Anden i materien

Saturnus är den yttersta av de för ögat synliga planeterna i vårt solsystem. Astrologiskt står den därför för gränser och strukturer. Det stora avståndet till Solen gör den kall och stel och i astrologin förknippad med ålderdom, sjukdom och död. Med sin (från Jorden sett) långsamma rörelse betecknar den tidens ständiga gång. Allmänt står planeten för hinder, svårigheter, hämningar, förseningar, stagnation, förbud och prövningar, men i mer positiv mening också för ansvar, disciplin, koncentration, förmåga och kunnande.

Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...

Det märkliga är att själva ljudkombinationen ST i många olika språk används i en rad ord som mycket direkt anknyter till SaTurnus symbolik: STruktur, STen, STabil, STadig, STatisk, STå, STanna, STel, STillastående, STagnation, STomme (struktur), STum (hämmad), STag, STädse, konSTant, STopp, STrikt, STränghet, STatisk, kriSTall, sySTem, STudera, förSTå - för att bara nämna några av dessa ord. Saturnus representerar gränser - det yttersta - och när vi böjer adjektiv markerar vi det yttersta (superlativen) med ändelsen -ST: längST, äldST, osv.

Det här märkliga mönstret går igen i flera olika språk: engelska, latin, grekiska, sanskrit, osv. Nog är det märkligt att just ljudkombinationen ST - som också gömmer sig i den grafiska symbolen för Saturnus - återkommer i så många ord som direkt associerar till denna den yttersta av de för ögat synliga planeterna. Saturnus står i ett motsatsförhållande till Solen (mörker-ljus, köld-värme, död-liv, materia-ande). Tecknet för Saturnus visar anden (ormen, S:et) underställd - eller helt nedstigen i - materien (korset, T:et, trädet).

I Saturnus tecken Stenbocken dör Solen - vid vintersolSTåndet - men återföds samtidigt! Ljuset börjar långsamt växa på nytt. Uppstigningen ur materiens mörker tar sin början. Också ordet växt är ett (om än något kamouflerat) ST-ord ("väkST"). Både Solen och Saturnus - tillvarons motpoler - är intimt involverade i växandets princip.

Vi har valt att uppkalla veckans dagar efter de "sju planeterna". Veckan börjar (egentligen) med söndag, Solens dag ("Varde ljus!"), och avslutas med lördag, engelska SaTurday, Saturnus dag ("SabbaTsdagen", "Herrens dag", hebreiska ShabaT, efter det hebreiska ordet för Saturnus, ShabaTai)...

Gondoljären blickar förundrad upp mot de tindrande stjärnorna på himlavalvet över det Galaktiska Venedigs kanaler... STjärna... aSTer... STella... STar... STern... naSTe... ormen i trädet...
anden - medvetandet, energin, rörelsen - i materien...

Mats i det blå