med hjälp av sina fysiska
mätinstrument.

Mats i det blå

Astrologin och den moderna vetenskapen

Internetversionen av Nationalencyklopedin säger om
astrologin att ”den måste numera betraktas som
ren vidskepelse”.

Varför måste den då det?
Uppslagsverket ger svaret genom att säga:

”För modern vetenskap är astrologins idéer
väsensfrämmande…”

Det betyder att astrologin inte kan accepteras
under rådande naturvetenskapligt paradigm.

Gondoljären vilar på åran...

Mats i det blå

Ande och materia

Och Solen har sin gång

Solens gång genom Zodiaken – Livets cirkel – kan sägas symbolisera andens nedstigande i och uppstigande ur materien. Sommar och vinter får representera liv och död. Anden "dör" i materien om hösten och "återuppstår" ur materien på våren vid påskhögtiden.

Mycket av den forntida mytologin innehåller den här symboliken. Livet på jorden sågs som "andens död". Genom nedstigandet i materien "dog" anden bort från det himmelska livet men gav liv åt materien. Själen manifesterade sig i kroppen, gav den liv och uttryck. Men i förhållande till det himmelska var jordelivet ett "dödsrike" där själen offrat sitt liv, där den "dog" uppspikad på "materiens kors". Jämför de grekiska orden soma, 'kropp', och sema, 'grav'. Eller de engelska orden womb, 'moderliv', och tomb, 'grav'.

(Klicka på bilden om du vill ha den förstorad)

Astrologiskt kan då - om det återges som i figuren ovan - årshjulets övre del (Väduren till Vågen) - sommarhalvåret - sägas representera den himmelska världen eller andliga sfären. Den nedre delen (Vågen till Väduren) - vinterhalvåret - står då för andens eller själens nedsänkning eller "död" i den fysiska världen. Årshjulets högra sida (Kräftan till Stenbocken) symboliserar enligt det här synsättet den involutionära fasen - andens nedstigande - och den vänstra sidan (Stenbocken till Kräftan) står för den evolutionära fasen - andens uppstigande ur materien!

Här kan vi se hur årstidernas naturliga växling speglar hela det kosmiska skeendet. Från sommarens överflödande liv - den himmelska sfären, andens egentliga hemvist - sänker sig själen via höstdagjämningen ned i materiens mörker, representerat av vintersolståndet, som samtidigt innebär ljusets pånyttfödelse - i den bibliska allegorin Jesusbarnets födelse i stallet vid jultiden. Här påbörjas också "den förlorade sonens" återvändande i riktning mot den himmelska boningen, representerad av årshjulets övre halva, via vårdagjämningen, då ljuset triumferar och själen återuppstår till himmelskt liv (påskhögtiden)!

Zodiaken representerar då hela cykeln av andens/själens involutionära/evolutionära resa dels genom det stora kosmiska skeendets ofantliga tidrymd och dels upprepat i människans inkarnationscykler - allt speglat i årets och årstidernas naturliga växlingar, i sin tur genererade ur Jordens kretsande kring Solen.

Förundrad styr Gondoljären sin farkost genom det stjärnbelysta Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Skratta eller gråta?

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur total förvirringen och okunnigheten är kring zodiaken. Plötsligt fick en astronom, Parke Kunkle, i Minneapolis i USA för sig att gå ut i media (den 14 januari 2011) med "den sensationella nyheten" att de zodiaktecken astrologerna använder är "nästan en hel månad fel". Nyheten spreds via media över hela USA och vidare över resten av världen genom Twitter och Facebook. Många blev djupt chockerade och förvirrade. "Är jag inte längre ett Lejon? Kräfta känner jag mig inte alls som!", osv.

Media-papegojorna DN och Aftonbladet förde i vanlig okritisk ordning "nyheten" vidare till svenska läsare. DN:s rubrik löd: "Horoskopet en hel månad fel". Den typiskt svenska reaktionen blev att de båda tidningarnas nätupplagor bombarderades med ilskna och förnärmade kommentarer om vilken "bluff" och "skit" astrologin är.

På amerikanska astrologibloggar och i Twitter-meddelanden fick astrologerna lugna upprörda människor med besked om att ingenting har ändrats, att ett Lejon fortfarande är ett Lejon, en Kräfta en Kräfta, och att "nyheten" inte alls är någon nyhet utan något som har varit känt i flera tusen år.

Astronomer och andra som vill svartmåla astrologin tar ofta till argumentet att zodiaken inte längre stämmer med stjärnhimlen. Men det är - liksom andra argument som de använder - ett mycket dåligt och dumt argument. För den västerländska, tropiska zodiaken är inte alls relaterad till stjärnhimlen utan till årstidernas gång här på Jorden! Vårdagjämningspunkten sammanfaller med 0º Väduren och det är det som bestämmer hela zodiaken. 0º Kräftan är sommarsolståndet, 0º Vågen är höstdagjämningen och 0º Stenbocken är vintersolståndet. Den tropiska (till årstiderna relaterade) zodiaken mäter alltså TIDENS gång, inte RUMMETS utsträckning (stjärnhimlen). Den tropiska zodiakens indelning i tolv tecken syftar inte på konstellationer utan är en arketypisk/matematisk indelning av cirkeln (helheten) i tolv lika delar.

Årstiderna påverkas inte av precessionen (vårdagjämningspunktens långsamma förskjutning i förhållande till de avlägsna stjärnorna) och den tropiska zodiaken blir därför aldrig "föråldrad". Den är tvärt om "evigt ung".

Den sideriska (stjärnhimmelsrelaterade) zodiaken, däremot, förskjuts i förhållande till årstiderna. Den rör sig långsamt i förhållande till den tropiska zodiaken och tropiska 0º Väduren befinner sig nu i början av sideriska Fiskarnas tecken på väg (bakåt) mot sideriska Vattumannens tecken. Inträdet i sideriska Vattumannen (om ett par hundra år) markerar början av den omtalade "Vattumannens tidsålder". Det är så de båda zodiakerna samverkar - något astronomerna inte borde vara okunniga om.

Så DN:s rubrik, "Horoskopet en hel månad fel", är inget annat än ännu en okunnig dos blå dunster som man slår i ögonen på lika okunniga (och naturligtvis lika allvetande) läsare. Som astrolog får man tyvärr vänja sig vid ständiga attacker från den allvetande okunnigheten.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå