Galaktiska Gondolens Blogg

Varför astrologin måste betraktas som "ren vidskeplighet"

2011-08-15T10:36:00.005+02:00

Astrologin är obekväm för naturvetenskapen

eftersom den förutsätter en annorlunda verklighet

där allting hör samman.

Men någon sådan verklighet

känner vetenskapen inte till

under sitt nuvarande paradigm.

Det är därför astrologin måste betraktas

som ”ren vidskeplighet”.

Annars fick ju naturvetenskapen

ändra på hela sitt övergripande synsätt,

en manöver som vore alltför tungrodd,

oöverskådlig och oönskad.

Så mycket lättare då att kalla astrologin

för ”ren vidskepelse”.

Mats i det blå

Vetenskaplig dumhet

2011-07-14T20:44:00.003+02:00

När man i en ofta nedsättande ton
hävdar att en geocentrisk världsbild är förlegad,
primitiv, okunnig, osv,
är det ett typexempel på vad jag inte kan låta bli att kalla
"den vetenskapliga intelligensens dumhet”.

Den har tyvärr blivit
något av den moderna tidens kännemärke.

Så högt överskattar man sin nyvunna ”vetenskaplighet”
att man inte förmår annat
än se ner på alla ”förvetenskapliga”
eller ”utomvetenskapliga” synsätt.

(Som jag framhöll i föregående blogginlägg,
så är en geocentrisk världsbild
en utmärkt bild av hur vi upplever
vårt jordeliv!)

Mats i det blå

En geocentrisk världsbild

2011-06-20T14:31:00.000+02:00

Uppslagsverket konstaterar att astrologins världsbild
”är den antika geocentriska”, underförstått att den
numera är helt föråldrad.

Men i själva verket är en geocentrisk världsbild
– till skillnad från en heliocentrisk –
helt förenlig med vår upplevelse av verkligheten
och beskriver vårt ”jordkosmos” som en helhet
där ”himlavalvet” ingår som en integrerad del.

En sådan världsbild är ingalunda felaktig eller ålderdomlig
utan beskriver vår verkliga upplevelse av tillvaron, vårt liv.
Tänker man efter, så inser man
att denna bild av verkligheten
är högst relevant.

Mats i det blå

En flerdimensionell verklighet

2011-05-25T14:21:00.001+02:00

Astrologin förutsätter en flerdimensionell
verklighet där det fysiska genomströmmas

av subtilare verklighetsyttringar och där allting

hör samman och påverkar vartannat.

Därför ryms den inte
inom det nuvarande vetenskapsparadigmet
och kan inte godtas av en naturvetenskap
som bara räknar med den del av verkligheten
som den kan ”konstatera”
med hjälp av sina fysiska
mätinstrument.

Mats i det blå

Astrologin och den moderna vetenskapen

2011-05-16T11:08:00.001+02:00

Internetversionen av Nationalencyklopedin säger om
astrologin att ”den måste numera betraktas som
ren vidskepelse”.

Varför måste den då det?
Uppslagsverket ger svaret genom att säga:

”För modern vetenskap är astrologins idéer
väsensfrämmande…”

Det betyder att astrologin inte kan accepteras
under rådande naturvetenskapligt paradigm.

Gondoljären vilar på åran...

Mats i det blå

Ande och materia

2011-05-01T17:41:00.004+02:00

Och Solen har sin gång

Solens gång genom Zodiaken – Livets cirkel – kan sägas symbolisera andens nedstigande i och uppstigande ur materien. Sommar och vinter får representera liv och död. Anden "dör" i materien om hösten och "återuppstår" ur materien på våren vid påskhögtiden.

Mycket av den forntida mytologin innehåller den här symboliken. Livet på jorden sågs som "andens död". Genom nedstigandet i materien "dog" anden bort från det himmelska livet men gav liv åt materien. Själen manifesterade sig i kroppen, gav den liv och uttryck. Men i förhållande till det himmelska var jordelivet ett "dödsrike" där själen offrat sitt liv, där den "dog" uppspikad på "materiens kors". Jämför de grekiska orden soma, 'kropp', och sema, 'grav'. Eller de engelska orden womb, 'moderliv', och tomb, 'grav'.

(Klicka på bilden om du vill ha den förstorad)

Astrologiskt kan då - om det återges som i figuren ovan - årshjulets övre del (Väduren till Vågen) - sommarhalvåret - sägas representera den himmelska världen eller andliga sfären. Den nedre delen (Vågen till Väduren) - vinterhalvåret - står då för andens eller själens nedsänkning eller "död" i den fysiska världen. Årshjulets högra sida (Kräftan till Stenbocken) symboliserar enligt det här synsättet den involutionära fasen - andens nedstigande - och den vänstra sidan (Stenbocken till Kräftan) står för den evolutionära fasen - andens uppstigande ur materien!

Här kan vi se hur årstidernas naturliga växling speglar hela det kosmiska skeendet. Från sommarens överflödande liv - den himmelska sfären, andens egentliga hemvist - sänker sig själen via höstdagjämningen ned i materiens mörker, representerat av vintersolståndet, som samtidigt innebär ljusets pånyttfödelse - i den bibliska allegorin Jesusbarnets födelse i stallet vid jultiden. Här påbörjas också "den förlorade sonens" återvändande i riktning mot den himmelska boningen, representerad av årshjulets övre halva, via vårdagjämningen, då ljuset triumferar och själen återuppstår till himmelskt liv (påskhögtiden)!

Zodiaken representerar då hela cykeln av andens/själens involutionära/evolutionära resa dels genom det stora kosmiska skeendets ofantliga tidrymd och dels upprepat i människans inkarnationscykler - allt speglat i årets och årstidernas naturliga växlingar, i sin tur genererade ur Jordens kretsande kring Solen.

Förundrad styr Gondoljären sin farkost genom det stjärnbelysta Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Skratta eller gråta?

2011-01-16T15:35:00.001+01:00

Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser hur total förvirringen och okunnigheten är kring zodiaken. Plötsligt fick en astronom, Parke Kunkle, i Minneapolis i USA för sig att gå ut i media (den 14 januari 2011) med "den sensationella nyheten" att de zodiaktecken astrologerna använder är "nästan en hel månad fel". Nyheten spreds via media över hela USA och vidare över resten av världen genom Twitter och Facebook. Många blev djupt chockerade och förvirrade. "Är jag inte längre ett Lejon? Kräfta känner jag mig inte alls som!", osv.

Media-papegojorna DN och Aftonbladet förde i vanlig okritisk ordning "nyheten" vidare till svenska läsare. DN:s rubrik löd: "Horoskopet en hel månad fel". Den typiskt svenska reaktionen blev att de båda tidningarnas nätupplagor bombarderades med ilskna och förnärmade kommentarer om vilken "bluff" och "skit" astrologin är.

På amerikanska astrologibloggar och i Twitter-meddelanden fick astrologerna lugna upprörda människor med besked om att ingenting har ändrats, att ett Lejon fortfarande är ett Lejon, en Kräfta en Kräfta, och att "nyheten" inte alls är någon nyhet utan något som har varit känt i flera tusen år.

Astronomer och andra som vill svartmåla astrologin tar ofta till argumentet att zodiaken inte längre stämmer med stjärnhimlen. Men det är - liksom andra argument som de använder - ett mycket dåligt och dumt argument. För den västerländska, tropiska zodiaken är inte alls relaterad till stjärnhimlen utan till årstidernas gång här på Jorden! Vårdagjämningspunkten sammanfaller med 0º Väduren och det är det som bestämmer hela zodiaken. 0º Kräftan är sommarsolståndet, 0º Vågen är höstdagjämningen och 0º Stenbocken är vintersolståndet. Den tropiska (till årstiderna relaterade) zodiaken mäter alltså TIDENS gång, inte RUMMETS utsträckning (stjärnhimlen). Den tropiska zodiakens indelning i tolv tecken syftar inte på konstellationer utan är en arketypisk/matematisk indelning av cirkeln (helheten) i tolv lika delar.

Årstiderna påverkas inte av precessionen (vårdagjämningspunktens långsamma förskjutning i förhållande till de avlägsna stjärnorna) och den tropiska zodiaken blir därför aldrig "föråldrad". Den är tvärt om "evigt ung".

Den sideriska (stjärnhimmelsrelaterade) zodiaken, däremot, förskjuts i förhållande till årstiderna. Den rör sig långsamt i förhållande till den tropiska zodiaken och tropiska 0º Väduren befinner sig nu i början av sideriska Fiskarnas tecken på väg (bakåt) mot sideriska Vattumannens tecken. Inträdet i sideriska Vattumannen (om ett par hundra år) markerar början av den omtalade "Vattumannens tidsålder". Det är så de båda zodiakerna samverkar - något astronomerna inte borde vara okunniga om.

Så DN:s rubrik, "Horoskopet en hel månad fel", är inget annat än ännu en okunnig dos blå dunster som man slår i ögonen på lika okunniga (och naturligtvis lika allvetande) läsare. Som astrolog får man tyvärr vänja sig vid ständiga attacker från den allvetande okunnigheten.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Hur fungerar astrologin?

2010-05-08T08:22:00.008+02:00

För den som sätter sig in i astrologins grunder

och poetiska symbolspråk är det lätt att konstatera

att den fungerar.

Men är det också möjligt att förstå hur,

på vilket sätt, den gör det?

För att nå en sådan insikt behövs djupgående förståelse

för att allting hör ihop, att allt hänger samman

på ett meningsfullt sätt och att våra liv och allt som existerar

bildar en universell energi- och medvetandeocean.

Kanske kan man då också ana något

om hur astrologin fungerar?

* * *

Gondoljären låter åran vila i det Galaktiska Venedigs svarta vatten och nås av en plötslig insikt att allt är poesi...

Mats i det blå

Moder Jord

2010-04-25T20:45:00.003+02:00

I astrologin görs

alla iakttagelser

av himlakropparnas rörelser

ur ett jordiskt perspektiv.

Det är Moder Jord

som tar emot och förmedlar

det himmelska inflytandet.

Det vill säga,

det jordiska skeendet

tar form ur

det himmelska

mönstret.

* * *

Gondoljären styr sakta gondolen genom det Galaktiska Venedigs skymningsblå vattengränder...

Mats i det blå

Den poetiska dimensionen

2010-04-18T19:56:00.010+02:00

Samtidigt som astrologin är helt igenom logiskt uppbyggd och ordnad
är den också genomandad av poesi.

Forntidens traditionella kunskapssystem
förenade alltid vetenskap och konst.

Man avlägsnade sig aldrig
från den poetiska dimensionen i tillvaron.

Allt baserades på insiktsfull iakttagelse av naturen,
av de naturliga cyklerna och rytmerna.

* * *

Gondoljären navigerar vidare genom det Galaktiska Venedigs kanaler medan stjärnorna talar förunderligt genom sin tystnad...

Mats i det blå

Astrologins sju planeter

2010-04-13T21:06:00.004+02:00

Inom astrologin kallas även Solen och Månen
för planeter, "vandrare", från grekiska planaomai, "att vandra".

Tillsammans beskriver de sju planeterna
sju aspekter av en och samma skapande,
uppehållande och nerbrytande energi,
den allt genomströmmande kosmiska energi
och det medvetande som är vår tillvaro,
vårt liv, vi själva och allt omkring oss.

* * *

Gondoljären vänder i tystnad blicken mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Universell rytm

2010-04-04T13:41:00.005+02:00

Man kan också säga

att Zodiaken åskådliggör

en universell rörelse eller rytm

genom vilken såväl dygnets växlingar

som årstidernas gång regleras.

Det är samma rytm som återfinns

i växternas liv och i all existens:

fröet som blir till en planta,

vars blommor befruktas

och frambringar nya frön.

* * *

Gondoljären upphör aldrig förundras över livets storhet och gåta medan han tankfullt sänker och lyfter gondolens åra...

Mats i det blå

Helhet och sammanhang

2010-03-29T10:19:00.006+02:00

Zodiaken rymmer såväl rummet och tiden

som medvetandet.

Tillvarons skapande, bevarande och nedbrytande krafter

verkar i de fyra elementen.

Därmed genereras de tolv (3x4) zodiaktecknen,

av vilka sex är maskulina (yang)

och sex är feminina (yin).

På så vis bildar Zodiaken en helhet

som rymmer alltings sammanhang

och inneboende enhet.

* * *

Gondoljären blickar förundrad upp mot det Galaktiska Venedigs stjärnbilder...

Mats i det blå

Zodiaken - Livscirkeln

2010-03-21T19:02:00.009+01:00

Zodiaken eller Livscirkeln rymmer allting:

1. Enhet
- den stora helheten, alltings inneboende samhörighet

2. Polaritet
- tillvarons varandra ständigt kompletterande och samverkande motpoler - yin/yang, mörker/ljus, kvinnligt/manligt

3. Tre kvaliteter
- tillvarons skapande, uppehållande och nedbrytande krafter,
indiernas Brahma/Vishnu/Shiva

4. Fyra element
- de fyra riktningarna och de fyra elementen
eld, jord, luft, vatten

* * *

Gondoljären navigerar sakta och tankfullt vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Vad är astrologi?

2010-03-14T15:57:00.011+01:00

Astrologi är en urgammal vetenskap,
inte i ordets moderna betydelse,
men i en äldre mer omfattande mening.

Medan modern vetenskap
inte har någon egentlig helhetssyn,
baserades de gamla
traditionella kunskapssystemen
på alltings samhörighet,
på den stora
allomfattande helheten.

Man insåg att allting hörde samman
och ingenting lämnades
därför utanför.

' ' '

Gondoljären vilar på åran och blickar med förundran upp mot det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnor...

Mats i det blå

Helig geometri

2009-10-25T10:36:00.007+01:00

Astrologin kan ses som ett metafysiskt system baserat på arketypisk geometri. Hela det astrologiska mönstret växer fram direkt ur de första arketyperna - ursprungsmönstren - ur två cirklar med gemensam radie.

Ur detta växer fram ett mönster med sju cirklar - en central och sex omgivande. En bild av Solen och planeterna. Ur de sju cirklarnas mönster - livets frö - växer så fram den tolvdelade helhetscirkeln - Zodiaken, Livets hjul!

Vi ser hur bilden av Solsystemet, som ett mönster av interagerande medvetanden/energier, genererar helhetscirkelns arketypiska indelning i tolv delar - de tolv zodiaktecknen, årets gång och samtidigt de tolv astrologiska husen, dygnets växlingar...

Gondoljären betraktar tankfullt de vattenvirvlar som bildas av årtagen medan gondolen styr vidare genom det Galaktiska Venedigs vindlande vattengränder...

Mats i det blå

Höstdagjämning

2009-09-22T17:50:00.007+02:00

Idag - eller rättare sagt sent ikväll - går Solen in i Vågens tecken. Det markerar höstdagjämningen, då Solen åter dalar i sin årliga bana ned under himmelsekvatorn (Jordens utprojicerade ekvator) och nätterna och mörkret på nytt börjar ta överhanden. Solen är i sitt "fall" i Vågen - motsatt Vädurens vårtecken där Solen istället är upphöjd.

Allt har sin gång. Nedgång måste följa efter uppgång och uppgång efter nedgång. Den tropiska - årstidsrelaterade - zodiaken beskriver det arketypiska mönstret för all existens. Vår- och höstdagjämning korsar sommar- och vintersolstånd och bildar astrologins kardinala kors, de fyra årstidernas kors, kring vilket årets cirkel har sin gång.

Gondoljären styr vidare genom det Galaktiska Venedigs stjärnhimmelsspeglande vattengränder...

Mats i det blå

Himmelska vandrare

2009-08-10T21:18:00.011+02:00

I gamla tider skilde man på stjärnor och "vandrare" på himlen. Grekiska aster betyder "stjärna" medan planetes står för "vandrare". Vetenskapen skiljer mellan fixstjärnor - Galaxens alla Solar som från Jorden förefaller orörliga i förhållande till varandra - och planeterna - som ständigt rör sig i förhållande till varandra och till stjärnorna.

Ibland kritiseras astrologin för att den också kallar Solen och Månen - de två stora himlaljusen - för "planeter". Men också dessa himlakroppar vandrar dagligen över himlavalvet. Så med den ursprungliga grekiska betydelsen vandrare för planeter, är det inte bara ursäktligt utan dessutom helt korrekt att kalla också Solen och Månen för planeter (vandrare).

Även Månens båda noder, "Drakens huvud och svans", vandrar över himlen - om än osynligt och i motsatt riktning mot Solen, Månen och de övriga planeterna. I indisk astrologi räknas även Månnoderna som planeter (eller skuggplaneter, eftersom de saknar fysisk kropp).

Det är Månens noder som bestämmer tid och plats för både Sol- och Månförmörkelser - Draken "sväljer" de stora himlaljusen. I den astrologiska symboliken betecknar de genom sin tecken- och husplacering de viktiga områdena för våra livserfarenheter från levnad till levnad - vår Själs egen långa vandring...

Gondoljären blickar i stillhet och förundran upp mot himlens ljusspel av tindrande stjärnor och vandrande planeter, medan gondolen sakta flyter fram genom det Galaktiska Venedigs vindlande och himmelspeglande vattenvägar...

Mats i det blå

Mor Kräfta

2009-07-05T15:31:00.012+02:00

Kräftans arketyp handlar om skapandet av en kärleksfull, skyddande och närande omgivning för våra liv att ta form och utvecklas i.

Man brukar säga att den astrologiska symbolen för tecknet Kräftan avbildar ett par kräftklor. Eller det kanske är modersbröst. Min egen favorittolkning av symbolen är att den visar en mor (den övre delen) som håller ett litet barn i famnen (den nedre delen).

Kräftan representerar det heliga kvinnliga - universums och själens feminina sida. Styrt av Månen uttrycker tecknet våra ständigt växlande känslor och förkroppsligar födelsens, skapelsens, utvecklingens och dödens mysterier - allt uttryckt i symbolisk mening genom Månens oupphörliga växlingar.

Vare sig vi är män eller kvinnor behöver vi som människor omfamna och ge uttryck för vår själs både kvinnliga och manliga sida. Det är just den harmoniska samverkan mellan de här grundläggande universella arketyperna i vårt inre som kan göra oss till hela människor.

I år betonas Kräftans tecken extra mycket eftersom det är Nymåne inte bara en utan två gånger i det här tecknet. Den första inträffade alldeles i början av Solens inträde i Kräftan - vid sommarsolståndet - och den andra, som dessutom innebär en solförmörkelse, inträffar alldeles i slutet av tecknet, strax innan Solen går vidare till Lejonets - Solens eget - tecken.

Mitt emellan de båda Nymånarna i Kräftan inträffar - i övermorgon - en Fullmåne i det motsatta Saturnus-styrda Stenbockens tecken - en symbolisk förening av de manliga och kvinnliga arketyperna, av det faderliga och moderliga, då Solen (livskraften, viljan, identiteten) i Kräftan (moderns arketyp) lyser på Månen (det moderliga, omvårdnaden, känslan) i det motsatta tecknet Stenbocken (det faderliga, struktur, ordning, ansvar).

Gondoljären håller åran stilla i djup begrundan av livets alla förunderliga och storslagna mysterier...

Mats i det blå

Sommarsolstånd

2009-06-21T13:36:00.017+02:00

Solen har i sin årliga bana nått fram till Kräftans port, som den träder in genom idag. Inträdet i det kardinala vattentecknet markerar sommarsolståndet - årets höjdpunkt och ljusaste/längsta dag, då Solen går upp tidigt i nordöst och ned sent i nordväst. Det innebär en tid av glädje och dans då ljuset kulminerar och allt står i blom!

Sakta men säkert har dagarnas ljus ökat dag för dag sedan vintersolståndet för sex månader sedan - vid Solens inträde i Stenbockens tecken, det kardinala jordtecknet, då Solen gick upp sent i sydöst och ned tidigt i sydväst.

Långsamt svängde pendeln mitt i mörkaste december. För varje dag steg så Solen upp lite tidigare och i lite mer östlig riktning, tills vid vårdagjämningen - vid Solens inträde i Vädurens tecken, det kardinala eldtecknet, Solen gick upp rakt i öster och ned rakt i väster. Vågskålen slog över och dagen började bli längre än natten och växterna började spira och fåglarna kvittra i en allt ljuvligare symfoni - fram till dagens sommarsolstånd, årets och ljusets kulmination!

Men ingenting står stilla i vårt Solsystem. Pendeln svänger på nytt. Solens upp- och nedgångar börjar sakta vandra söderut igen. Kvällarna blir allt mörkare, Solen går upp allt senare, ned allt tidigare. Växterna mognar och bär frukt. Vid höstdagjämningen - Solens inträde i Vågens tecken, det kardinala lufttecknet, slår vågskålen över på nytt och dagarna blir kortare än nätterna. Vädret blir allt kyligare. Fåglarna flyttar söderut. Växterna vissnar. Vintern tar sin början och Solen dör ännu en gång - och återföds - vid vintersolståndet i Stenbocken, det kardinala jordtecknet.

Den tropiska zodiaken, som används inom astrologin, följer årstidernas gång - och har ingenting med några stjärnkonstellationer att göra. Liksom årstiderna följer på varandra, så följer zodiaktecknen på varandra. Och liksom året har sina vändpunkter, sina motpoler - sommar/vinter och vår/höst - så har zodiaken sina motstående tecken i kontrast och som komplement till varandra. Det ena speglar det andra, enligt de arketypiska mönster som verkar i hela vårt universum. I det stora och det lilla, i det inre och det yttre, i Solsystemet och i människan, i växternas och djurens liv, i året och dygnet - överallt verkar samma arketypiska mönster, allt speglande vartannat...

Gondoljären låter åran vila medan han förundrad blickar in i det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Anden i materien

2009-05-24T14:39:00.022+02:00

Saturnus är den yttersta av de för ögat synliga planeterna i vårt solsystem. Astrologiskt står den därför för gränser och strukturer. Det stora avståndet till Solen gör den kall och stel och i astrologin förknippad med ålderdom, sjukdom och död. Med sin (från Jorden sett) långsamma rörelse betecknar den tidens ständiga gång. Allmänt står planeten för hinder, svårigheter, hämningar, förseningar, stagnation, förbud och prövningar, men i mer positiv mening också för ansvar, disciplin, koncentration, förmåga och kunnande.

Det astrologiska tecknet för Saturnus kan ses som ett T (korset) tillsammans med ett (bakvänt) S - i urgammal symbolik ormen (Serpent) i Trädet. Ormen formar ett S när den ringlar fram och den har ett väsande läte: ssssssssss...

Det märkliga är att själva ljudkombinationen ST i många olika språk används i en rad ord som mycket direkt anknyter till SaTurnus symbolik: STruktur, STen, STabil, STadig, STatisk, STå, STanna, STel, STillastående, STagnation, STomme (struktur), STum (hämmad), STag, STädse, konSTant, STopp, STrikt, STränghet, STatisk, kriSTall, sySTem, STudera, förSTå - för att bara nämna några av dessa ord. Saturnus representerar gränser - det yttersta - och när vi böjer adjektiv markerar vi det yttersta (superlativen) med ändelsen -ST: längST, äldST, osv.

Det här märkliga mönstret går igen i flera olika språk: engelska, latin, grekiska, sanskrit, osv. Nog är det märkligt att just ljudkombinationen ST - som också gömmer sig i den grafiska symbolen för Saturnus - återkommer i så många ord som direkt associerar till denna den yttersta av de för ögat synliga planeterna. Saturnus står i ett motsatsförhållande till Solen (mörker-ljus, köld-värme, död-liv, materia-ande). Tecknet för Saturnus visar anden (ormen, S:et) underställd - eller helt nedstigen i - materien (korset, T:et, trädet).

I Saturnus tecken Stenbocken dör Solen - vid vintersolSTåndet - men återföds samtidigt! Ljuset börjar långsamt växa på nytt. Uppstigningen ur materiens mörker tar sin början. Också ordet växt är ett (om än något kamouflerat) ST-ord ("väkST"). Både Solen och Saturnus - tillvarons motpoler - är intimt involverade i växandets princip.

Vi har valt att uppkalla veckans dagar efter de "sju planeterna". Veckan börjar (egentligen) med söndag, Solens dag ("Varde ljus!"), och avslutas med lördag, engelska SaTurday, Saturnus dag ("SabbaTsdagen", "Herrens dag", hebreiska ShabaT, efter det hebreiska ordet för Saturnus, ShabaTai)...

Gondoljären blickar förundrad upp mot de tindrande stjärnorna på himlavalvet över det Galaktiska Venedigs kanaler... STjärna... aSTer... STella... STar... STern... naSTe... ormen i trädet...
anden - medvetandet, energin, rörelsen - i materien...

Mats i det blå

Astrologins omfattning

2009-05-12T16:48:00.012+02:00

Den som på allvar intresserar sig för astrologin upptäcker snart vilket oerhört omfattande ämne det är. Inte minst beror det på de många olika slag av astrologi som har växt fram. Den moderna västerländska astrologin har gradvis tagit form från vad som kunnat fogas samman av spillrorna efter den omfattande hellenistiska astrologi som dog bort med den antika världen.

Under medeltiden fortlevde delar av den klassiska astrologin i det av kristendomen dominerade Europa. Renässansen innebar en pånyttfödelse också för "ockulta vetenskaper" som astrologi, alkemi och kabbala.

Efter att astrologin sedan, under 1700-talet och "upplysningstiden", råkat i vanrykte, började spillrorna av det som återstod av astrologisk kunskap på nytt fogas samman under senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Flera framstående astrologer kom då att lägga grunden till den nutida astrologin. Därmed bildades också ett flertal olika riktningar - inte i strid med varandra men med olika fokus och inriktning.

Horoskopet medger så många tolkningsmetoder och sätt att arbeta, att det av naturliga skäl leder till olika "skolor", olika sätt att bearbeta de givna fakta som planetpositionerna och de inbördes förhållandena mellan planeterna tillhandahåller. På så vis har astrologin i modern tid tagit flera olika former, var och en med sin särskilda inriktning och betoning.

Under 1900-talets första hälft påverkades den psykologiskt inriktade astrologin av de psykologiska teorier som framfördes av Freud, Jung, Assagioli, och andra. En mer humanistisk och filosofisk form av astrologi växte också fram, framför allt genom filosofen, musikern och astrologen Dane Rudhyar. Astrologin kom vid den här tiden också att ta olika andligt och esoteriskt inriktade former.

I Tyskland, före andra världskriget, sökte man sig fram på en mer naturvetenskaplig väg. I den astrologiska inriktning som kom att kallas kosmobiologi studerade man de kosmiska rytmernas och cyklernas möjliga korrelation med det organiska livet på Jorden. Ur detta växte också den medicinska astrologin fram.

En annan betydelsefull del av "stjärntydarkonsten" är den s.k. mundana astrologin, där man studerar hur det mänskliga samhället och historiens gång speglas i himlakropparnas rörelser. Ytterligare andra former är "horarisk" astrologi, där man söker svar på en bestämd fråga och "electional astrology", där man i förväg söker bestämma en lämplig tidpunkt för ett företag.

Andra slag av astrologi tar fasta på den antika mytologin och hur den speglas i det himmelska skeendet. Många astrologer intresserar sig särskilt för Månens olika faser och hur samspelet mellan Solen och Månen hänger samman med våra liv. Mer ovanliga inriktningar är shamanistisk och kabbalistisk astrologi. Många beröringspunkter finns förstås också med den gamla alkemins symboler.

Intressanta nya skolor är karmisk och evolutionär astrologi, där man ur horoskopet lyfter fram det som visar på ett karmiskt sammanhang och på själens utveckling genom upprepade inkarnationer.

Ytterligare en viktig och intressant astrologisk inriktning är den pågående omfattande rekonstruktionen av den antika hellenistiska astrologi som försvann med den antika världen och kristendomens införande. Ett stort forsknings- och översättningsprojekt pågår för att göra vad som ändå finns kvar av äldre hellenistiska skrifter om astrologi tillgängliga på engelska.

Gemensamt för de här uppräknade riktningarna inom den moderna västerländska astrologin är att man använder sig av den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken där vårdagjämningspunkten alltid motsvaras av noll grader i Vädurens tecken. Men det finns även andra former av astrologi där man istället använder en siderisk, stjärnhimmelsrelaterad zodiak. Inom en del riktningar intresserar man sig särskilt för stjärnorna - konstellationerna och de enskilda stjärnorna och deras möjliga "inflytande" på vårt jordeliv.

I den indiska astrologin använder man en siderisk - alltså stjärnhimmelsrelaterad - zodiak. För mer än 2000 år sedan mottog och assimilerade den indiska stjärntydarkonsten många viktiga impulser från den hellenistiska astrologin. Indisk astrologi har sedan dess fortlevt och utvecklats i en obruten tradition. Därför kan mycket i den indiska astrologin för oss i väst visa tillbaka på den förlorade hellenistiska traditionen och hjälpa oss att förstå den bättre.

Som om nu inte allt det här räcker till, finns också andra slag av astrologi knutna till andra traditioner mer eller mindre bevarade. Hit hör tibetansk, kinesisk och mayaindiansk och aztekisk astrologi, för att nämna de mest kända...

Överväldigad av denna rika mångfald fattar gondoljären om åran och styr den Galaktiska Gondolen genom det Galaktiska Venedigs vindlande och stjärntindrande vattenvägar...

Mats i det blå

"Beviset" mot astrologin

2009-04-14T15:35:00.006+02:00

Astrologins motståndare har bestämt från början att astrologi är "vidskepelse". För att "bevisa" det behöver man skapa en nidbild av astrologin. Astrologin, sådan den verkligen är, lämnar man därhän och bryr sig inte om att undersöka. Den så skapade, falska nidbilden av astrologin håller man sedan upp som "bevis" mot astrologin.

Därmed anses det både "vetenskapligt" och politiskt korrekt att betrakta astrologin som "vidskepligt lurendrejeri".

Genom nidbilden har man också - efter välkänt mönster - skapat något att projicera den egna skuggan på och därigenom förstärka den egna känslan av självförträfflighet. Genom att vräka ur sig ovett över den astrologiska nidbilden (som man felaktigt påstår och tror är identisk med den verkliga astrologin) vinner man lättköpt popularitet i mediavärlden och anses av en likasinnad skara som både omdömesgill och rättänkande.

Det här förhållandet kommer knappast att ändras i en handvändning. Djupt ingrodda fördomar har en tendens att bestå. Så astrologin - sådan den verkligen är - kommer att fortsätta vara okänd för de flesta under oöverskådlig tid framöver.

Gondoljären blickar i tankfull tystnad upp mot det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Astrologin motsäger inte naturvetenskapen

2009-03-31T14:56:00.012+02:00

Motsäger astrologin den moderna vetenskapen? Från vetenskapligt håll hävdar man att den gör det. Men gör den verkligen det?

Astrologin visar att allt är ett sammanhang, att allting hänger ihop och bildar en dynamisk, sammanhängande väv. Planetrörelser och -cykler hör samman med allt annat, med allt som sker i solsystemet och på Jorden, med allt som existerar och lever där. Därför kan planeternas positioner användas för att spegla - eller avläsa - allt som sker, allt som existerar.

Ingenting existerar bara i fysisk mening, allt ingår i en mer inkluderande verklighet, har en djupare väsensgrund. Vi kan därför föreställa oss ett ständigt växlande, kalejdoskopiskt föränderligt energi- och medvetandehav - eller en dynamisk väv där allt som existerar hör samman med allt annat och med helheten.

Det finns ingenting i den moderna naturvetenskapen som motsäger - och än mindre motbevisar - en sådan föreställning. Det är alltså ren negativism och rädsla för det irrationella som får de vetenskapliga kritikerna av astrologin att förkasta den som "vidskeplighet" och "lurendrejeri".

Vad de gör är att först måla upp en nidbild av astrologin och sedan visa på hur vidskeplig och osannolik nidbilden är. Om astrologin - sådan den verkligen är - har de däremot inte sagt någonting. Den förblir okänd för dem.

Astrologin - sådan den verkligen är - motsäger alltså inte vetenskapen. I själva verket är det så att de nyare vetenskapliga rönen mer motsäger tidigare vetenskapliga uppfattningar än de motsäger astrologin.

Gondoljären tar ett par årtag och låter sedan Gondolen glida fritt genom det Galaktiska Venedigs stjärngnistrande vattenspegel...

Mats i det blå

Vårdagjämning

2009-03-20T21:14:00.009+01:00

Idag går Solen in i Vädurens tecken i den tropiska (årstidsrelaterade) Zodiaken, vilket markerar vårdagjämningen, då dag och natt är lika långa och dagarna åter börjar bli längre än nätterna. Det innebär att ljuset, efter den långa vintern, på nytt får överhanden över mörkret.

Solens inträde i Väduren - Zodiakens första tecken - signalerar därför en ny början och ett frigörande från det som varit. Det här året åtföljs vårdagjämningen av planetpositioner som visar att mycket stora och omvälvande förändringar är på väg att leda oss in i en ny tid.

Det är inga tillfälliga planetkombinationer utan långvariga och genomgripande. Uranusoppositionen till Saturnus pågår hela året och långt in i nästa år. Plutos passage genom Stenbocken kommer att pågå i femton år!

Den första planetaspekten, oppositionen mellan Uranus (förändring) och Saturnus (struktur), talar om raserande eller omvandling av etablerade strukturer. Pluto (transformation, rening) i Stenbocken säger att mäktiga politiska, finansiella och patriarkala strukturer står inför en kraftfull luttring och kommer att förändras i grunden.

Och är det inte början av det vi redan ser?

Gondoljären vilar på åran och låter Gondolen ljudlöst glida fram genom mörkret under det Galaktiska Venedigs gnistrande stjärnor...

Mats i det blå

Fiskarna

2009-03-14T16:06:00.005+01:00

Zodiaktecknet Fiskarna symboliseras av två fiskar, fastbundna vid varandra med en lina. Fiskarna verkar vara på väg åt skilda håll men hindras av linan som binder dem samman.

Varför två fiskar? Och varför sammanbundna?

Onekligen kommer man att tänka på olika sidor i människans väsen. Sidor som drar åt olika håll men likväl är bundna till varandra. Människans andliga sida behöver vara förankrad i det fysiska livet som i sin tur behöver föreningen med och näringen från den andliga dimensionen.

Om någondera av dem "drar iväg" med den andra uppstår en obalans. Den andra fisken släpas iväg utan att få vara delaktig i skeendet. Istället behöver de båda fiskarna simma med varandra, tillsammans, och på så sätt ömsesidigt berika varandra.

Gondoljären stannar upp mellan årtagen och blickar ner i det svarta vattnet där gnistrande ljusreflexer speglar det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Ännu en indisk berättelse

2009-03-04T16:10:00.023+01:00

Här följer den indiska berättelsen om hur planeterna delade veckans dagar mellan sig.

Efter att de tolv zodiaktecknen hade tilldelats sina styrande planeter, kom så tiden att fördela veckans dagar åt de sju planeterna. Den livgivande Solen fick naturligtvis regera över den första dagen. Och det ansågs också lämpligt att nästa dag tilldelades det andra stora himlaljuset, Månen.

Därefter bestämdes att de två stora himlaljusen skulle turas om att tilldela de återstående dagarna deras styrande planeter, på grundval av planeternas omloppstider, från Jorden betraktat.

Solen började med att tilldela Mars den tredje dagen, eftersom han var den snabbaste i Solens följe.

Därpå var det Månens tur att tillsätta en regent över den fjärde dagen. Valet föll på Merkurius, den snabbaste planeten i Månens följe.

Igen var det Solens tur att välja en planet att styra över den femte dagen. Valet föll på Jupiter, näst snabbast i Solens följe.

Månen hade så att tilldela den sjätte dagen en planet, och det blev förstås Venus, den sista i Månens följe.

Solen, slutligen, avslutade med att tilldela Saturnus den sjunde dagen, eftersom han var den långsammaste och avlägsnaste i Solens följe.

Därmed hade var och en av veckans dagar blivit tilldelad sin härskande planet, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars
4. Onsdag - Merkurius
5. Torsdag - Jupiter
6. Fredag - Venus
7. Lördag - Saturnus

Den inbördes ordningen framgår av den sjustråliga stjärnan. Följ linjerna från Solen högst upp ned mot Månen, osv, så tecknar du veckodagarnas ordning med hjälp av stjärnan. Längs cirkelns omkrets ser du Solens följe från Solen ned mot vänster och Månens följe från Månen och upp till höger:

Min källa till de indiska berättelserna är Light on Life - An Introduction to the Astrology of India av Hart Defouw och Robert Svoboda.

Mats i det blå

En indisk berättelse

2009-02-22T14:38:00.017+01:00

Det här är en indisk berättelse om hur de sju planeterna kom att styra över de tolv zodiaktecknen.

I urtiden härskade Solen från sin tron i Lejonets tecken och Månen från sin tron i Kräftans tecken. Men så en dag hände det sig att Merkurius, den kvickaste av planeterna, begav sig till Solen och frågade om inte också han kunde få ett område att styra över. "Jodå," svarade Solen, som var på sitt vanliga generösa humör, "Det kan du visst få. Du kan få styra över Jungfrun, här intill Lejonet, mitt eget tecken."

Merkurius tackade så mycket för sin förläning och inväntade därefter natten, då han begav sig till Månen och berättade att han av Solen erhållit Jungfruns tecken att styra över. "Skulle jag inte kunna få ett område av dig också?"

När nu Solen skänkt ett område till Merkurius att härska över, så tänkte Månen att det nog var bäst att hon också gav honom ett område som han kunde härska över. "Du kan ju ta Tvillingarnas tecken här intill Kräftan, mitt eget tecken," sa hon.

På så sätt ägde nu den finurlige Merkurius de båda tecknen Jungfrun och Tvillingarna att härska över.

När Venus såg detta, ville hon förstås också få två områden att härska över och blev så av Solen tilldelad Vågens tecken och av Månen Oxens tecken.

Mars handlade genast på samma sätt och blev förlänad Skorpionens tecken av Solen och Vädurens tecken av Månen.

Jupiter ville naturligtvis inte vara sämre och han tilldelades av Solen Skyttens tecken och av Månen Fiskarnas tecken.

Saturnus, slutligen, den mest långsamma och avlägsna planeten, fick av Solen Stenbocken att härska över och av Månen Vattumannen.

Så kommer det sig, att Solen och Månen bara har ett tecken var att härska över, Solen Lejonet och Månen Kräftan, medan Merkurius regerar över både Jungfrun och Tvillingarna, Venus över både Vågen och Oxen, Mars över Skorpionen och Väduren, Jupiter över Skytten och Fiskarna, och Saturnus, slutligen, över Stenbocken och Vattumannen.

Samma mönster kan överföras på människans subtila chakra-system enligt det indiska synsättet. Med andra ord framstår människan som ett mikrokosmos analogt med det stora makrokosmos.

"Som ovan, så nedan"...

Mats i det blå

Planeterna och veckodagarna

2009-02-15T19:39:00.012+01:00

Veckans dagar har namn efter de sju planeterna, enligt följande:

1. Söndag - Solen
2. Måndag - Månen
3. Tisdag - Mars (asaguden Tyrs dag)
4. Onsdag - Merkurius (asaguden Odens dag)
5. Torsdag - Jupiter (asaguden Tors dag)
6. Fredag - Venus (asagudinnan Frejas dag)
7. Lördag - Saturnus (eng. Saturday)

Hur har den här ordningen uppstått? Den stämmer inte längre med planeternas omloppshastigheter.

Betraktar man talens innebörd - talsymboliken - inser man att talen överensstämmer väl med de sju planeternas symbolik:

1. Solen (enhet, upphov, källa)
2. Månen (dualitet, växling)
3. Mars (vilja, energi, handling)
4. Merkurius (ordning, balans)
5. Jupiter (optimism, expansion)
6. Venus (harmoni, skönhet, relationer)
7. Saturnus (gräns, fullständighet, vila)

Kan det vara ett sådant numerologiskt eller talsymboliskt ordnande av planeterna som ligger bakom veckodagarnas ordningsföljd?

Samtidigt finns ett gåtfullt och mystiskt samband mellan planeternas omloppshastigheter, från Jorden sett, och veckodagarnas ordning, ett samband som framgår geometriskt om planeterna ordnas efter omloppshastigheterna (Månen, Merkurius, Venus, Solen, Mars, Jupiter, Saturnus) längs omkretsen på en cirkel. Den sjustråliga stjärna som då bildas i cirkeln visar förunderligt nog på veckodagarnas ordning!

Börja vid Solen högst upp, gå till Månen, därefter till Mars, osv. fram till Saturnus och därifrån tillbaka till Solen igen.

En slump? Inte i ett universum där ingen "slump" existerar...

Gondoljären stannar upp efter några årtag, lyfter blicken mot de tindrande stjärnorna och fylls av förundran...

Mats i det blå

Människans olika åldrar

2009-02-10T17:28:00.012+01:00

Märkligt och förunderligt också att astrologins traditionella sju planeter, ordnade efter deras omloppshastighet från Jorden sett, i sin astrologiska symbolik helt och hållet överensstämmer med människans olika åldrar.

Månen står för det lilla barnet, som är helt beroende av moderlig omsorg och omvårdnad.

Merkurius representerar nästa steg: rörlighet, nyfikenhet, läraktighet - småskoleåldern.

Venus visar på tonåren, då det mest är kompisar och romantik som gäller.

Solen representerar den unge vuxnes vitalitet och positiva utstrålning.

Mars (energi och driftighet) passar bra in på det tidiga yrkeslivet.

Jupiter (framgång) står då lämpligen för den senare delen av karriären.

Saturnus, som står för erfarenhet och visdom, motsvarar slutligen de äldre åren.

Tankfullt förnimmer gondoljären hela sin levnad passera i revy medan han på den gungande Gondolen blickar upp mot de lysande himlakropparna på den svarta natthimlen...

Mats i det blå

En enkel skönhet

2009-02-05T18:12:00.006+01:00

Det finns en slags enkel och omedelbar skönhet i astrologins symbolik, som tilltalar gondoljären.

Det är en självklar och enkelt uppfattad överensstämmelse mellan planeterna, så som vi ser dem från Jorden, och deras astrologiska symbolik och innebörd.

Solen som central ljus- och värmekälla är en självklar symbol för vår inre identitet, vår vilja och livskraft.

Lika självklart symboliserar Månen med sina ständiga växlingar vårt sinne och skiftande känsloliv.

Merkurius, som rör sig hastigt och alltid i Solens närhet, blir en bild av våra rörliga tankar och vår intelligens.

Venus, med sitt klara och vackra sken, blir symbolen för skönhet, harmoni och balans.

Mars, den röda planeten, står för energi och mod, strid och kamp.

Det vilar något majestätiskt och upphöjt över Jupiters långsamt värdiga och oberörda färd över natthimlen - en bild av optimism och framgång.

Saturnus, slutligen, rör sig så sakta att den nästan förefaller stå helt stilla - en symbol för auktoritet och hög ålder.

Gondoljären fylls av en sällsam förundran medan han från Gondolens däck betraktar planeternas uråldriga gång...

Mats i det blå

Vem har sagt att astrologi ska förutsäga framtiden?

2009-02-01T16:33:00.011+01:00

Astrologi har i mångas föreställning nästan blivit synonymt med att förutsäga framtiden. Vad säger stjärnorna om ditt öde? - Så utannonserar astrologerna sina tjänster. Spådom och astrologi förväntas gå hand i hand. Århundraden igenom har maktens människor använt astrologer för att få veta hur framgångsrika deras planer och fälttåg skulle bli.

Men kan framtiden förutsägas med astrologi? Går det att bestämt veta i förväg vad som ska hända?

Naturligtvis inte.

Alla sådana påståenden bygger på ett visst mått av bedrägeri.

Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att hända i framtiden. Tendenser kan urskiljas, möjligheter kan ses, prognoser kan göras. Men ingen kan veta exakt vad som kommer att hända.

Astrologin kan här liknas vid meteorologin. Liksom meteorologen iakttar luftströmmar, temperaturer och molnbildningar och utifrån det kan göra en väderprognos, så kan också astrologen använda horoskopet för att göra en prognos inför framtiden. Men bara en prognos. Liksom väderprognosen kan den visa sig vara riktig, men den kan också - liksom väderprognosen - visa sig vara felaktig. Framtiden står inte angiven med någon exakthet i ett horoskop. Antaganden och förmodanden kan göras med hjälp av det som horoskopet visar. Men bara antaganden och förmodanden.

Astrologins starka sida är inte att med någon bestämdhet förutsäga framtiden utan istället att visa på vad som på ett djupare plan karakteriserar en person, en företeelse eller en händelse. Planeternas positioner i tecknen och husen och deras inbördes aspekter målar upp en mångtydig bild av ett skeende i tiden på en viss plats, ett energimönster som färgar och genomtränger det som föds i det ögonblicket och på den platsen.

Att det förhåller sig så kan konstateras av den som är villig att undersöka det. En förutsättning är att man lär känna astrologins symboler och i dem kan se hur en persons, företeelses eller händelses karaktär speglas i horoskopet.

För att visa att det är så, har jag på min hemsida Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, publicerat ett antal exempelhoroskop. Jag har strävat efter att göra tolkningarna så enkla och tydliga som möjligt. Jag har också i flera fall valt extra dramatiska händelser, som atombombningarna över Hiroshima och Nagasaki, mordet på Olof Palme och attacken mot World Trade Center i New York, eftersom tolkningarna som regel blir tydligare ju mer dramatiska händelserna är. Avsikten är att visa att astrologin verkligen fungerar. Välkommen att kolla: http://www.starsandherbs.se/galaktiskagondolen/exempel.htm

Gondoljären håller åran stilla och låter Gondolen glida fram ljudlöst genom det Galaktiska Venedigs stjärntindrande natthimmel...

Mats i det blå

Konstaterad reinkarnation

2009-01-24T13:35:00.016+01:00

Lugdi Devi föddes den 18 januari 1902 i den indiska staden Mathura, omkring 15 mil söder om Delhi. Som ung kvinna gifte hon sig med den välbärgade köpmannen Kedar Nath, som var av brahminsläkt. I september 1925, 23 år gammal, födde hon en son, men dog några dagar efter förlossningen, den 4 oktober 1925.

Shanti Devi föds den 11 december 1926 i Delhi. Redan som litet barn har hon mycket starka och tydliga minnesbilder av ett annat liv som vuxen kvinna i en stad som hon kallar Muttra (Mathura). Där vet hon att hon hette Lugdi Devi och var gift med matthandlaren Kedar Nath. Hon födde en son, men där upphör alla minnen.

Minnesbilderna är mycket levande och påträngande och som liten flicka har hon svårt att hålla isär de båda liven. Hon blir förvirrad och längtar ofta bort till livet som den vuxna, gifta kvinnan Lugdi Devi och hennes äktenskap med Kedar Nath i Mathura.

Gradvis går det upp för barnets omgivning att det hon upplever är minnen från ett tidigare liv. Till slut får man kontakt med den bortgångna Lugdi Devis make, Kedar Nath, i Mathura, som bekräftar att alla flickans minnen från det tidigare livet stämmer med verkligheten.

Fallet blir mycket uppmärksammat och en opartisk undersökningskommitté tillsätts av Mahatma Gandhi. Kommittén drar slutsatsen att det inte råder något tvivel om att Shanti Devi är den återfödda Lugdi Devi.

Shanti Devi

I vuxen ålder lär sig Shanti Devi mer och mer att leva med minnena från det tidigare livet och hon ägnar sig åt att studera och senare även undervisa i filosofi och religion.

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Sammanställer man de båda kvinnornas horoskop framträder ett tydligt mönster som visar hur deras liv hänger samman. Södra månnoden representerar tidigare livs erfarenheter och det är intressant att se hur Lugdi Devis många planeter i Stenbocken - Solen, Jupiter, Saturnus och Kiron - tycks "hällas över" till Shanti Devis Södra månnod i samma tecken:

Inre ring: Lugdi Devi, 18 jan 1902, Mathura, Indien
Yttre ring: Shanti Devi, 11 dec 1926, Delhi, Indien

Shanti Devis Norra månnod hamnar därmed i Kräftans tecken i konjunktion med Pluto och trigon Månen i Fiskarna. Det kan tydas som att hon återföds (Pluto konjunktion Norra månnoden) med bevarade minnen från Själens tidigare inkarnation (Månen i Fiskarna som samtidigt också bildar en sextil till den Södra månnoden i Stenbocken).

I den tidigare inkarnationen som Lugdi Devi hade hon Norra månnoden i Skorpionen i opposition till Månen i Oxen, båda i kvadratur till Mars. Det antyder en tidig död i samband med att hon födde sin son.

Lugdi Devi var djupt religiös - hon beskrevs av sina närstående som helgonlik - vilket speglas av hennes Venus i Fiskarna trigon Neptunus i Tvillingarna och kvintil Uranus i Skytten. Även Shanti Devi kom att ägna sig åt filosofi och religion som hon också undervisade i under senare år - hon har Solen, Venus och Saturnus i Skytten. Att hon har Merkurius i Skorpionen konjunktion Saturnus i Skytten och trigon Uranus i Fiskarna och med en kvadratur till en retrograd Neptunus i Lejonet antyder något av hennes medvetenhet om sitt tidigare liv. Med koncentrationen av planeter i Skyttens tecken kanhända hennes Själs nästa inkarnation kommer att ha Södra månnoden i det tecknet.

Det faktum att hon återföddes så snart - bara drygt ett år efter Lugdi Devis död - är ovanligt och tycks ha att göra med hennes starka längtan tillbaka efter att ha dött en så tragisk och traumatisk död som nybliven mor. Den svenske författaren Sture Lönnerstrand har berättat om hennes märkliga levnadsöde i boken Shanti Devi - en berättelse om reinkarnation (Larsons förlag, 1994, 2007).

Tyvärr har jag inte tillgång till exakta födelsetider, så jag har inte kunnat jämföra planeternas husplaceringar. Båda horoskopen är ställda för tiden 12:00. Trots den begränsningen ger horoskopen en klar bild av Lugdi Devis och Shanti Devis så märkligt sammanhängande liv.

Gondoljären sänker och lyfter åran tankfullt medan Gondolen fortsätter sin gungande färd genom astrologins förunderliga värld - som samtidigt också är vår alldeles vanliga värld...

Mats i det blå

Astrologi och reinkarnation

2009-01-18T14:19:00.018+01:00

Astrologin förutsätter reinkarnation. Hur kan annars en människa födas med ett horoskop som visar på ett förflutet, som visar den personens särskilda inneboende problematik och utvecklingspotential?

Horoskopet visar vad en människa bär med sig från tidigare liv som människa, visar på hans eller hennes karma och på ännu olösta konflikter och en problematik som kommer att återaktualiseras i den nya inkarnationen.

Paul Gauguin: "Varifrån kommer vi, vilka är vi, vart är vi på väg?" (detalj)

Reinkarnation är nu inte bara en "indisk lära" eller ett "newage-påhitt". Det är i själva verket ett synsätt som tidigare har omfattats av hela mänskligheten ända från förhistorisk tid. Först med de s.k. monoteistiska religionerna och deras från människans nedärvda naturliga synsätt avvikande läror och genom den följande sekulariseringen har förståelsen för reinkarnation upphört med allt vad det innebär av mänsklig desorientering i tillvaron.

Reinkarnation är det enda svaret på människans många frågor och undringar om livets och dödens mening. Varje människa är unik och existerar bara en gång. När döden inträffar är hon borta för alltid. Men enligt läran om reinkarnation finns bortom/inom människan en Själ som lever vidare i en annan verklighetsdimension än den fysiska. Själen för med sig människans lärdomar och särskilda problematik på olika områden, som sedan aktualiseras i en ny inkarnation där Själen på nytt strävar efter att komma till fullt uttryck som fysisk människa på Jorden.

Många faktorer i horoskopet visar på Själens tidigare inkarnationer, på det som upplevts och grundlagts i tidigare jordeliv och som nu - i det nya livet - får sin karmiska fortsättning. Hit hör framför allt de båda Månnoderna och Pluto tillsammans med de planeter som de aspekterar. Vidare Månen, liksom de tre "vattenhusen" (fjärde, åttonde och tolfte husen) och vattentecknen Skorpionen, Fiskarna och Kräftan. Månens Södra nod visar på vad Själen lärt i tidigare inkarnationer medan den Norra noden pekar på området för det nya livets lärdomar.

Enligt den astrologi som studerar Själens utveckling genom flera liv (den s.k. evolutionära astrologin som skapats av astrologerna Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest) representerar framför allt Pluto det inkarnerande själsmedvetandet och de svårigheter det har att etablera sig i mänskligt liv på Jorden. Plutos tecken- och husplacering i horoskopet i kombination med Månnodernas placering antyder enligt det här synsättet Själens övergång från en tidigare inkarnation till det nya jordeliv som födelsehoroskopet representerar. Det visar på vilka svårigheter som behöver övervinnas och vilka gynnsamma möjligheter som öppnar sig i det nya jordelivet.

Mellan årtagen blickar gondoljären in i myllret av stjärnor och förundras storligen över livets oerhörda mysterium. Mysteriers mysterier...

Mats i det blå

Vargmåne

2009-01-11T14:58:00.016+01:00

Årets första Fullmåne inträffar alltid i Kräftan - Månens eget tecken - då Månen står mitt emot Solen i Stenbocken. Det är en tid att hålla sig inne i värmen medan vargarna ylar utanför i kylan...

I år ingår den första Fullmånen i ett vackert aspektmönster - en mystisk rektangel som dessutom innehåller ett s.k. Guds finger.

Omtanke (Månen i Kräftan) och ansvar (Saturnus i Jungfrun) manar till frid och gemenskap (Neptunus i Vattumannen). Nödvändiga förändringar (Uranus i Fiskarna) kan göras när omtanke och ansvar får råda.

Nymånen den 27 december 2008

Nymånen i Stenbocken, som inträffade den 27 december, då Månen var i konjunktion med Solen, markerade slutet på det föregående året och början på det nya. Nymånehoroskopet, som visar på det kommande året, har sex planeter i Stenbocken - Mars, Pluto, Månen, Solen, Merkurius och Jupiter. Det antyder allvar och ansvar. Pluto konjunktion Mars pekar på krig och våldsamhet och det var också den här dagen - den 27 december 2008 - som Israel attackerade Hamas i Gazaområdet.

Samtidigt har horoskopet Norra månnoden, Kiron, Venus och Neptunus i Vattumannen, vilket visar på ömsesidigt beroende och behovet av fred. Det är som om de här båda planetkoncentrationerna visar på två skilda förhållningssätt. Om Stenbocken, med de maskulina energierna Mars, Solen och Jupiter, här står för den gamla patriarkala ordningen med dess maktmissbruk, exploatering och förstörelse, så kan Vattumannen med de mer feminina energierna Venus och Neptunus istället sägas stå för en ny insikt om de förändringar (Vattumannen) som är nödvändiga för att hindra mänsklighetens destruktiva och katastrofala framfart.

Den här motsättningen speglas också i oppositionen mellan Uranus (förändring) i Fiskarna (upplösning) och Saturnus (den etablerade strukturen) i Jungfrun (struktur, ordning). Pluto (transformation) i Stenbocken (också struktur och ordning) förstärker det här mönstret på ett kraftfullt sätt. Omvandlingarnas planet kommer att befinna sig i det här tecknet ända fram till år 2023. Under kommande år formar Pluto dessutom ett T-kors med oppositionen Uranus-Saturnus och det - om något - visar att mycket omvälvande förändringar står för dörren när det gäller den etablerade patriarkala ordningen (Stenbocken), dvs. de nuvarande ekonomiska och politiska strukturerna i vår värld.

Vid Fullmånen idag har Jupiter gått vidare från Stenbocken till Vattumannen, där den stannar hela det kommande året. Kanske kan Jupiter här ses som en högre oktav av den maskulina energin som lämnar det patriarkala mönstret (Stenbocken) med dess maktmissbruk och rädsla (Pluto i Stenbocken) bakom sig och istället omfamnar en mer konstruktiv och allomfattande framtid (Vattumannen).

I de banorna rör sig gondoljärens tankar medan han mellan årtagen blickar upp mot Fullmånen...

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 4

2009-01-10T10:07:00.005+01:00

Idén att alfabetets bokstäver härrör från himlens stjärnbilder har framförts från flera håll, bland annat av Stephen E. Franklin i boken Origins of the Tarot Deck - A Study of the Astronomical Substructure of Game and Divining Boards.

Före de stora städernas artificiella belysningar och före luftföroreningarnas utbredning talade stjärnhimlen mer direkt till människorna. I stjärnornas olika konstellationer tyckte man sig se mytologiska gestalter och berättelser och längs Solens, Månens och planeternas vandringsled såg man Zodiakens tolv stjärnbilder och i ännu äldre tid cirkeln med 27 eller 28 Månhus.

Det är inte alltför långsökt att tänka sig att man också formade sina skrivtecken efter stjärnhimlens konstellationer. I bokstavsmystisk mening formar också alfabetet, likt Zodiaken, en cirkel.

Det gäller också de forntida runorna. De 24 runorna i den äldre runraden kan inpassas i årets gång så att Dag-runan (ljusets runa) markerar sommarsolståndet och årsrunan (Jara) vintersolståndet. Vårdagjämningen markeras då av björkrunan (Bjarka) och höstdagjämningen av fackelrunan (Ken). De övriga runorna faller sedan naturligt på plats enligt sin inbördes ordning mellan de fyra årstidsrunorna och bildar på så sätt Runhjulet, runornas årshjul.

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 3

2009-01-08T11:38:00.011+01:00

Medan Gondolen sakta gungar fram fortsätter gondoljären att spana efter bokstäver på natthimlen. Blicken dröjer kvar vid Lejonets stjärnbild... Jodå, där framträder också tydligt den feniciska bokstaven Yod:

Lejonets stjärnbild; bokstaven Yod

Men det betyder att tre bokstäver tycks fattas i det himmelska alfabetet. Efter Vau saknas Zayin, Chet och Tet... Något förvirrad spanar gondoljären förgäves efter de saknade bokstäverna men fylls strax åter av förundran då han ser att efter Yod i Lejonet följer sedan som sig bör bokstäverna Kaf, Lamed, Mem och Nun i stjärnbilderna Jungfrun och Vågen, alla i rätt ordning

Och därefter följer Samek, Ayin, Pe, Zade, Qof, Resh, Shin och Tau, också de i rätt ordning i stjärnbilderna Skorpionen, Skytten, Stenbocken och Vattumannen:

Det himmelska alfabetet omfattar då 19 bokstäver, medan det äldsta feniciska alfabet man känner till hade 22 bokstäver. Kan det måhända vara så, att skriften på himlen representerar ett ännu äldre, ur-feniciskt alfabet som bara hade 19 bokstäver? Kan de tre felande tecknen ha infogats senare för att göra alfabetet mer fullständigt?

Faktiskt är också de tre saknade bokstäverna, Zayin, Chet och Tet, endast varianter av bokstäverna Zade, He och Tau. Så de kan mycket väl vara senare tillägg. Kanske är alfabetet på himlen i alla fall själva uralfabetet...

Några bevis finns förstås inte och i gondoljärens sinne får det hela stanna vid en fascinerande tanke, en tänkbar möjlighet, medan Gondolen stillsamt gungar fram genom det Galaktiska Venedig...

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 2

2009-01-06T11:05:00.014+01:00

Efter fjärde årtaget lyfter gondoljären återigen blicken upp mot stjärnbilden Tvillingarna... Jodå, där syns också mycket tydligt feniciernas fjärde bokstav, Dalet, grekernas Delta:

Stjärnbilden Tvillingarna; bokstaven Dalet

Efter femte årtaget uppenbarar sig så i stjärnbilden Kräftan den femte bokstaven, He, grekernas Epsilon:

Stjärnbilden Kräftan; bokstaven He

Vad är nu detta? Drömmer gondoljären? Färdas han kanhända genom en magisk dimension av verkligheten? Långsamt sänker han åran i vattnet en sjätte gång och blickar åter upp mot stjärnhimlen... Jodå, där - i stjärnbilden Lejonet - syns feniciernas sjätte bokstav, Vau:

Stjärnbilden Lejonet; bokstaven Vau

Alef, bet gimel, dalet, he, vau...

Det råder inget tvivel längre, alfabetet står skrivet i skyn!

Mats i det blå

Skrivet i stjärnorna - 1

2009-01-04T12:04:00.012+01:00

Gondoljären filosofunderar mellan årtagen. Det sägs att det första alfabetet kom från fenicierna, som var sjöfarare. Kan det vara så, att de under sina sjöfärder på natthimlen såg vad som skulle komma att bli deras skrivtecken? Stod skriften skriven på stjärnhimlen?

Om man betraktar stjärnbilden Oxen (Taurus, tjuren) och jämför den med feniciernas första bokstav, Alef (tjuren), kan man se en märklig överensstämmelse inte bara i namn och symbolik utan också i form och utseende:

Oxens stjärnbild; bokstaven Alef

En tillfällighet, kanske. Må så vara. Men flyttar vi blicken vidare till intilliggande stjärnbilden Orion, så kan vi till vår häpnad i konstellationens övre och mellersta del tydligt urskilja feniciernas andra bokstav, Bet:

Orions stjärnbild; bokstaven Bet

Och i nästa stjärnbild, Tvillingarna, anar vi den tredje bokstaven, Gimel:

Tvillingarnas stjärnbild; bokstaven Gimel

Alef, bet, gimel... grekernas alfa, beta, gamma...

Efter tre årtag kan alltså gondoljären med lätthet urskilja de tre första bokstäverna i feniciernas alfabet i tre på varandra följande stjärnbilder. Vad skall de fortsatta årtagen uppenbara?

Fortsättning följer.

Mats i det blå

Undervattensgondolen

2009-01-01T12:46:00.016+01:00

Astrologi är, som namnet anger, läran om det "astrala". Även om Solen och Månen och i viss mån planeterna i solsystemet påverkar livet på Jorden rent fysiskt genom strålning, gravitation och genom de cykliska mönster som bildas i förhållande till Jorden, så är det ändå inte i första hand det som astrologin handlar om.

Det är inte stjärnornas eller planeternas fysiska aspekter som studeras utan det som är bortom eller kanske snarare inom det fysiska - det överfysiska eller som det sedan gammalt kallas, det astrala.

För att i vår föreställning nå den astrala dimensionen kan vi i fantasin tänka oss att den Galaktiska Gondolen är en undervattensgondol. Bara genom att gå ner under den fysiska ytan kan vi nå det astrala djupet.

Så vi föreställer oss att vår undervattensgondol sakta intar undervattensläge. Strax har vi lämnat den yttre fysiska ytan ovanför oss. Vi befinner oss nu i en mer eterisk, inre, men alltjämt fysisk nivå. Vi har lämnat den yttre molekylära och atomära världen och sjunker sakta genom den subatomära nivån. Djupare och djupare går vår färd tills vi lämnar också den subatomära världen ovanför oss.

Vi hamnar nu i en värld av ljus, medvetande och energi där allt hör samman och bildar ständigt växlande men ändå ordnade kalejdoskopiska eller cykliska mönster. Fascinerade betraktar vi allt detta och inser att vi nått ner (eller in) i den astrala nivån bortom/inom vår vanliga fysiska verklighet...

Det är här på den här djupa astrala nivån som det medvetande och de energier är verksamma som astrologin studerar. Det är här medvetande sätter energi i rörelse och skapar de former som sedan utkristalliseras i den yttre fysiska verkligheten. På den här nivån, som givetvis också finns inom oss själva, förstår vi hur allt hänger samman och hör ihop. Här blir det begripligt att planetrörelser i solsystemet och skeenden och händelser på Jorden kan spegla varandra.

Här förstår vi hur varje ögonblick och varje tidsperiod har sin särskilda kvalitet som i sin tur sätter sin prägel på det som alstras och växer fram ur dem. Nu förstår vi också hur en människa speglar det astrala mönster som råder vid födelsen och som anger den människans särskilda förutsättningar och möjligheter enligt tidigare karma.

Vi dröjer stilla en lång stund medan allt detta får sjunka in och uppfylla oss med både förundran och en stilla känsla av trygghet och tillit till själva livet. Utan brådska låter vi så vår undervattensgondol åter stiga uppåt, tillbaka först genom den astrala dimensionen och vidare genom den eterisk-fysiska nivån och därifrån upp genom den yttre fysiska ytan, där Gondolen i ett nu åter förvandlas till en vanlig gondol, gungande fram på det Galaktiska Venedigs kanaler som om ingenting hänt...

Mats i det blå

Astrologi och mytologi

2008-12-26T12:07:00.009+01:00

Detta har aldrig hänt;

det pågår hela tiden.

- Salustius om myterna

Ordet myt betyder numera "osanning, lögn" men den ursprungliga betydelsen är helt enkelt "berättelse" (från grekiska mythos).

Berättandet är lika gammalt som människan. Tradition och kunskap har tiderna igenom förmedlats genom berättelser. Allt har sin berättelse. Berättandet är ett sätt att tolka verkligheten i poetisk och dramatisk form.

Årstider, dagar och nätter, födelse och död - livet består av cykliska rörelser ända från begynnelsen samstämda med himlakropparnas rörelser. Forntidens vise insåg allt detta och relaterade livet på Jorden till Solens, Månens och planeternas gång. De insåg att det himmelska mönstret genomträngde allt liv och alla skeenden på Jorden.

Samma mönster kom därför också att forma berättelserna, sagorna, sångerna, ritualerna.

Berättelserna ifördes olika klädnader under olika tidsepoker, på olika platser och bland olika folk. Ändå var kärnan alltid densamma. Samma himmelska mönster som uppfyller och genomtränger allt uppfyllde också och gav liv åt berättelserna, myterna. Berättelserna om de gamla hjältarna, gudomligheterna och jättarna är därför också berättelserna om himlakropparnas rörelser.

Astrologin visar på ett grundläggande astralt mönster som uppfyller och genomtränger allt liv och all rörelse. Allt hänger samman, varje tid, varje ögonblick har sin karaktär, formar sitt bestämda mönster i tillvarons ständigt växlande kalejdoskop.

Detta följer av nödvändighet eftersom det ursprungliga mönstret finns kvar och genomtränger allt, är med i alla växlingar och avspeglas också i människans samhälle och i människan själv, i människans psyke och kropp och levnad.

Så speglar Solens, Månens och planeternas gång allt som sker på Jorden. Cykliska mönster upprepas och förenas med varandra och bildar den vävnad av liv som är vårt universum och vår tillvaro.

Samma mönster som ingår i alla skeenden uppfyller också människans berättelser (myter). Därför finns en djup innebörd i berättelserna. De berättar i symbolisk form om vårt liv. Därför finns också ett nära samband mellan astrologin och myterna. Båda speglar vårt liv och de universella mönster och arketyper som utgår från alltings källa och som genomtränger allt som existerar.

Mats i det blå

Stjärnan i öster

2008-12-23T09:49:00.015+01:00

De tre stjärnorna i Orions bälte kallas ibland "de tre vise männen". Tillsammans färdas de i riktning mot himlens ljusstarkaste stjärna, Sirius, egypternas Sothis, en gång helgad åt Isis, den gudomliga modern och förebilden till den bibliska legendens Jungfru Maria.

På våra breddgrader kan man vintertid vid klart väder se Orions stjärnbild om kvällen i söder. Längre ner vid horisonten mot öster lyser den ljusstarka Sirius.

Vill man, kan man i Orions bälte och den ljusa stjärnan Sirius se de tre vise männen - de persiska magerna, astrologerna - färdas mot stjärnan i öster, Isis, modergudinnans stjärna...

Mats i det blå

Vintersolstånd, jul och nyår

2008-12-21T12:42:00.005+01:00

Gondolens färd har nått fram till årets kortaste dag och mörkaste tid.

Vintersolståndet markerar årets vändning, mörkret kulminerar, ljuset är som svagast, dagarna som kortast, då vänder allt och går åt andra hållet, mot ljusare tider och längre dagar.

Solen dör och återföds. Detta är julen och nyåret i astrologisk mening.

Vintersolståndet, som är Solens inträde i Stenbockens tecken, sker i konjunktion med den Galaktiska Gondolens Medium Coeli - solbanans högsta punkt vid Gondolens sjösättning och första årtag. Därmed är Gondolens färd nära förbunden med årstidernas gång och själva midvintermysteriet...

I år förstärks vintersolståndet kraftigt av att Solen är i konjunktion med Pluto, pånyttfödelsens och transformationens planet. Det är som om midvinterns tema om död och födelse framträder så mycket starkare än vanligt.

Gondoljären önskar alla en God Jul!

Mats i det blå

Blinka lilla stjärna där

2008-12-19T19:51:00.011+01:00

Blinka lilla stjärna där

Hur jag undrar vad du är

Fjärran lockar du min syn

Lik en diamant i skyn

Att i det stilla skymningsblå ljuset se planeter och stjärnor lysa och tindra är en förunderlig upplevelse. Så fjärran och ändå på något sätt så nära.

Den galaktiske gondoljären uppfattar stjärnhimlen som en i djupaste mening poetisk och vacker del av livet på Jorden. Stilla blinkar stjärnorna medan den Galaktiska Gondolen sakta gungar fram i skymningens mörka vatten...

Mats i det blå

Astrologi som poesi

2008-12-15T12:28:00.007+01:00

Astrologin, liksom alla forntida kunskapssystem, omfattar allt och lämnar ingenting utanför, speglar livet som helhet och äger därför också en djupt poetisk dimension.

Livet och tillvaron kan inte uppfattas rätt om inte den inneboende poesin får tränga igenom. Även det prosaiska i livet har sin stillsamma poesi.

Allt är i betraktarens öga!

Det ligger i verklighetens natur att också äga en poetisk dimension. Och verkligheten - det är både betraktaren och det betraktade!

Det går inte att avlägsna poesin utan att göra våld på livet. Poesin - och här menar jag inte i första hand dikter skrivna i ord utan mer vad jag vill kalla tillvarons poetiska dimension - den talar stillsamt, når djupa känslor och får allt att höra till, finnas tillsammans, betyda något.

Avlägsna poesin och verkligheten blir livlös, hård, kall, otrygg och overklig. Det ena ställs mot det andra. Det som hör ihop skiljs åt. Helheten brister. Det meningsfulla går förlorat.

Det är i den meningsfulla samhörigheten som astrologin har sin plats. Den för samman, visar på alltings sammanhang och mening. Allt tillåts samverka. Livet blir helt. Också det svåra och smärtsamma har sin mening och plats i det hela, får sin förklaring, blir lyssnat på och kan integreras i helheten.

Mats i det blå

Tehuti

2008-12-10T13:50:00.012+01:00

Även från Merkurius i Vågen i Gondolens sjunde hus utgår en trigon till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen i det tolfte huset. Samtidigt bildar planeten ett T-kors tillsammans med Jupiter i Stenbocken i det elfte huset och Månen i Kräftan i Gondolens femte hus.

Merkurius, grekernas Hermes och egypternas Tehuti, styr inte bara Imum Coeli och fjärde huset i Tvillingarnas tecken utan också Descendenten och sjunde huset i Jungfruns stillsamma tecken. Själva grunden för Gondolens tillkomst och framträdande är förstås en önskan och ett behov att kommunicera.

Slutligen formas lämpligt nog i Gondolens horoskop en vattentrigon mellan Uranus i Fiskarna, Mars i Skorpionen och Månen i Kräftan.

Så gungar den sakta fram, den märkliga och förunderliga Galaktiska Gondolen i sitt lika märkliga och förunderliga Galaktiska Venedig medan nattens tindrande stjärnor speglar sig i det svarta djupet.

Mats i det blå

En stillsam symfoni

2008-12-06T12:39:00.006+01:00

Vi gungar vidare i vår Galaktiska Gondol. Högst på himlen står den avlägsna Pluto, grekernas Hades, dödsguden, i Skyttens tecken. Pluto konjunktion Medium Coeli i Skytten visar på en stark drift att upptäcka livets högre eller djupare mening. Pluto och Medium Coeli bildar sextil med Solen akteröver i Vågens tecken i Gondolens sjunde hus. Samtidigt formas från Pluto och Medium Coeli en kvadratur till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen.

Det finns något kraftfullt i det här mönstret, en slags stillsamt vänlig men ändå bestämd framtoning, ett framhållande av det väsentliga och en vilja att gå på djupet med saker och ting.

Pluto styr det åttonde huset i Skorpionens tecken där Venus, grekernas Afrodite, stillsamt sprider sitt vackra sken. Från Venus utgår en trigon till Ascendenten och en kvintil till Kiron och Norra månnoden i Vattumannen i Gondolens tolfte hus.

Det är som om planetenergierna i stilla tystnad omger och fyller Gondolen med ljus i harmoniska färgtoner i en slags stillsam symfoni där det enda ljud som förnims är gondoljärens långsamma årtag i det becksvarta vattnet genom det Galaktiska Venedigs stjärnbelysta kanaler...

Mats i det blå

"En lära för de vidskepliga"

2008-12-01T10:55:00.011+01:00

Oh come ye starry starfish, I know your ways are caped

Maybe it´s because you´re astrologically shaped

- Donovan Leitch: Epistle to Derroll

Dagen före det amerikanska presidentvalet hade onlineversionen av SvD en artikel om en amerikansk professor i matematik, Avery Solomon, på besök i Sverige. Det märkliga med denne matematikprofessor, berättar artikeln, är att han också - ve och fasa - är astrolog.

Artikeln och intervjun handlade om det förestående amerikanska valet och vad "stjärnorna" enligt professorn hade att säga om detta. På frågan hur han fick ihop sin akademiska utbildning med astrologin, svarade Solomon lakoniskt: "För mig är astrologi inget annat än matematik och kvantfysik."

Förutspå valutgången ville han inte göra, eftersom han sade sig inte vara "intresserad av att använda astrologin för att se in i framtiden". För honom är det viktigare att kunna "gå djupare in i mysteriet" och "ta ansvar för att man är en del av allt som sker i kosmos". Enligt artikeln säger Avery Solomon vidare att "var och en av oss är ett levande dynamiskt energifält av möjligheter där vi står i förbindelse med den kosmiska intelligensen".

Märkligt, kan man tycka, att en så prestigefylld tidning som SvD ger så pass mycket till synes positiv uppmärksamhet åt något - enligt gängse uppfattning - så suspekt som astrologi. Men - ack nej - inte har man kunnat låta bli att gardera sig med en vi-tar-avstånd-från-astologin-ruta:

"En lära för de vidskepliga. Att himlakropparnas position på himlen vid födelseögonblicket skulle kunna bestämma en människas personlighet saknar belägg och Nationalencyklopedin säger att 'vetenskaps- och kulturhistoriskt är astrologin av stort intresse, men den måste numera betraktas som ren vidskepelse'."

Trots det tydliga avståndstagandet från astrologin bombarderades ändå artikeln med upprörda och besvikna läsarkommentarer som sökte överträffa varandra i att ösa ovett över tidningen som publicerar sådant dravel och över astrologin, som - naturligtvis - kallades båg, lurendrejeri och trams. Så höga tankar har den allmänna opinionen (den allvetande okunnigheten) om ämnet astrologi.

I en artikel på Galaktiska Gondolen, Astrologin och den moderna vetenskapen, citerar jag samma ord från Nationalencyklopedin som SvD gör i sin artikel. Där förklarar jag också hur det kommer sig att astrologin numera "måste" betraktas som ren vidskepelse. Läs gärna.

Avery Solomons hemsida
Artikeln i SvD

Mats i det blå

Hälften människa hälften häst

2008-11-27T20:00:00.015+01:00

Astrologin bygger på att det finns en motsvarighet mellan himlens planeter och människans inre, en motsvarighet där det ena speglar det andra. Upptäckten av en ny himlakropp i solsystemet innebär då också att något nytt medvetandegörs i vårt inre.

Upptäckten av Kiron kom inom den mer andligt inriktade astrologin att visa på en det inre helandets väg i förening med en högre medvetenhetsutveckling.

Mytens Kiron var hälften människa hälften häst. Efter att han som liten hade övergivits av sina föräldrar (Saturnus i hästskepnad och havsnymfen Philyra) togs han om hand av Apollon, solguden med den sjusträngade lyran, som blev hans mentor och som undervisade honom i de olika konsterna.

Ett centralt symboltema som växer fram ur mytologin kring Kiron handlar om återförenande. Människans återförenande med både himmel och jord.

Kiron som människa och häst säger oss att vi behöver förnya vår inre kontakt med Jorden, med vårt levande Jordkosmos, med våra animala instinkter och vårt känsloliv, men också med "mörka sidor" i vårt undermedvetna. Överbetoningen på rationellt tänkande fjärmar oss annars allt mer från livets helhet.

Men vi har inte bara förlorat vår inre kontakt med Jorden och med våra instinkter och känslor. Likt Kiron, som övergavs av sina föräldrar, har vi också avskurits från vårt gudomliga ursprung. Vi upplever oss "övergivna" och avskurna från vårt eget inre, vår egen inre gudomlighet.

I detta utsatta tillstånd räcker oss Kiron, den sårade helaren, en hjälpande hand tills vi själva förmår ta det fulla ansvaret för vårt eget helande och genom det också återfå den inre kontakten med både himmel och jord...

Med Kiron konjunktion Norra månnoden i Vattumannens tecken i det tolfte huset i Gondolens horoskop, framstår det djupt smärtsamma temat om mänsklighetens kollektiva inre sår och vikten och nödvändigheten av helhet och balans som själva motivationen bakom Gondolens sjösättning och gungande färd...

Mats i det blå

Kiron - nyckeln till balans och läkedom

2008-11-23T14:47:00.014+01:00

Kirons oregelbundna bana runt Solen för samman ytterligheterna Saturnus och Uranus, det jordiska och det himmelska, förenar ande och materia, intuition och logik...

Mytens Kiron var både häst och människa. Namnet kommer från grekiska cheir, som betyder hand. Kiron var undervisaren. Det han lärde ut förenade insikt och kunnande. Kanske kan det sammanfattas i ordet kultur.

Kiron upptäcktes helt oväntat av astronomen Charles Kowal den första november 1977. Tiden anges till klockan 10:00. Horoskopet för upptäckten - då Kiron "föddes" i det mänskliga medvetandet - har märkligt nog Ascendenten, den yttre gestalten, i Skyttens - kentaurens - tecken!

Den lilla planeten kallades först "Object Kowal" efter upptäckaren. Det visas också av planetens symbol, ett O med ett K ovanför, en symbol som astrologerna snart kom att se som en nyckel - en nyckel till människans högre medvetandeutveckling.

Så inträffade det märkliga - för att inte säga magiska - som alltid tycks ske när nya himlakroppar upptäcks. Astronomerna gav den nya planeten ett namn ur den grekiska mytologin, ett namn som sedan på ett förunderligt sätt kom att passa in i det astrologiska mönstret. Astronomerna valde namnet Kiron.

Astrologerna å sin sida tackade och tog emot och kunde snart urskilja den nya planetens betydelsefulla roll som förbindelselänk mellan de traditionella för ögat synliga planeterna och de nyupptäckta yttre planeterna - Uranus, Neptunus och Pluto - som under de senaste tre århundradena har infogats i det astrologiska mönstret.

Kirons upptäcktshoroskop har Venus, Pluto och Norra månnoden i konjunktion med Medium Coeli i Vågens tecken. Det visar på betydelsen eller nödvändigheten av en förnyad balans och harmoni i det mänskliga medvetandet.

Neptunus i Skytten i det tolfte huset bildar en sextil till Pluto och Norra noden i Vågen. Det antyder intuitionens och den andliga inriktningens stora betydelse för att människan ska uppnå ett högre eller mer vidgat och balanserat medvetande.

Solen - porten mellan det materiella och det andliga - i konjunktion med Uranus och Merkurius i Skorpionens tecken visar på en förestående eller redan påbörjad revolution i människans medvetande...

Mats i det blå

Havsguden styr

2008-11-21T14:00:00.010+01:00

Med Gondolens Ascendent i Fiskarnas tecken framstår lämpligt nog Neptunus - havsguden och de sjöfarandes beskyddare - som härskare i Gondolens horoskop.

Det är en Neptunus - grekernas Poseidon - färgad av den vise kentauren Kiron, Månens norra nod och - via Vattumannens tecken - också av Uranus, himmelsguden, i Fiskarna...

En trigon bildas också till Solen i Venus-tecknet Vågen i det sjunde huset och en mystisk septil bildas till Pluto och Medium Coeli i Jupiter-tacknet Skytten...

Så färgar planetenergierna varandra och skapar Gondolens unika spegling av tiden och rummet där den förs fram av gondoljärens årtag över svarta vattenspeglar under det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Ett magiskt mönster

2008-11-18T13:40:00.009+01:00

Jupiter i Stenbocken, högt på himlen i Gondolens elfte hus står i opposition till Månen i Kräftan i det femte huset.

Vad kan det betyda?

Månen befinner sig djupt under Gondolens köl i det av värmande lyktor upplysta femte huset i Kräftans tecken. Jupiter står högt på himlen i Stenbockens lite stela och frusna tecken. Köld i kontrast till värme, yttre i kontrast till inre, högt i kontrast till lågt, vintermörker i kontrast till tända ljus...

Anar vi en kylig besserwisserattityd hos en genomfrusen Jupiter i Stenbocken? Eller en säregen blandning av optimism och pessimism? Och i andra ändan en intuitiv, innerlig och känslig Måne i det kreativa femte huset...

Finns det något som kan lindra motsättningen? Kanske rent av göra den till en tillgång?

När bilden klarnar, visar sig ett vackert helhetsmönster i Gondolens horoskop, ett mönster där de båda oppositionerna (Uranus-Saturnus och Jupiter-Månen) bildar diagonaler i en "mystisk rektangel". Det magiska mönstret upplöser som i ett trollslag alla svårigheter och motsättningar och innefattar även Kiron, helaren, och Månens nodaxel.

Gondolens färd är räddad!

Det som till att börja med såg hotfullt ut visar sig istället vara ett sällsamt vackert mönster av samverkande planetaspekter, en koreografiskt fulländad uppvisning, en himlaljusens alkemiska dans...

Mats i det blå

Kiron - kentauren och helaren

2008-11-16T15:09:00.009+01:00

Kiron, kentauren, tycks ha en viktig roll i Gondolens horoskop. Rakt föröver, i öster, färdas den i sällskap med Neptunus - havsguden och de sjöfarandes beskyddare - och Norra månnoden, Drakens huvud, alla i Vattumannens tecken i den gungande Gondolens tolfte hus...

Vilken är den då, Kirons roll i det planetära skådespelet?

I mytologin är han både häst och människa, son till Saturnus och sonson till Uranus. Kiron är läraren och undervisaren, läkaren och örtkännaren, musikern, astrologen, bågskytten. Han står för insikt och kunnande (grekiska cheir betyder hand) och därigenom sammanförandet av himmel och jord, intuition och rationellt tänkande...

Himlakroppen Kiron upptäcktes sent, först 1977. Ingen kan med säkerhet säga vad den är, om den är en småplanet eller asteroid eller kanske rent av komet (men i så fall en ovanligt stor sådan). Kiron har en märklig omloppsbana som på ett förunderligt sätt stämmer väl med mytologin. Den kretsar mellan Saturnus och Uranus på så sätt att när den är som närmast Solen kretsar den en bit innanför Saturnus bana och när den är som längst bort är den till och med utanför Uranus omloppsbana.

Förenaren av himmel (Uranus) och jord (Saturnus), astrologen och örtläkaren, musikern och bågskytten, hjältarnas mentor och undervisare...

Mats i det blå

Att vara vattenbärare

2008-11-13T13:03:00.011+01:00

Vi gungar vidare i vår stjärngondol...

Rakt föröver, lite högre upp än Uranus i Fiskarna, befinner sig Neptunus, havsguden, och Kiron, kentauren, i konjunktion med Norra månnoden, alla i Vattumannens tecken och i Gondolens tolfte hus...

Vad kan detta betyda?

Neptunus i Vattumannen antyder en ny, kollektivt uppfattad andlig verklighetsvision...

Kiron i samma tecken visar på en känslighet för mänsklighetens kollektiva smärtor och sår och en vilja att bidra till läkedom...

Norra månnoden i Vattumannen handlar också om att tjäna mänsklighetens behov...

Konjunktionen mellan dessa tre i Vattumannen i det tolfte huset antyder Gondolens gungande uppgift i världen.

Nodaxeln mellan Lejonet och Vattumannen visar på en livsväg att "vara vattenbärare" men också på behovet att nedtona den egna betydelsen (Södra månnoden i Lejonet) och se sig själv som en del av helheten, inse delaktigheten i alla människors samhörighet (Norra månnoden i Vattumannen).

Sådan tycks Gondolens uppgift vara där den gungar fram på vågorna under det Galaktiska Venedigs tindrande stjärnhimmel...

Mats i det blå

Form och rörelse

2008-11-11T12:58:00.012+01:00

Vi lever i en värld av ständig förändring. Jag tänker då inte bara på människans värld utan också på naturen och hela kosmos. Inget står stilla, allt rör på sig. "Vi kan inte stiga ner i samma flod två gånger".

Ändå lever vi paradoxalt nog också i en värld av former och strukturer. Allt har sin form, sin struktur. Formen, strukturen är nödvändig, den ger trygghet och kontinuitet.

Hur kan de då samsas, de båda, förändringen/rörelsen och formen/bevarandet?

Den just påbörjade oppositionen mellan Uranus (rörelse, förändring) och Saturnus (struktur, form) aktualiserar den här motsättningen. Och säkert kommer vi under de närmaste åren få uppleva hur många utlevda strukturer tvingas ge vika och förändras.

Iakttar vi naturen och kosmos kan vi se att rörelsen, den ständiga förändringen, inte är strukturlös utan att den också har sin struktur. Allt sker cykliskt enligt bestämda mönster. Dag och natt och årstider följer varandra på ett ordnat sätt. Vi ser också att naturens former och strukturer är flexibla, att de har en inbyggd förmåga att röra sig, växa och förändras.

Så det finns rörelse i strukturen och struktur i rörelsen. Något av yang finns i yin och något av yin i yang. Och så fortgår den evigt föränderliga dansen. Det enda oföränderliga är förändringen...

Också gondolen - den traditionella venetianska båttypen - har med tiden förändrat sin konstruktion för att kunna möta nya förhållanden. Dagens gondol - till skillnad från sina föregångare avsedd att erbjuda Venedigs turister en romantisk båtfärd på stadens vattenvägar - är så konstruerad att babordssidan är betydligt bredare än styrbordssidan. Den asymmetriska konstruktionen kompenserar avdriften och ger farkosten en rak kurs och perfekt balans då gondoljären står på babordssidan och ror med den enda åran fästad på styrbordssidan. Det är det som ger gondolen dess särskilda gracilitet där den stillsamt gungar fram under Venedigs stjärntindrande himmel...

Mats i det blå

Uranus och vetenskapen

2008-11-10T19:48:00.012+01:00

I vanliga fall förknippas Uranus med den moderna vetenskapen och dess nytänkande och experimentlusta. Ändå vände jag i bästa uranusstil upp och ner på begreppen i förra bloggposten då jag istället förknippade naturvetenskapen med Saturnus i Jungfrun (begränsad detaljkunskap) i opposition till Uranus i Fiskarna, som jag då identifierade med astrologin.

Kanske behöver jag utveckla lite mer vad jag menar med det.

Naturvetenskapen uppfattas ju i regel som modern och framstegsinriktad (Uranus). Men det är inte hela sanningen. Till stora delar har den redan fastnat i inkörda hjulspår och stelnade dogmer. De nya och omvälvande (Uranus) upptäckterna inom kvantfysiken - som egentligen hör hemma i ett helt nytt och framtida vetenskapsparadigm - har långt ifrån sjunkit in och fått genomslag ens hos stora delar av "vetenskapssamfundet". Och hur mycket mindre då i det av vetenskapen formade allmänna medvetandet!

Så vi kan se en tydlig Uranus-Saturnus motsättning inom själva det vetenskapliga tänkandet. Den egentliga motsättningen kanske därför inte är mellan astrologin och den moderna vetenskapen som sådan utan mer mellan astrologin och den redan föråldrade materialistiska och reduktionistiska bild av verkligheten som stora delar av den "moderna" vetenskapen ännu håller fast vid - trots revolutionerande nya upptäckter - och som har cementerats i det allmänna medvetandet.

Kanske ett framtida mer utvidgat vetenskapsparadigm en gång kommer att kunna tillåta vetenskapen att samverka med astrologin på ett fruktbart sätt. Kanske kommer den materialistiska reduktionismen att till slut ge vika så att mänsklighetens ögon kan öppnas för en mer vidgad, fördjupad och levande verklighet...

Mats i det blå

En vidgad verklighetssyn

2008-11-07T13:52:00.011+01:00

Efter dessa utsvävningar behöver vi allt återvända till vår stilla gungande Gondol och vårt stjärnhimmelstindrande Galaktiska Venedig...

Också Gondolen färgas, som vi har sett, av oppositionen mellan Uranus och Saturnus. Kanske är det en viktig del av Gondolens framtoning att spegla dessa motsatser.

Uranus, genom sin anknytning till Himlen, står även för astrologi som kunskapssystem. I Gondolens horoskop befinner den sig också lämpligt nog i Fiskarnas tecken och dessutom i det tolfte huset. Det visar på en bakomliggande genom astrologin intuitivt uppfattad verklighetssyn. Oppositionen till Saturnus i Jungfrun i det sjätte huset antyder en vilja inifrån att påverka och förändra en mer materialistiskt färgad och begränsande verklighetsuppfattning.

Faktiskt handlar också mycket (för att inte säga allt) på min astrologiska hemsida just om astrologins mer intuitivt uppfattade verklighetssyn (Uranus i Fiskarna) i motsats till naturvetenskapens och vårt västerländska samhälles mer materialistiska och begränsade uppfattning av verkligheten (Saturnus i Jungfrun). Jag söker hela tiden visa på den mer vidgade och inkluderande syn på verkligheten som astrologin öppnar för oss. Där finns också en artikel som jag har kallat Astrologin och den moderna vetenskapen - en titel som speglar den nu aktuella oppositionen mellan Uranus i Fiskarna och Saturnus i Jungfrun.

Men Gondolen - med Solen och Merkurius akteröver i Vågens tecken i sjunde huset - syftar framför allt till att upprätthålla balans mellan ytterligheterna.

(Och att med en extralång åra i nattens mörker i stående ställning manövrera en gungande gondol genom vältrafikerade kanaler kräver - det kan jag lova - hos gondoljären allt vad han kan uppbåda av balans och vakenhet!)

Livet i sig är ju också till sin natur ett vågspel och en äventyrsseglats utan like och nog går det att träna upp balansen och faktiskt förena en intuitiv verklighetsuppfattning med ett mer metodiskt och rationellt synsätt.

Det är i alla fall den galaktiske gondoljärens djärva strävan och våghalsiga balansakt...

Mats i det blå

Astrologi och kabbala

2008-11-06T14:30:00.006+01:00

Det ligger mer än man kanske först tror i påståendet att den nu aktuella oppositionen Uranus-Saturnus är den största och mest grundläggande motsättningen i hela vår tillvaro.

I kabbalan visas det genom de båda planeternas placering i "livsträdet". Den som är bekant med kabbalan vet att var och en av astrologins planeter - även de nyupptäckta yttre planeterna - har sin särskilda plats i det kabbalistiska livsträdet.

Det visar sig att Uranus och Saturnus intar de motsatta platserna 2 och 3 bland trädets tio (eller elva) "sefirot". Det betyder att de står mitt emot varandra överst på var sin av de båda yttre "pelarna". Uranus toppar "energipelaren" (till höger på bilden här nedanför) och Saturnus befinner sig högst upp på "strukturpelaren" (till vänster på bilden) helt i överensstämmelse med deras respektive astrologiska innebörd. Bilden visar det astrologiska livsträdet i sin helhet.

Om nu oppositionen mellan Uranus (det himmelska) och Saturnus (det jordiska) är ett uttryck för den yttersta motsättningen i tillvaron, så inser man snart att det också måste finnas något som överbryggar, förenar och integrerar dessa båda motsatser och får dem att samverka på ett skapande och livsuppehållande sätt.

Motsatser visar sig alltid i ett högre perspektiv vara olika sidor av samma sak, samverkande motpoler i en helhet. Natt och dag kan tyckas vara oförenliga motsatser men i det högre perspektivet formar de tillsammans ett dygn och dygnsrytmen har, som vi vet, stor betydelse för allt liv på Jorden. På liknande sätt samverkar motpolerna sommar och vinter och bildar tillsammans ett år. Och så vidare.

Det gäller naturligtvis också motsatserna Himmel och Jord eller ande och materia. Hela vår tillvaro består av samspelet mellan de båda. Men vad är det som får dem att samverka? Vad är det som överbryggar motsättningarna?

Kabbalan visar att det är "mittpelaren" (medvetandets pelare) som håller samman och förenar de båda "ytterlighetspelarna" - energins, rörelsens och expansionens pelare (till höger på bilden) i opposition till strukturens, materiens och begränsningens pelare (till vänster på bilden).

Motsatsernas förening i en högre enhet representeras i kabbalans astrologiska livsträd av Neptunus i trädets topp. Längre ner på samma mittpelare lyser Solen - i trädets mitt - också den är ett uttryck för den enhet ur vilken motsatsernas yin-och-yang-värld tar form.

Så kabbalan visar att det är medvetandet som överbryggar motpolerna - ytterst rörelsen (energi) och materien (struktur) - och får dem att samverka i den livets alkemiska dans som vi alla tar del i.

Det är fascinerande att se hur astrologin och kabbalan - dessa uråldriga kunskapssystem - låter sig förenas på detta sätt.

Mats i det blå

Förändring

2008-11-05T13:08:00.005+01:00

Det just avslutade amerikanska presidentvalet speglar naturligtvis också den pågående oppositionen mellan Uranus och Saturnus (som var exakt just på valdagen igår).

Barack Obamas främsta slagord har hela tiden varit "förändring" - ett ord som mer än något annat beskriver den aktuella Uranus-Saturnus oppositionen. Valutgången har beskrivits som "en radikal förändring för Amerika och världen" och valet av Barack Obama till USA:s president inger hos många förhoppningar om en ny era av solidaritet och rättvisa.

Reformvilja, förnyelse, uppvaknande, nytänkande och framåtanda är några nyckelord som beskriver vad Uranus astrologiskt står för. Det som aktualiseras i och med oppositionen mellan Uranus och Saturnus är frigörelse från gamla förlegade mönster och förhoppningar om en ny och bättre era.

Mats i det blå

Stormig färd

2008-11-04T11:29:00.005+01:00

Oppositionen mellan Uranus och Saturnus - som idag är exakt - kan tyckas vara den största och mest diametrala av alla motsatser.

Uranus står för nya och okonventionella idéer och raserandet av gamla strukturer medan Saturnus istället står för den etablerade och bestående ordningen - allt det som Uranus vill rasera!

Därför kanske det inte förvånar att förra gången de båda planeterna stod i opposition till varandra var under det omvälvande 1960-talet, då "etablissemanget" ruskades om ordentligt...

Gången dessförinnan var under det första världskrigets och den ryska revolutionens tid - också det en tid av kamp och omvälvning i världen.

Oppositionen som idag blir exakt kommer att pågå mer eller mindre exakt under de närmaste två åren. Man kan undra vilka omvälvningar som står på tur, särskilt som Pluto - förvandlingarnas planet - samtidigt sakta kommer att vandra genom Stenbocken - de stabila strukturernas tecken.

Gondolen tycks komma att spegla en stormig och omvälvande tid...

Mats i det blå

Speglingar

2008-11-03T13:08:00.013+01:00

Water, water
Holy mystery Heaven´s daughter

Allt speglar sin tid. Det är det som astrologin i grund och botten handlar om. Liksom den tindrande stjärnhimlen speglas i nattens svarta vatten speglar också varje företeelse sin tid.

Horoskopet för sjösättningen och första årtaget anger konturerna för hur Gondolen och dess Galaktiska Venedig tillsammans formar en spegelbild av det kosmiska skeende i vilket de blir till...

Vi har redan noterat hur Ascendenten i Fiskarnas zodiaktecken anger själva tonarten medan oppositionen mellan Uranus i vattentecknet Fiskarna rakt föröver och Saturnus i jordtecknet Jungfrun akteröver slår an ett grundackord.

Uranus/Ouranos och Saturnus/Kronos... Himlen och Tiden... Här vävs uråldriga myter in i den bildväv som skildrar Gondolens färd... Uranus/Himlen i Fiskarna/Vattnet i motsats till Saturnus/Tiden i Jungfrun/det jordiska livet...

Kan motsatser spegla varandra? Känna igen sig i varandra?

I den astrologiska symboliken står Uranus för intuition och nytänkande, frigörelse och omvälvning. Saturnus symboliserar det rakt motsatta: det rationella, begränsade, etablerade och bestående. Ett liknande motsatsförhållande finns mellan Fiskarna och Jungfrun: det intuitiva i kontrast till det rationella, frihet/ande i kontrast till begränsning/materia.

Oförenliga motsatser, kan det tyckas. Men kanske ändå inte. Är inte hela vårt liv ett sällsamt uttryck för motsatsernas osannolika förening? En alkemisk dans som trots sin omöjlighet ändå ständigt pågår?

Kanske består människans ödesgivna kosmiska roll eller lott i förenandet eller integrerandet i sitt eget väsen av motpolerna himmel och jord, ande och materia...

Kanske är det detta som är meningen med livet. Eller det som ger mening åt livet och förhoppningsvis också åt dess (måhända bara skenbara) motsats döden...

Mats i det blå

Ett Galaktiskt Venedig

2008-10-29T14:47:00.009+01:00

En Galaktisk Gondol kräver förstås ett Galaktiskt Venedig. Och sjösätter man en galaktisk gondol kan man nog egentligen inte heller undgå att erfara en förunderlig känsla av ett slags inre, galaktiskt Venedig...

Kanske kan man säga att detta Galaktiska Venedig blir till i samma ögonblick som Gondolen sjösätts. Egentligen måste det nog med nödvändighet vara så. Hur skulle annars Gondolen, den galaktiska, kunna finna sitt rätta element?

Så vi låter ett Galaktiskt Venedig födas i samma ögonblick som Gondolen sätts ner i dess vatten! Det betyder då att denna galaktiska vattenstad får samma horoskop som Gondolen. Deras öden har fört dem samman till att födas som tvillingar.

Och naturligtvis måste en galaktisk vattenstad - liksom Gondolen - ha Ascendenten i Fiskarnas tecken. Staden Venedig, den jordiska förebilden, har i själva verket formen av en fisk:

(Fiskens huvud och gap till vänster, den tudelade stjärten till höger)

Vårt Galaktiska Venedig, skapat i samma ögonblick som den Galaktiska Gondolen blev satt i dess svarta, stjärnhimmelsspeglande vatten, karakteriseras vidare av polariteten mellan Uranus - just över horisonten i öster - i Fiskarna och Saturnus - under horisonten i väster - i Jungfruns tecken.

Liksom dess jordiska motsvarighet kännetecknas vår galaktiska vattenstad av polariteten och kontrasten mellan elementen vatten och jord - vattenkanaler och byggnader av sten - mellan det intuitiva och det rationella, det emotionella och det mentala, det flytande och det stillastående, mellan frihet och begränsning, ande och materia...

Mats i det blå

Gondolens gungande färd 4

2008-10-28T11:39:00.018+01:00

Under horisonten färdas samtidigt planeten Saturnus i Jungfuns tecken mitt emot den uppstigande Uranus i Fiskarna.

Den södra månnoden - Drakens svans - befinner sig i Lejonets tecken mittemot den norra noden - Drakhuvudet - i Vattumannens tecken. Och Månen själv är i sin avtagande fas i Kräftans tecken, där hon åtminstone för tillfället har sin trygga boning.

Imum Coeli, solbanans lägsta punkt - denna Nattens drottning - slutligen, är i Tvillingarnas kommunikativa tecken mittemot Pluto i Skytten.

Sådan ter den sig, den Galaktiska Gondolens gungande och gnistrande färd genom det ständigt växlande och aldrig stillastående kosmiska hav som är vår förunderliga verklighet...

Mats i det blå

Gondolens gungande färd 3

2008-10-27T11:33:00.007+01:00

Medan Gondolen gungar fram är Solen - det röda eldklotet - stillsamt på väg att gå ned i Vågens tecken i väster i sällskap med Mars - eld- och krigsguden - i Skorpionen och, lite närmare horisonten, Merkurius - budbäraren och luftguden - i Vågen.

Allt medan Gondolen fortsätter sin galaktiska färd genom natten av gnistrande stjärnor...

Mats i det blå

Gondolens gungande färd 2

2008-10-26T10:46:00.010+01:00

Högt ovanför gondoljärens huvud lyser planeten Jupiter med stadigt sken i Stenbockens tecken och ännu högre på himlen i solbanans zenit färdas den avlägsne Pluto - underjordens härskare - i Skytten.

I samma tecken lyser också Venus - kärlekens och harmonins vackra gudinna - högt ovanför den gungande Gondolen.

Fjärran bortom tindrar myriader avlägsna stjärnor, speglande sig i det svarta vattnet innan det för ett kort ögonblick rörs upp av gondoljärens årtag för att sedan åter bli till en stilla spegel.

Mats i det blå

Gondolens gungande färd 1

2008-10-25T13:40:00.013+02:00

Den Galaktiska Gondolen styr fram med fören i Fiskarnas tecken. Planeten Uranus är ledstjärna strax över horisonten i öster rakt föröver i samma vattentecken.

Uranus: Galaktisk
Fiskarna: Gondol

Högre upp på himlen, också i öster, färdas stillsamt den blågröna planeten Neptunus - Havsguden - i Vattumannens tecken i sällskap med kentauren Kiron intill Månens norra nod eller Drakens huvud...

Här vävs uråldriga myter samman med Gondolens gungande färd genom den svarta nattens tystnad...

Mats i det blå

Välkommen ombord på min Galaktiska Gondol

2008-10-20T17:44:00.020+02:00

Med såväl Ascendenten som planeten Merkurius i Fiskarnas tecken i födelsehoroskopet faller det sig ganska naturligt för mig att närma mig astrologin som vore den en stilla gungande gondolfärd under natthimlens tindrande stjärnor.

Om du vill gunga med på en tur, stig ombord och följ med på en färd genom astrologins förunderliga värld!

Min hemsida, Galaktiska Gondolen, som den här bloggen hänvisar till, sjösattes idag den 20 oktober 2008 kl 17:06 med följande horoskop:

Uranus i Fiskarna strax över horisonten i öster slår an själva temat. Och målet med seglatsen är förstås vidgade och fördjupade vyer - MC i konjunktion med Pluto i Skytten. Vad det kommer att innebära i övrigt återstår att se. Livet är ju en svindlande äventyrlig resa.

Syftet med bloggen är att den ska samverka med hemsidan (som alltså är själva Gondolen). Bloggen är mer som en angöringsbrygga eller ankringsplats för Gondolen, där du kan stanna till, njuta av natthimlens tindrande stjärnor och kanske växla ett par ord med gondoljären.

Men eftersom alla goda ting är tre består hela gondolkonceptet av tre delar: förutom hemsidan och bloggen finns också Astrologi-Forumet, där du är mer än välkommen att diskutera allt som rör astrologi. Om bloggen är Gondolens ankringsplats, kanske forumet mer kan ses som en nattöppen gatuservering intill gondolbryggan...

I bloggens högra spalt finns länkar till Galaktiska Gondolen och Astrologi-Forumet.

Återigen, välkommen ombord!

Mats i det blå