Varför astrologin måste betraktas som "ren vidskeplighet"

Astrologin är obekväm för naturvetenskapen

eftersom den förutsätter en annorlunda verklighet

där allting hör samman.

Men någon sådan verklighet

känner vetenskapen inte till

under sitt nuvarande paradigm.

Det är därför astrologin måste betraktas

som ”ren vidskeplighet”.

Annars fick ju naturvetenskapen

ändra på hela sitt övergripande synsätt,

en manöver som vore alltför tungrodd,

oöverskådlig och oönskad.

Så mycket lättare då att kalla astrologin

för ”ren vidskepelse”.

Mats i det blå

Vetenskaplig dumhet

När man i en ofta nedsättande ton
hävdar att en geocentrisk världsbild är förlegad,
primitiv, okunnig, osv,
är det ett typexempel på vad jag inte kan låta bli att kalla
"den vetenskapliga intelligensens dumhet”.

Den har tyvärr blivit
något av den moderna tidens kännemärke.

Så högt överskattar man sin nyvunna ”vetenskaplighet”
att man inte förmår annat
än se ner på alla ”förvetenskapliga”
eller ”utomvetenskapliga” synsätt.


(Som jag framhöll i föregående blogginlägg,
så är en geocentrisk världsbild
en utmärkt bild av hur vi upplever
vårt jordeliv!)

Mats i det blå

En geocentrisk världsbild

Uppslagsverket konstaterar att astrologins världsbild
”är den antika geocentriska”, underförstått att den
numera är helt föråldrad.

Men i själva verket är en geocentrisk världsbild
– till skillnad från en heliocentrisk –
helt förenlig med vår upplevelse av verkligheten
och beskriver vårt ”jordkosmos” som en helhet
där ”himlavalvet” ingår som en integrerad del.

En sådan världsbild är ingalunda felaktig eller ålderdomlig
utan beskriver vår verkliga upplevelse av tillvaron, vårt liv.
Tänker man efter, så inser man
att denna bild av verkligheten
är högst relevant.

Mats i det blå

En flerdimensionell verklighet

Astrologin förutsätter en flerdimensionell
 verklighet där det fysiska genomströmmas 

av subtilare verklighetsyttringar och där allting 

hör samman och påverkar vartannat.

Därför ryms den inte
inom det nuvarande vetenskapsparadigmet
och kan inte godtas av en naturvetenskap
som bara räknar med den del av verkligheten
som den kan ”konstatera”
med hjälp av sina fysiska
mätinstrument.

Mats i det blå

Astrologin och den moderna vetenskapen

Internetversionen av Nationalencyklopedin säger om
astrologin att ”den måste numera betraktas som
ren vidskepelse”.

Varför måste den då det?
Uppslagsverket ger svaret genom att säga:

”För modern vetenskap är astrologins idéer
väsensfrämmande…”

Det betyder att astrologin inte kan accepteras
under rådande naturvetenskapligt paradigm.

Gondoljären vilar på åran...

Mats i det blå

Ande och materia

Och Solen har sin gång

Solens gång genom Zodiaken – Livets cirkel – kan sägas symbolisera andens nedstigande i och uppstigande ur materien. Sommar och vinter får representera liv och död. Anden "dör" i materien om hösten och "återuppstår" ur materien på våren vid påskhögtiden.

Mycket av den forntida mytologin innehåller den här symboliken. Livet på jorden sågs som "andens död". Genom nedstigandet i materien "dog" anden bort från det himmelska livet men gav liv åt materien. Själen manifesterade sig i kroppen, gav den liv och uttryck. Men i förhållande till det himmelska var jordelivet ett "dödsrike" där själen offrat sitt liv, där den "dog" uppspikad på "materiens kors". Jämför de grekiska orden soma, 'kropp', och sema, 'grav'. Eller de engelska orden womb, 'moderliv', och tomb, 'grav'.

(Klicka på bilden om du vill ha den förstorad)

Astrologiskt kan då - om det återges som i figuren ovan - årshjulets övre del (Väduren till Vågen) - sommarhalvåret - sägas representera den himmelska världen eller andliga sfären. Den nedre delen (Vågen till Väduren) - vinterhalvåret - står då för andens eller själens nedsänkning eller "död" i den fysiska världen. Årshjulets högra sida (Kräftan till Stenbocken) symboliserar enligt det här synsättet den involutionära fasen - andens nedstigande - och den vänstra sidan (Stenbocken till Kräftan) står för den evolutionära fasen - andens uppstigande ur materien!

Här kan vi se hur årstidernas naturliga växling speglar hela det kosmiska skeendet. Från sommarens överflödande liv - den himmelska sfären, andens egentliga hemvist - sänker sig själen via höstdagjämningen ned i materiens mörker, representerat av vintersolståndet, som samtidigt innebär ljusets pånyttfödelse - i den bibliska allegorin Jesusbarnets födelse i stallet vid jultiden. Här påbörjas också "den förlorade sonens" återvändande i riktning mot den himmelska boningen, representerad av årshjulets övre halva, via vårdagjämningen, då ljuset triumferar och själen återuppstår till himmelskt liv (påskhögtiden)!

Zodiaken representerar då hela cykeln av andens/själens involutionära/evolutionära resa dels genom det stora kosmiska skeendets ofantliga tidrymd och dels upprepat i människans inkarnationscykler - allt speglat i årets och årstidernas naturliga växlingar, i sin tur genererade ur Jordens kretsande kring Solen.

Förundrad styr Gondoljären sin farkost genom det stjärnbelysta Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Skratta eller gråta?

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur total förvirringen och okunnigheten är kring zodiaken. Plötsligt fick en astronom, Parke Kunkle, i Minneapolis i USA för sig att gå ut i media (den 14 januari 2011) med "den sensationella nyheten" att de zodiaktecken astrologerna använder är "nästan en hel månad fel". Nyheten spreds via media över hela USA och vidare över resten av världen genom Twitter och Facebook. Många blev djupt chockerade och förvirrade. "Är jag inte längre ett Lejon? Kräfta känner jag mig inte alls som!", osv.

Media-papegojorna DN och Aftonbladet förde i vanlig okritisk ordning "nyheten" vidare till svenska läsare. DN:s rubrik löd: "Horoskopet en hel månad fel". Den typiskt svenska reaktionen blev att de båda tidningarnas nätupplagor bombarderades med ilskna och förnärmade kommentarer om vilken "bluff" och "skit" astrologin är.

På amerikanska astrologibloggar och i Twitter-meddelanden fick astrologerna lugna upprörda människor med besked om att ingenting har ändrats, att ett Lejon fortfarande är ett Lejon, en Kräfta en Kräfta, och att "nyheten" inte alls är någon nyhet utan något som har varit känt i flera tusen år.

Astronomer och andra som vill svartmåla astrologin tar ofta till argumentet att zodiaken inte längre stämmer med stjärnhimlen. Men det är - liksom andra argument som de använder - ett mycket dåligt och dumt argument. För den västerländska, tropiska zodiaken är inte alls relaterad till stjärnhimlen utan till årstidernas gång här på Jorden! Vårdagjämningspunkten sammanfaller med 0º Väduren och det är det som bestämmer hela zodiaken. 0º Kräftan är sommarsolståndet, 0º Vågen är höstdagjämningen och 0º Stenbocken är vintersolståndet. Den tropiska (till årstiderna relaterade) zodiaken mäter alltså TIDENS gång, inte RUMMETS utsträckning (stjärnhimlen). Den tropiska zodiakens indelning i tolv tecken syftar inte på konstellationer utan är en arketypisk/matematisk indelning av cirkeln (helheten) i tolv lika delar.

Årstiderna påverkas inte av precessionen (vårdagjämningspunktens långsamma förskjutning i förhållande till de avlägsna stjärnorna) och den tropiska zodiaken blir därför aldrig "föråldrad". Den är tvärt om "evigt ung".

Den sideriska (stjärnhimmelsrelaterade) zodiaken, däremot, förskjuts i förhållande till årstiderna. Den rör sig långsamt i förhållande till den tropiska zodiaken och tropiska 0º Väduren befinner sig nu i början av sideriska Fiskarnas tecken på väg (bakåt) mot sideriska Vattumannens tecken. Inträdet i sideriska Vattumannen (om ett par hundra år) markerar början av den omtalade "Vattumannens tidsålder". Det är så de båda zodiakerna samverkar - något astronomerna inte borde vara okunniga om.

Så DN:s rubrik, "Horoskopet en hel månad fel", är inget annat än ännu en okunnig dos blå dunster som man slår i ögonen på lika okunniga (och naturligtvis lika allvetande) läsare. Som astrolog får man tyvärr vänja sig vid ständiga attacker från den allvetande okunnigheten.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Hur fungerar astrologin?

För den som sätter sig in i astrologins grunder

och poetiska symbolspråk är det lätt att konstatera

att den fungerar.

Men är det också möjligt att förstå hur,

på vilket sätt, den gör det?

För att nå en sådan insikt behövs djupgående förståelse

för att allting hör ihop, att allt hänger samman

på ett meningsfullt sätt och att våra liv och allt som existerar

bildar en universell energi- och medvetandeocean.

Kanske kan man då också ana något

om hur astrologin fungerar?

* * *

Gondoljären låter åran vila i det Galaktiska Venedigs svarta vatten och nås av en plötslig insikt att allt är poesi...

Mats i det blå

Moder Jord

I astrologin görs

alla iakttagelser

av himlakropparnas rörelser

ur ett jordiskt perspektiv.

Det är Moder Jord

som tar emot och förmedlar

det himmelska inflytandet.

Det vill säga,

det jordiska skeendet

tar form ur

det himmelska

mönstret.

* * *

Gondoljären styr sakta gondolen genom det Galaktiska Venedigs skymningsblå vattengränder...

Mats i det blå

Den poetiska dimensionen

Samtidigt som astrologin är helt igenom logiskt uppbyggd och ordnad
är den också genomandad av poesi.

Forntidens traditionella kunskapssystem
förenade alltid vetenskap och konst.

Man avlägsnade sig aldrig
från den poetiska dimensionen i tillvaron.

Allt baserades på insiktsfull iakttagelse av naturen,
av de naturliga cyklerna och rytmerna.

* * *

Gondoljären navigerar vidare genom det Galaktiska Venedigs kanaler medan stjärnorna talar förunderligt genom sin tystnad...

Mats i det blå

Astrologins sju planeter

Inom astrologin kallas även Solen och Månen
för planeter, "vandrare", från grekiska planaomai, "att vandra".

Tillsammans beskriver de sju planeterna
sju aspekter av en och samma skapande,
uppehållande och nerbrytande energi,
den allt genomströmmande kosmiska energi
och det medvetande som är vår tillvaro,
vårt liv, vi själva och allt omkring oss.

* * *

Gondoljären vänder i tystnad blicken mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Universell rytm

Man kan också säga

att Zodiaken åskådliggör

en universell rörelse eller rytm

genom vilken såväl dygnets växlingar

som årstidernas gång regleras.

Det är samma rytm som återfinns

i växternas liv och i all existens:

fröet som blir till en planta,

vars blommor befruktas

och frambringar nya frön.

* * *

Gondoljären upphör aldrig förundras över livets storhet och gåta medan han tankfullt sänker och lyfter gondolens åra...

Mats i det blå

Helhet och sammanhang

Zodiaken rymmer såväl rummet och tiden

som medvetandet.

Tillvarons skapande, bevarande och nedbrytande krafter

verkar i de fyra elementen.

Därmed genereras de tolv (3x4) zodiaktecknen,

av vilka sex är maskulina (yang)

och sex är feminina (yin).

På så vis bildar Zodiaken en helhet

som rymmer alltings sammanhang

och inneboende enhet.

* * *

Gondoljären blickar förundrad upp mot det Galaktiska Venedigs stjärnbilder...

Mats i det blå

Zodiaken - Livscirkeln

Zodiaken eller Livscirkeln rymmer allting:

1. Enhet
- den stora helheten, alltings inneboende samhörighet

2. Polaritet
- tillvarons varandra ständigt kompletterande och samverkande motpoler - yin/yang, mörker/ljus, kvinnligt/manligt

3. Tre kvaliteter
- tillvarons skapande, uppehållande och nedbrytande krafter,
indiernas Brahma/Vishnu/Shiva

4. Fyra element
- de fyra riktningarna och de fyra elementen
eld, jord, luft, vatten

* * *

Gondoljären navigerar sakta och tankfullt vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Vad är astrologi?

Astrologi är en urgammal vetenskap,
inte i ordets moderna betydelse,
men i en äldre mer omfattande mening.

Medan modern vetenskap
inte har någon egentlig helhetssyn,
baserades de gamla
traditionella kunskapssystemen
på alltings samhörighet,
på den stora
allomfattande helheten.

Man insåg att allting hörde samman
och ingenting lämnades
därför utanför.

' ' '

Gondoljären vilar på åran och blickar med förundran upp mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnor...

Mats i det blå

Helig geometri

Astrologin kan ses som ett metafysiskt system baserat på arketypisk geometri. Hela det astrologiska mönstret växer fram direkt ur de första arketyperna - ursprungsmönstren - ur två cirklar med gemensam radie.

Ur detta växer fram ett mönster med sju cirklar - en central och sex omgivande. En bild av Solen och planeterna. Ur de sju cirklarnas mönster - livets frö - växer så fram den tolvdelade helhetscirkeln - Zodiaken, Livets hjul!

Vi ser hur bilden av Solsystemet, som ett mönster av interagerande medvetanden/energier, genererar helhetscirkelns arketypiska indelning i tolv delar - de tolv zodiaktecknen, årets gång och samtidigt de tolv astrologiska husen, dygnets växlingar...

