Skrivet i stjärnorna - 2

Efter fjärde årtaget lyfter gondoljären återigen blicken upp mot stjärnbilden Tvillingarna... Jodå, där syns också mycket tydligt feniciernas fjärde bokstav, Dalet, grekernas Delta:

Stjärnbilden Tvillingarna; bokstaven Dalet

Efter femte årtaget uppenbarar sig så i stjärnbilden Kräftan den femte bokstaven, He, grekernas Epsilon:

Stjärnbilden Kräftan; bokstaven He

Vad är nu detta? Drömmer gondoljären? Färdas han kanhända genom en magisk dimension av verkligheten? Långsamt sänker han åran i vattnet en sjätte gång och blickar åter upp mot stjärnhimlen... Jodå, där - i stjärnbilden Lejonet - syns feniciernas sjätte bokstav, Vau:

Stjärnbilden Lejonet; bokstaven Vau

Alef, bet gimel, dalet, he, vau...

Det råder inget tvivel längre, alfabetet står skrivet i skyn!

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 1

Gondoljären filosofunderar mellan årtagen. Det sägs att det första alfabetet kom från fenicierna, som var sjöfarare. Kan det vara så, att de under sina sjöfärder på natthimlen såg vad som skulle komma att bli deras skrivtecken? Stod skriften skriven på stjärnhimlen?

Om man betraktar stjärnbilden Oxen (Taurus, tjuren) och jämför den med feniciernas första bokstav, Alef (tjuren), kan man se en märklig överensstämmelse inte bara i namn och symbolik utan också i form och utseende:

Oxens stjärnbild; bokstaven Alef

En tillfällighet, kanske. Må så vara. Men flyttar vi blicken vidare till intilliggande stjärnbilden Orion, så kan vi till vår häpnad i konstellationens övre och mellersta del tydligt urskilja feniciernas andra bokstav, Bet:

Orions stjärnbild; bokstaven Bet

Och i nästa stjärnbild, Tvillingarna, anar vi den tredje bokstaven, Gimel:

Tvillingarnas stjärnbild; bokstaven Gimel

Alef, bet, gimel... grekernas alfa, beta, gamma...

Efter tre årtag kan alltså gondoljären med lätthet urskilja de tre första bokstäverna i feniciernas alfabet i tre på varandra följande stjärnbilder. Vad skall de fortsatta årtagen uppenbara?

Fortsättning följer.

Mats i det blå

Undervattensgondolen

Astrologi är, som namnet anger, läran om det "astrala". Även om Solen och Månen och i viss mån planeterna i solsystemet påverkar livet på Jorden rent fysiskt genom strålning, gravitation och genom de cykliska mönster som bildas i förhållande till Jorden, så är det ändå inte i första hand det som astrologin handlar om.

Det är inte stjärnornas eller planeternas fysiska aspekter som studeras utan det som är bortom eller kanske snarare inom det fysiska - det överfysiska eller som det sedan gammalt kallas, det astrala.

För att i vår föreställning nå den astrala dimensionen kan vi i fantasin tänka oss att den Galaktiska Gondolen är en undervattensgondol. Bara genom att gå ner under den fysiska ytan kan vi nå det astrala djupet.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.

Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...

Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.

Här förstår vi hur varje ögonblick och varje tidsperiod har sin särskilda kvalitet som i sin tur sätter sin prägel på det som alstras och växer fram ur dem. Nu förstår vi också hur en människa speglar det astrala mönster som råder vid födelsen och som anger den människans särskilda förutsättningar och möjligheter enligt tidigare karma.

Vi dröjer stilla en lång stund medan allt detta får sjunka in och uppfylla oss med både förundran och en stilla känsla av trygghet och tillit till själva livet. Utan brådska låter vi så vår undervattensgondol åter stiga uppåt, tillbaka först genom den astrala dimensionen och vidare genom den eterisk-fysiska nivån och därifrån upp genom den yttre fysiska ytan, där Gondolen i ett nu åter förvandlas till en vanlig gondol, gungande fram på det Galaktiska Venedigs kanaler som om ingenting hänt...

Mats i det blå

Astrologi och mytologi

Detta har aldrig hänt;

det pågår hela tiden.

- Salustius om myterna

Ordet myt betyder numera "osanning, lögn" men den ursprungliga betydelsen är helt enkelt "berättelse" (från grekiska mythos).


Berättandet är lika gammalt som människan. Tradition och kunskap har tiderna igenom förmedlats genom berättelser. Allt har sin berättelse. Berättandet är ett sätt att tolka verkligheten i poetisk och dramatisk form.

Årstider, dagar och nätter, födelse och död - livet består av cykliska rörelser ända från begynnelsen samstämda med himlakropparnas rörelser. Forntidens vise insåg allt detta och relaterade livet på Jorden till Solens, Månens och planeternas gång. De insåg att det himmelska mönstret genomträngde allt liv och alla skeenden på Jorden.

Samma mönster kom därför också att forma berättelserna, sagorna, sångerna, ritualerna.

Berättelserna ifördes olika klädnader under olika tidsepoker, på olika platser och bland olika folk. Ändå var kärnan alltid densamma. Samma himmelska mönster som uppfyller och genomtränger allt uppfyllde också och gav liv åt berättelserna, myterna. Berättelserna om de gamla hjältarna, gudomligheterna och jättarna är därför också berättelserna om himlakropparnas rörelser.

Astrologin visar på ett grundläggande astralt mönster som uppfyller och genomtränger allt liv och all rörelse. Allt hänger samman, varje tid, varje ögonblick har sin karaktär, formar sitt bestämda mönster i tillvarons ständigt växlande kalejdoskop.

Detta följer av nödvändighet eftersom det ursprungliga mönstret finns kvar och genomtränger allt, är med i alla växlingar och avspeglas också i människans samhälle och i människan själv, i människans psyke och kropp och levnad.

Så speglar Solens, Månens och planeternas gång allt som sker på Jorden. Cykliska mönster upprepas och förenas med varandra och bildar den vävnad av liv som är vårt universum och vår tillvaro.

Samma mönster som ingår i alla skeenden uppfyller också människans berättelser (myter). Därför finns en djup innebörd i berättelserna. De berättar i symbolisk form om vårt liv. Därför finns också ett nära samband mellan astrologin och myterna. Båda speglar vårt liv och de universella mönster och arketyper som utgår från alltings källa och som genomtränger allt som existerar.

Mats i det blå

Stjärnan i öster

De tre stjärnorna i Orions bälte kallas ibland "de tre vise männen". Tillsammans färdas de i riktning mot himlens ljusstarkaste stjärna, Sirius, egypternas Sothis, en gång helgad åt Isis, den gudomliga modern och förebilden till den bibliska legendens Jungfru Maria.

På våra breddgrader kan man vintertid vid klart väder se Orions stjärnbild om kvällen i söder. Längre ner vid horisonten mot öster lyser den ljusstarka Sirius.

Vill man, kan man i Orions bälte och den ljusa stjärnan Sirius se de tre vise männen - de persiska magerna, astrologerna - färdas mot stjärnan i öster, Isis, modergudinnans stjärna...

Mats i det blå

Vintersolstånd, jul och nyår

Gondolens färd har nått fram till årets kortaste dag och mörkaste tid.

Vintersolståndet markerar årets vändning, mörkret kulminerar, ljuset är som svagast, dagarna som kortast, då vänder allt och går åt andra hållet, mot ljusare tider och längre dagar.

Solen dör och återföds. Detta är julen och nyåret i astrologisk mening.

Vintersolståndet, som är Solens inträde i Stenbockens tecken, sker i konjunktion med den Galaktiska Gondolens Medium Coeli - solbanans högsta punkt vid Gondolens sjösättning och första årtag. Därmed är Gondolens färd nära förbunden med årstidernas gång och själva midvintermysteriet...

I år förstärks vintersolståndet kraftigt av att Solen är i konjunktion med Pluto, pånyttfödelsens och transformationens planet. Det är som om midvinterns tema om död och födelse framträder så mycket starkare än vanligt.

Gondoljären önskar alla en God Jul!

Mats i det blå

Blinka lilla stjärna där

Blinka lilla stjärna där

Hur jag undrar vad du är

Fjärran lockar du min syn

Lik en diamant i skyn

Att i det stilla skymningsblå ljuset se planeter och stjärnor lysa och tindra är en förunderlig upplevelse. Så fjärran och ändå på något sätt så nära.

Den galaktiske gondoljären uppfattar stjärnhimlen som en i djupaste mening poetisk och vacker del av livet på Jorden. Stilla blinkar stjärnorna medan den Galaktiska Gondolen sakta gungar fram i skymningens mörka vatten...

Mats i det blå

Astrologi som poesi

Astrologin, liksom alla forntida kunskapssystem, omfattar allt och lämnar ingenting utanför, speglar livet som helhet och äger därför också en djupt poetisk dimension.

Livet och tillvaron kan inte uppfattas rätt om inte den inneboende poesin får tränga igenom. Även det prosaiska i livet har sin stillsamma poesi.

Allt är i betraktarens öga!

Det ligger i verklighetens natur att också äga en poetisk dimension. Och verkligheten - det är både betraktaren och det betraktade!

Det går inte att avlägsna poesin utan att göra våld på livet. Poesin - och här menar jag inte i första hand dikter skrivna i ord utan mer vad jag vill kalla tillvarons poetiska dimension - den talar stillsamt, når djupa känslor och får allt att höra till, finnas tillsammans, betyda något.

Avlägsna poesin och verkligheten blir livlös, hård, kall, otrygg och overklig. Det ena ställs mot det andra. Det som hör ihop skiljs åt. Helheten brister. Det meningsfulla går förlorat.

Det är i den meningsfulla samhörigheten som astrologin har sin plats. Den för samman, visar på alltings sammanhang och mening. Allt tillåts samverka. Livet blir helt. Också det svåra och smärtsamma har sin mening och plats i det hela, får sin förklaring, blir lyssnat på och kan integreras i helheten.

Mats i det blå

Tehuti

Även från Merkurius i Vågen i Gondolens sjunde hus utgår en trigon till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen i det tolfte huset. Samtidigt bildar planeten ett T-kors tillsammans med Jupiter i Stenbocken i det elfte huset och Månen i Kräftan i Gondolens femte hus.

Merkurius, grekernas Hermes och egypternas Tehuti, styr inte bara Imum Coeli och fjärde huset i Tvillingarnas tecken utan också Descendenten och sjunde huset i Jungfruns stillsamma tecken. Själva grunden för Gondolens tillkomst och framträdande är förstås en önskan och ett behov att kommunicera.

Slutligen formas lämpligt nog i Gondolens horoskop en vattentrigon mellan Uranus i Fiskarna, Mars i Skorpionen och Månen i Kräftan.

Så gungar den sakta fram, den märkliga och förunderliga Galaktiska Gondolen i sitt lika märkliga och förunderliga Galaktiska Venedig medan nattens tindrande stjärnor speglar sig i det svarta djupet.

Mats i det blå

En stillsam symfoni

Vi gungar vidare i vår Galaktiska Gondol. Högst på himlen står den avlägsna Pluto, grekernas Hades, dödsguden, i Skyttens tecken. Pluto konjunktion Medium Coeli i Skytten visar på en stark drift att upptäcka livets högre eller djupare mening. Pluto och Medium Coeli bildar sextil med Solen akteröver i Vågens tecken i Gondolens sjunde hus. Samtidigt formas från Pluto och Medium Coeli en kvadratur till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen.

Det finns något kraftfullt i det här mönstret, en slags stillsamt vänlig men ändå bestämd framtoning, ett framhållande av det väsentliga och en vilja att gå på djupet med saker och ting.

Pluto styr det åttonde huset i Skorpionens tecken där Venus, grekernas Afrodite, stillsamt sprider sitt vackra sken. Från Venus utgår en trigon till Ascendenten och en kvintil till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen i Gondolens tolfte hus.

Det är som om planetenergierna i stilla tystnad omger och fyller Gondolen med ljus i harmoniska färgtoner i en slags stillsam symfoni där det enda ljud som förnims är gondoljärens långsamma årtag i det becksvarta vattnet genom det Galaktiska Venedigs stjärnbelysta kanaler...

Mats i det blå

"En lära för de vidskepliga"

Oh come ye starry starfish, I know your ways are caped

Maybe it´s because you´re astrologically shaped

- Donovan Leitch: Epistle to Derroll

Dagen före det amerikanska presidentvalet hade onlineversionen av SvD en artikel om en amerikansk professor i matematik, Avery Solomon, på besök i Sverige. Det märkliga med denne matematikprofessor, berättar artikeln, är att han också - ve och fasa - är astrolog.

Artikeln och intervjun handlade om det förestående amerikanska valet och vad "stjärnorna" enligt professorn hade att säga om detta. På frågan hur han fick ihop sin akademiska utbildning med astrologin, svarade Solomon lakoniskt: "För mig är astrologi inget annat än matematik och kvantfysik."

Förutspå valutgången ville han inte göra, eftersom han sade sig inte vara "intresserad av att använda astrologin för att se in i framtiden". För honom är det viktigare att kunna "gå djupare in i mysteriet" och "ta ansvar för att man är en del av allt som sker i kosmos". Enligt artikeln säger Avery Solomon vidare att "var och en av oss är ett levande dynamiskt energifält av möjligheter där vi står i förbindelse med den kosmiska intelligensen".

Märkligt, kan man tycka, att en så prestigefylld tidning som SvD ger så pass mycket till synes positiv uppmärksamhet åt något - enligt gängse uppfattning - så suspekt som astrologi. Men - ack nej - inte har man kunnat låta bli att gardera sig med en vi-tar-avstånd-från-astologin-ruta:

"En lära för de vidskepliga. Att himlakropparnas position på himlen vid födelseögonblicket skulle kunna bestämma en människas personlighet saknar belägg och Nationalencyklopedin säger att 'vetenskaps- och kulturhistoriskt är astrologin av stort intresse, men den måste numera betraktas som ren vidskepelse'."

Trots det tydliga avståndstagandet från astrologin bombarderades ändå artikeln med upprörda och besvikna läsarkommentarer som sökte överträffa varandra i att ösa ovett över tidningen som publicerar sådant dravel och över astrologin, som - naturligtvis - kallades båg, lurendrejeri och trams. Så höga tankar har den allmänna opinionen (den allvetande okunnigheten) om ämnet astrologi.

I en artikel på Galaktiska Gondolen, Astrologin och den moderna vetenskapen, citerar jag samma ord från Nationalencyklopedin som SvD gör i sin artikel. Där förklarar jag också hur det kommer sig att astrologin numera "måste" betraktas som ren vidskepelse. Läs gärna.

Avery Solomons hemsida
Artikeln i SvD

Mats i det blå

Hälften människa hälften häst

Astrologin bygger på att det finns en motsvarighet mellan himlens planeter och människans inre, en motsvarighet där det ena speglar det andra. Upptäckten av en ny himlakropp i solsystemet innebär då också att något nytt medvetandegörs i vårt inre.

Upptäckten av Kiron kom inom den mer andligt inriktade astrologin att visa på en det inre helandets väg i förening med en högre medvetenhetsutveckling.

Mytens Kiron var hälften människa hälften häst. Efter att han som liten hade övergivits av sina föräldrar (Saturnus i hästskepnad och havsnymfen Philyra) togs han om hand av Apollon, solguden med den sjusträngade lyran, som blev hans mentor och som undervisade honom i de olika konsterna.

Ett centralt symboltema som växer fram ur mytologin kring Kiron handlar om återförenande. Människans återförenande med både himmel och jord.

Kiron som människa och häst säger oss att vi behöver förnya vår inre kontakt med Jorden, med vårt levande Jordkosmos, med våra animala instinkter och vårt känsloliv, men också med "mörka sidor" i vårt undermedvetna. Överbetoningen på rationellt tänkande fjärmar oss annars allt mer från livets helhet.

Men vi har inte bara förlorat vår inre kontakt med Jorden och med våra instinkter och känslor. Likt Kiron, som övergavs av sina föräldrar, har vi också avskurits från vårt gudomliga ursprung. Vi upplever oss "övergivna" och avskurna från vårt eget inre, vår egen inre gudomlighet.

I detta utsatta tillstånd räcker oss Kiron, den sårade helaren, en hjälpande hand tills vi själva förmår ta det fulla ansvaret för vårt eget helande och genom det också återfå den inre kontakten med både himmel och jord...

Med Kiron konjunktion Norra månnoden i Vattumannens tecken i det tolfte huset i Gondolens horoskop, framstår det djupt smärtsamma temat om mänsklighetens kollektiva inre sår och vikten och nödvändigheten av helhet och balans som själva motivationen bakom Gondolens sjösättning och gungande färd...

Mats i det blå

Kiron - nyckeln till balans och läkedom

Kirons oregelbundna bana runt Solen för samman ytterligheterna Saturnus och Uranus, det jordiska och det himmelska, förenar ande och materia, intuition och logik...

Mytens Kiron var både häst och människa. Namnet kommer från grekiska cheir, som betyder hand. Kiron var undervisaren. Det han lärde ut förenade insikt och kunnande. Kanske kan det sammanfattas i ordet kultur.

Kiron upptäcktes helt oväntat av astronomen Charles Kowal den första november 1977. Tiden anges till klockan 10:00. Horoskopet för upptäckten - då Kiron "föddes" i det mänskliga medvetandet - har märkligt nog Ascendenten, den yttre gestalten, i Skyttens - kentaurens - tecken!

Den lilla planeten kallades först "Object Kowal" efter upptäckaren. Det visas också av planetens symbol, ett O med ett K ovanför, en symbol som astrologerna snart kom att se som en nyckel - en nyckel till människans högre medvetandeutveckling.

Så inträffade det märkliga - för att inte säga magiska - som alltid tycks ske när nya himlakroppar upptäcks. Astronomerna gav den nya planeten ett namn ur den grekiska mytologin, ett namn som sedan på ett förunderligt sätt kom att passa in i det astrologiska mönstret. Astronomerna valde namnet Kiron.

Astrologerna å sin sida tackade och tog emot och kunde snart urskilja den nya planetens betydelsefulla roll som förbindelselänk mellan de traditionella för ögat synliga planeterna och de nyupptäckta yttre planeterna - Uranus, Neptunus och Pluto - som under de senaste tre århundradena har infogats i det astrologiska mönstret.

Kirons upptäcktshoroskop har Venus, Pluto och Norra månnoden i konjunktion med Medium Coeli i Vågens tecken. Det visar på betydelsen eller nödvändigheten av en förnyad balans och harmoni i det mänskliga medvetandet.

Neptunus i Skytten i det tolfte huset bildar en sextil till Pluto och Norra noden i Vågen. Det antyder intuitionens och den andliga inriktningens stora betydelse för att människan ska uppnå ett högre eller mer vidgat och balanserat medvetande.

Solen - porten mellan det materiella och det andliga - i konjunktion med Uranus och Merkurius i Skorpionens tecken visar på en förestående eller redan påbörjad revolution i människans medvetande...

Mats i det blå

Havsguden styr

Med Gondolens Ascendent i Fiskarnas tecken framstår lämpligt nog Neptunus - havsguden och de sjöfarandes beskyddare - som härskare i Gondolens horoskop.

Det är en Neptunus - grekernas Poseidon - färgad av den vise kentauren Kiron, Månens norra nod och - via Vattumannens tecken - också av Uranus, himmelsguden, i Fiskarna...

En trigon bildas också till Solen i Venus-tecknet Vågen i det sjunde huset och en mystisk septil bildas till Pluto och Medium Coeli i Jupiter-tacknet Skytten...

Så färgar planetenergierna varandra och skapar Gondolens unika spegling av tiden och rummet där den förs fram av gondoljärens årtag över svarta vattenspeglar under det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Ett magiskt mönster

Jupiter i Stenbocken, högt på himlen i Gondolens elfte hus står i opposition till Månen i Kräftan i det femte huset.

Vad kan det betyda?

Månen befinner sig djupt under Gondolens köl i det av värmande lyktor upplysta femte huset i Kräftans tecken. Jupiter står högt på himlen i Stenbockens lite stela och frusna tecken. Köld i kontrast till värme, yttre i kontrast till inre, högt i kontrast till lågt, vintermörker i kontrast till tända ljus...

Anar vi en kylig besserwisserattityd hos en genomfrusen Jupiter i Stenbocken? Eller en säregen blandning av optimism och pessimism? Och i andra ändan en intuitiv, innerlig och känslig Måne i det kreativa femte huset...

Finns det något som kan lindra motsättningen? Kanske rent av göra den till en tillgång?

När bilden klarnar, visar sig ett vackert helhetsmönster i Gondolens horoskop, ett mönster där de båda oppositionerna (Uranus-Saturnus och Jupiter-Månen) bildar diagonaler i en "mystisk rektangel". Det magiska mönstret upplöser som i ett trollslag alla svårigheter och motsättningar och innefattar även Kiron, helaren, och Månens nodaxel.

Gondolens färd är räddad!

Det som till att börja med såg hotfullt ut visar sig istället vara ett sällsamt vackert mönster av samverkande planetaspekter, en koreografiskt fulländad uppvisning, en himlaljusens alkemiska dans...

Mats i det blå

Kiron - kentauren och helaren

Kiron, kentauren, tycks ha en viktig roll i Gondolens horoskop. Rakt föröver, i öster, färdas den i sällskap med Neptunus - havsguden och de sjöfarandes beskyddare - och Norra månnoden, Drakens huvud, alla i Vattumannens tecken i den gungande Gondolens tolfte hus...

Vilken är den då, Kirons roll i det planetära skådespelet?

I mytologin är han både häst och människa, son till Saturnus och sonson till Uranus. Kiron är läraren och undervisaren, läkaren och örtkännaren, musikern, astrologen, bågskytten. Han står för insikt och kunnande (grekiska cheir betyder hand) och därigenom sammanförandet av himmel och jord, intuition och rationellt tänkande...

Himlakroppen Kiron upptäcktes sent, först 1977. Ingen kan med säkerhet säga vad den är, om den är en småplanet eller asteroid eller kanske rent av komet (men i så fall en ovanligt stor sådan). Kiron har en märklig omloppsbana som på ett förunderligt sätt stämmer väl med mytologin. Den kretsar mellan Saturnus och Uranus på så sätt att när den är som närmast Solen kretsar den en bit innanför Saturnus bana och när den är som längst bort är den till och med utanför Uranus omloppsbana.

Förenaren av himmel (Uranus) och jord (Saturnus), astrologen och örtläkaren, musikern och bågskytten, hjältarnas mentor och undervisare...

Mats i det blå

Att vara vattenbärare

Vi gungar vidare i vår stjärngondol...

Rakt föröver, lite högre upp än Uranus i Fiskarna, befinner sig Neptunus, havsguden, och Kiron, kentauren, i konjunktion med Norra månnoden, alla i Vattumannens tecken och i Gondolens tolfte hus...

Vad kan detta betyda?

Neptunus i Vattumannen antyder en ny, kollektivt uppfattad andlig verklighetsvision...

Kiron i samma tecken visar på en känslighet för mänsklighetens kollektiva smärtor och sår och en vilja att bidra till läkedom...

Norra månnoden i Vattumannen handlar också om att tjäna mänsklighetens behov...

Konjunktionen mellan dessa tre i Vattumannen i det tolfte huset antyder Gondolens gungande uppgift i världen.

Nodaxeln mellan Lejonet och Vattumannen visar på en livsväg att "vara vattenbärare" men också på behovet att nedtona den egna betydelsen (Södra månnoden i Lejonet) och se sig själv som en del av helheten, inse delaktigheten i alla människors samhörighet (Norra månnoden i Vattumannen).

Sådan tycks Gondolens uppgift vara där den gungar fram på vågorna under det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Form och rörelse

Vi lever i en värld av ständig förändring. Jag tänker då inte bara på människans värld utan också på naturen och hela kosmos. Inget står stilla, allt rör på sig. "Vi kan inte stiga ner i samma flod två gånger".

Ändå lever vi paradoxalt nog också i en värld av former och strukturer. Allt har sin form, sin struktur. Formen, strukturen är nödvändig, den ger trygghet och kontinuitet.

Hur kan de då samsas, de båda, förändringen/rörelsen och formen/bevarandet?

Den just påbörjade oppositionen mellan Uranus (rörelse, förändring) och Saturnus (struktur, form) aktualiserar den här motsättningen. Och säkert kommer vi under de närmaste åren få uppleva hur många utlevda strukturer tvingas ge vika och förändras.

Iakttar vi naturen och kosmos kan vi se att rörelsen, den ständiga förändringen, inte är strukturlös utan att den också har sin struktur. Allt sker cykliskt enligt bestämda mönster. Dag och natt och årstider följer varandra på ett ordnat sätt. Vi ser också att naturens former och strukturer är flexibla, att de har en inbyggd förmåga att röra sig, växa och förändras.

Så det finns rörelse i strukturen och struktur i rörelsen. Något av yang finns i yin och något av yin i yang. Och så fortgår den evigt föränderliga dansen. Det enda oföränderliga är förändringen...

Också gondolen - den traditionella venetianska båttypen - har med tiden förändrat sin konstruktion för att kunna möta nya förhållanden. Dagens gondol - till skillnad från sina föregångare avsedd att erbjuda Venedigs turister en romantisk båtfärd på stadens vattenvägar - är så konstruerad att babordssidan är betydligt bredare än styrbordssidan. Den asymmetriska konstruktionen kompenserar avdriften och ger farkosten en rak kurs och perfekt balans då gondoljären står på babordssidan och ror med den enda åran fästad på styrbordssidan. Det är det som ger gondolen dess särskilda gracilitet där den stillsamt gungar fram under Venedigs stjärntindrande himmel...

Mats i det blå

Uranus och vetenskapen

I vanliga fall förknippas Uranus med den moderna vetenskapen och dess nytänkande och experimentlusta. Ändå vände jag i bästa uranusstil upp och ner på begreppen i förra bloggposten då jag istället förknippade naturvetenskapen med Saturnus i Jungfrun (begränsad detaljkunskap) i opposition till Uranus i Fiskarna, som jag då identifierade med astrologin.

Kanske behöver jag utveckla lite mer vad jag menar med det.

Naturvetenskapen uppfattas ju i regel som modern och framstegsinriktad (Uranus). Men det är inte hela sanningen. Till stora delar har den redan fastnat i inkörda hjulspår och stelnade dogmer. De nya och omvälvande (Uranus) upptäckterna inom kvantfysiken - som egentligen hör hemma i ett helt nytt och framtida vetenskapsparadigm - har långt ifrån sjunkit in och fått genomslag ens hos stora delar av "vetenskapssamfundet". Och hur mycket mindre då i det av vetenskapen formade allmänna medvetandet!

Så vi kan se en tydlig Uranus-Saturnus motsättning inom själva det vetenskapliga tänkandet. Den egentliga motsättningen kanske därför inte är mellan astrologin och den moderna vetenskapen som sådan utan mer mellan astrologin och den redan föråldrade materialistiska och reduktionistiska bild av verkligheten som stora delar av den "moderna" vetenskapen ännu håller fast vid - trots revolutionerande nya upptäckter - och som har cementerats i det allmänna medvetandet.

Kanske ett framtida mer utvidgat vetenskapsparadigm en gång kommer att kunna tillåta vetenskapen att samverka med astrologin på ett fruktbart sätt. Kanske kommer den materialistiska reduktionismen att till slut ge vika så att mänsklighetens ögon kan öppnas för en mer vidgad, fördjupad och levande verklighet...

Mats i det blå

En vidgad verklighetssyn

Efter dessa utsvävningar behöver vi allt återvända till vår stilla gungande Gondol och vårt stjärnhimmelstindrande Galaktiska Venedig...

Också Gondolen färgas, som vi har sett, av oppositionen mellan Uranus och Saturnus. Kanske är det en viktig del av Gondolens framtoning att spegla dessa motsatser.

Uranus, genom sin anknytning till Himlen, står även för astrologi som kunskapssystem. I Gondolens horoskop befinner den sig också lämpligt nog i Fiskarnas tecken och dessutom i det tolfte huset. Det visar på en bakomliggande genom astrologin intuitivt uppfattad verklighetssyn. Oppositionen till Saturnus i Jungfrun i det sjätte huset antyder en vilja inifrån att påverka och förändra en mer materialistiskt färgad och begränsande verklighetsuppfattning.

Faktiskt handlar också mycket (för att inte säga allt) på min astrologiska hemsida just om astrologins mer intuitivt uppfattade verklighetssyn (Uranus i Fiskarna) i motsats till naturvetenskapens och vårt västerländska samhälles mer materialistiska och begränsade uppfattning av verkligheten (Saturnus i Jungfrun). Jag söker hela tiden visa på den mer vidgade och inkluderande syn på verkligheten som astrologin öppnar för oss. Där finns också en artikel som jag har kallat Astrologin och den moderna vetenskapen - en titel som speglar den nu aktuella oppositionen mellan Uranus i Fiskarna och Saturnus i Jungfrun.

Men Gondolen - med Solen och Merkurius akteröver i Vågens tecken i sjunde huset - syftar framför allt till att upprätthålla balans mellan ytterligheterna.

(Och att med en extralång åra i nattens mörker i stående ställning manövrera en gungande gondol genom vältrafikerade kanaler kräver - det kan jag lova - hos gondoljären allt vad han kan uppbåda av balans och vakenhet!)

Livet i sig är ju också till sin natur ett vågspel och en äventyrsseglats utan like och nog går det att träna upp balansen och faktiskt förena en intuitiv verklighetsuppfattning med ett mer metodiskt och rationellt synsätt.

Det är i alla fall den galaktiske gondoljärens djärva strävan och våghalsiga balansakt...

Mats i det blå