Gondoljären betraktar tankfullt de vattenvirvlar som bildas av årtagen medan gondolen styr vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Höstdagjämning

Idag - eller rättare sagt sent ikväll - går Solen in i Vågens tecken. Det markerar höstdagjämningen, då Solen åter dalar i sin årliga bana ned under himmelsekvatorn (Jordens utprojicerade ekvator) och nätterna och mörkret på nytt börjar ta överhanden. Solen är i sitt "fall" i Vågen - motsatt Vädurens vårtecken där Solen istället är upphöjd.

Allt har sin gång. Nedgång måste följa efter uppgång och uppgång efter nedgång. Den tropiska - årstidsrelaterade - zodiaken beskriver det arketypiska mönstret för all existens. Vår- och höstdagjämning korsar sommar- och vintersolstånd och bildar astrologins kardinala kors, de fyra årstidernas kors, kring vilket årets cirkel har sin gång.

Gondoljären styr vidare genom det Galaktiska Venedigs stjärnhimmelsspeglande vattengränder...

Mats i det blå

Himmelska vandrare

I gamla tider skilde man på stjärnor och "vandrare" på himlen. Grekiska aster betyder "stjärna" medan planetes står för "vandrare". Vetenskapen skiljer mellan fixstjärnor - Galaxens alla Solar som från Jorden förefaller orörliga i förhållande till varandra - och planeterna - som ständigt rör sig i förhållande till varandra och till stjärnorna.

Ibland kritiseras astrologin för att den också kallar Solen och Månen - de två stora himlaljusen - för "planeter". Men också dessa himlakroppar vandrar dagligen över himlavalvet. Så med den ursprungliga grekiska betydelsen vandrare för planeter, är det inte bara ursäktligt utan dessutom helt korrekt att kalla också Solen och Månen för planeter (vandrare).

Även Månens båda noder, "Drakens huvud och svans", vandrar över himlen - om än osynligt och i motsatt riktning mot Solen, Månen och de övriga planeterna. I indisk astrologi räknas även Månnoderna som planeter (eller skuggplaneter, eftersom de saknar fysisk kropp).

Det är Månens noder som bestämmer tid och plats för både Sol- och Månförmörkelser - Draken "sväljer" de stora himlaljusen. I den astrologiska symboliken betecknar de genom sin tecken- och husplacering de viktiga områdena för våra livserfarenheter från levnad till levnad - vår Själs egen långa vandring...

Gondoljären blickar i stillhet och förundran upp mot himlens ljusspel av tindrande stjärnor och vandrande planeter, medan gondolen sakta flyter fram genom det Galaktiska Venedigs vindlande och himmelspeglande vattenvägar...

Mats i det blå

Mor Kräfta

Kräftans arketyp handlar om skapandet av en kärleksfull, skyddande och närande omgivning för våra liv att ta form och utvecklas i.


Man brukar säga att den astrologiska symbolen för tecknet Kräftan avbildar ett par kräftklor. Eller det kanske är modersbröst. Min egen favorittolkning av symbolen är att den visar en mor (den övre delen) som håller ett litet barn i famnen (den nedre delen).

Kräftan representerar det heliga kvinnliga - universums och själens feminina sida. Styrt av Månen uttrycker tecknet våra ständigt växlande känslor och förkroppsligar födelsens, skapelsens, utvecklingens och dödens mysterier - allt uttryckt i symbolisk mening genom Månens oupphörliga växlingar.

Vare sig vi är män eller kvinnor behöver vi som människor omfamna och ge uttryck för vår själs både kvinnliga och manliga sida. Det är just den harmoniska samverkan mellan de här grundläggande universella arketyperna i vårt inre som kan göra oss till hela människor.

I år betonas Kräftans tecken extra mycket eftersom det är Nymåne inte bara en utan två gånger i det här tecknet. Den första inträffade alldeles i början av Solens inträde i Kräftan - vid sommarsolståndet - och den andra, som dessutom innebär en solförmörkelse, inträffar alldeles i slutet av tecknet, strax innan Solen går vidare till Lejonets - Solens eget - tecken.

Mitt emellan de båda Nymånarna i Kräftan inträffar - i övermorgon - en Fullmåne i det motsatta Saturnus-styrda Stenbockens tecken - en symbolisk förening av de manliga och kvinnliga arketyperna, av det faderliga och moderliga, då Solen (livskraften, viljan, identiteten) i Kräftan (moderns arketyp) lyser på Månen (det moderliga, omvårdnaden, känslan) i det motsatta tecknet Stenbocken (det faderliga, struktur, ordning, ansvar).

Gondoljären håller åran stilla i djup begrundan av livets alla förunderliga och storslagna mysterier...

Mats i det blå

Sommarsolstånd

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!

Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå